Den har kommit tillbaka – glädjen. Jag hade inte riktigt märkt att glädjen smugit sig bort. För snart ett år sedan bytte jag jobb och fick därmed en ny väg att cykla till arbetet. En väg som innebär något helt annat än att pendla från förort till Stockholms innerstad – jag pendlar nu bort från storstaden. Och glädjen att cykla har återkommit. Vad är det som har hänt?

Framförallt är det väldigt lite trafik nu jämfört med att cykla mot innerstaden. Långa sträckor är jag helt ensam på färden, inga andra trafikanter överhuvudtaget – jag ”äger” vägen! Jag cyklar på småvägar, på grusvägar och på gång- och cykelvägar. Jag cyklar över träbroar, cyklar förbi böljande hästhagar och möter ibland hästar och ryttare på min färd.


Inga hästar i hagen i dag!


Isen håller på att lägga sig på sjön, och frosten gör träbron lite slirig.


Denna julbelysta cykel har lyst upp min färd hela vintern!

På min färd är det är till och med obelysta grusvägar som på landsbygden. Grusvägar som blir en härlig utmaning i vintermörkret!


Hej lilla grusväg! Vad bjuder du på för överraskningar i dag då?

Jag tror det helt enkelt handlar om att min ”frihet” har ökat, och med den kommer glädjen. Ni vet, ungefär som alla dessa fejkade reklamfilmer från biltillverkare – en ensam bil och förare på tomma, vindlande vägar.

Så har jag det nu!

Relaterade inlägg:

Share.

1 kommentar

Leave A Reply