Dubbslit, saltstänk, genomfrusna vattenflaskor och iskalla tår må ha sin charm och plats i cykelbiblioteket. Men för svenska cyklister som vill ladda med lite volymträning i värmen är Gran Canaria fortfarande ett guldkorn.

Det är som ett filter på Instagram. Luften är lätt tonad i en ljus nyans av beige, som sand. Och sand är precis vad det är. Kanarieöarna ligger på samma breddgrad som Saharaöknen och när stormarna ligger på färdas finkornig sand högt upp i atmosfären och ut över öarna – och vi synkade vårt besök med en storm av rang. Fenomenet har namnet Calima, och ibland dröjer det dagar innan luften är klar.

Samtidigt är det denna närhet till Afrika och Sahara och det faktum att Kanarieöarna ligger i den subtropiska klimatzonen som gör att det är varmt året runt här. Medeltemperaturerna längs kusten ligger på 19–26 grader, och de södra delarna kan ha upp mot 320 soldagar per år. Jämfört med Mallorca och det spanska fastlandet erbjuder alltså Gran Canaria en bättre solgaranti för den som vill köra i kortkort och preppa sina lår med både mjölksyratolerans och den klassiska cykelbrännan.

Vid vårt senaste besök på ön bodde vi i den mysiga gamla fiskebyn Puerto de Mogán, ett av få ställen på ön som inte bara består av turistkomplex i betongformat. Men nu valde vi att placera oss lite mer centralt och huserade i både Playa del Ingles och Puerto Rico. Då den sista lilla stumpen av cykelbar kustväg mellan Taurito och Mogán fortfarande är avspärrad (vägen rasade precis innan vårt förra besök 2018) är Mogán tills vidare inte det bästa valet för den som är på ön för att cykla.

Tillsammans med ett stort gäng från Aktivitus är det precis cykla vi är här för att göra. Vi ska inte påstå att Gran Canaria bjuder på cykling för alla, för gillar man inte backar kommer denna ö nog mest att framkalla ångest. Men backar är för oss halva charmen med att åka utomlands – vi vill kunna klättra och åka utför på ett sätt som är totalt omöjligt hemma i Sverige.

Gran Canaria är inte heller platsen för den som uteslutande föredrar sin asfalt slät och hel. Delar av vägnätet är i riktigt uselt skick – stundtals är det bättre med en grushoj än en ren landsvägshoj. Men man kommer långt med ett par vanliga 28-millimetersdäck, särskilt om man kör slanglöst och håller nere trycket en smula.

Efter två veckor på ön och ganska många mil har vi svårt att tänka oss en bättre plats för den som verkligen vill samla volym, mil, höjdmeter och rynkor i smilbanden efter alla utförskörningar. För mellan alla betongkomplex, pooler, parasoll och tillbringare med sangria döljer sig ett cykelparadis på Gran Canaria – och här är fem av de bästa rundorna.  

Fem klassiska turer 

Soria
Att cykla upp till Soria från Arguinegiun (GC-505) är en av öns mesta klassiker. Många proffs kör denna som en ren träningsbacke för intervaller. Vill man fortsätta klättra tar man vänster strax innan byn (på öns kanske sämsta väg, så denna vill man inte cykla utför på) och fortsätter upp mot vattenhålet, samlingspunkten och caféstoppet Ayacata innan man tar valfri väg vidare. 

Serentity och Santa Lucia – 135 km och 2 400 höjdmeter
Enligt oss är detta de finaste klättringarna som finns på ön. Graderingen är måttlig, asfalten fantastisk, bilarna få och vyerna enastående. Först tar man kustvägen till Taurito där man just nu står inför två val (på grund av den där avspärrade vägen jag nämnde ovan…): att haffa en taxi som tar en genom motorvägstunneln eller idka lite civil olydnad och cykla de 600 meterna över till andra sidan genom tunneln.

Är man tveksam till båda dessa alternativ så tar man i stället en båt från någon av de andra kuststäderna till Puerto Mogán. Därifrån cyklar man upp via bergsbyn Mogan innan man svänger höger in på GC-605 där klättringen börjar. För en riktig långkörning fortsätter man sen upp till Ayacata och rullar sen nedför mot San Bartolomé de Tirajana där man sen viker av mot Santa Lucia. Vägen mot Vecindario bjuder på ren och skär utförsnjutning. De flesta dagar har man sedan medvind tillbaka till Maspalomas.   

Tårarnas dalCirka 150 km och 3 000 höjdmeter
En av de mest mytomspunna klättringarna på ön är ”The Valley of the Tears”. Det råder lite delade meningar om exakt var den startar, men för enkelhetens skull håller vi oss till ett visst vägsegment: den 12 kilometer långa vägen GC-606 som börjar vid dammen El Parralillo och sedan snirklar sig upp till korsningen vid väg GC-60 som ligger en bit utanför byn Timagada. Det är en nätt liten klättring på 1 080 höjdmeter med en snittlutning på 12 procent (om man räknar bort en kilometerlång nedfartssektion) och en maxlutning på svettiga 25 procent – enligt många Europas tuffaste klättring.

Det som gör den här klättringen lite extra klurig är att man först måste krångla sig till starten över ett annat bergspass och passera byn San Nicolas. Dessutom gör den sanslöst dåliga asfalten sitt för utmaningen. Det innebär samtidigt att vägen är så gott som garanterat bilfri – vilket är skönt när man sitter där, känner sig som en snigel, svär och njuter av sitt slit.

La Vuelta – 200 km och 3 600 höjdmeter
Ön runt är kanske det snyggaste som kommer hända på din Strava, någonsin.

Den här rundan följer kusten även om man får tråckla sig förbi Mogan på bästa vis, över till San Nicolas och sen Agaete. Den vackra lilla byn Arucas bör man inte passera utan ett fikastop på torget vid katedralen. Kolla väderprognosen och försök pricka medvind hem. En lång men fin dag i sadeln med gott om möjligheter till flera fina stopp.

Pico plus korset – Cirka 145 km och 3 300 höjdmeter
För den som verkligen vill samla höjdmeter är detta rundan nummer ett, men kolla vädret innan för den gör sig bäst när det är klart och helst lite varmt.

Börja med att köra mot Fataga-Ayacata-Roque Nublo och sen vidare upp mot Pico de las Nieves, öns högsta punkt på 1 949 meter över havet (man kan cykla upp till cirka 1 800 meters höjd, sedan tar det stopp). Sedan kan man välja att köra tillbaka samma väg, köra utför till Telde eller köra det som kallas ”rosen” där man tar en loop via byn Tejeda. Här är dessutom asfalten sprillans ny, kolsvart och superslät – nästan värt ett besök bara för det.

Share.
Leave A Reply