SVD hade i går en artikel om att cykelolyckor ökar drastiskt och särskilt är det singelolyckorna som står för ökningen. På Cyklistbloggen har man kommenterat den på ett utmärkt sätt. Jag tänkte ta mig an artikeln på ett annat sätt.
Vad SVD inte redovisar är att det är först på senare år som akutsjukhusen i Stockholm faktiskt rapporterar denna typ av olyckor till olycksdatabasen STRADA och att rapporteringsgraden och kvaliteten på rapporterna förbättras successivt. Så hur det har sett ut år exempelvis år 2007 eller 2009 har vi faktiskt ingen aning om, tänk om det var fler olyckor! Men helt klart är att cyklister singelolyckor som leder till personskador i landet och länet är omfattande till antalet, klart fler än till exempel bilisters singelolyckor och detta har varit känt tämligen många år inom trafiksäkerhetskretsar.
Vad som också har varit känt inom dessa kretsar är att en stor del av dessa olyckor kan härledas till brister i cykelinfrastrukturen och brister i drift och underhåll. Det sammanfattas på ett utmärkt sätt av Anna Niska på VTI i rapporten ”Cykelvägars standard – en kunskapssammanställning med fokus på drift och underhåll”.
Vad har då gjorts för att motverka och komma till rätta med det stora antalet singelolyckor bland cyklister? Det tragiska är att i stort sett inget av det omfattande trafiksäkerhetsarbetet som bedrivits i Sverige sedan beslutet om Nollvisionen 1997 har varit inriktat på cyklisters singelolyckor.
Undantaget är det heliga mantrat CYKELHJÄLM (som nu verkar på gång att ersättas/kompletteras av skyddsdräkten!). Fokus har varit på biltrafiken. Det skulle vara kul att se hur trafiksäkerhetsinvesteringarna på Vägverket/Trafikverket har fördelats på de olika trafikantgrupperna. Miljarder har lagts ner på att mildra konsekvenserna av bilisters singelolyckor – vägräcken, vajerräcken, eftergivliga stolpar, förlåtande vägmiljöer, forskning och utveckling, Euro NCAP och inte minst vad bilindustrin gjort i bilarna.
Jämför sedan med vad som gjorts för cykeltrafiken. Och detta trots att gruppen skadade cyklister är större än skadade bilister. Är detta ett målinriktat och effektivt trafiksäkerhetsarbete?
Och nej, det är inte livsfarligt att cykla. Det farliga är att inte cykla.
10 kommentarer
”Lugnare tempo i Danmark”…. tillåt mig småle. Det blir så oerhört löjligt när folk (i just detta fall alltså ett kommunalråd i Solna, men det kunde varit vem som helst) helt uppenbart drar en rövare och hoppas att ingen annan ska veta att man bluffar.
Ibland känns det som tidningarna bara vill skapa artiklar oavsett vad.
btw. Finns det ngn twitter man kan följa för att se nya inlägg på din blogg?
Håller med i allt. Infrastruktur för cykel är ofta ett skämt. Men olyckligt att i sammanhanget trafiksäkerhet inte beröra det personliga ansvaret att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler. Det är redan ett problem idag hos många cyklister och kommer att bli allt större ju fler som börjar cykla. Att bara kopiera de motorburnas retorik ”det är vägen det är fel på” kommer inte att hålla i längden. Motortrafiken har ju fått enorma summor för tekniska förbättringar på fordon och infrastruktur, och ändå dras de med väldigt många trafikolyckor. Forskning vid VTI pekar i samma riktning, nästan alla trafikolyckor beror på individens medvetna felhandlingar.
Slutsats: Bygg ut infrastruktur för cykel mångdubbelt. Sluta skyll trafikbrott på väglag.
Varje gång cykelolyckor kommer upp, står det en polis eller politiker beredd att hoppa fram med förslag till åtgärder tagna direkt ur den egna fantasin.
Kommunalrådet i Solna verkar inte vara så uppdaterad om Danmark och KPH, där arbetar man med ny supercykelstier och en ny cykelstrategi som till stora delar handlar om att ÖKA cyklisters hastighet, korta restider och stärka cykelns konkurrenskraft!
Här är Anders Ekegrens eget inlägg om saken.
http://andersekegren.wordpress.com/2012/08/20/cykelolyckorna-okar-tuffare-klimat-med-hogre-hastigheter-och-brister-pa-cykelbanorna-ar-orsaken/
Det är märkligt att man försöker öka säkerheten för bilister genom att ta bort hinder UTANFÖR vägbanan, som bilisterna alltså bara krockar med då de misslyckas att hålla sitt fordon på vägen. Säkerheten för cyklister anses öka genom att uppföra hinder PÅ cykelbanan, i form av cementsuggor, kanter och räcken.
Ibland sätts suggorna ut för att hindra att bilister kör på cykelbanan, jag har ett sånt ställe på vägen till jobbet. Men tvingas jag dagligen snirkla förbi dessa två gånger om dagen med risk att fastna och ramla. Sannolikheten att möta en olaglig bilist här känns mycket låg…
Jon, var i texten skyller jag trafikbrott på väglag? Förstår inte riktigt…
Om du tittar på bilderna i bloggserien ”Titta en cykelbana…” så har jag svårt att se hur mycket personligt ansvar vi kan kräva av cyklister. Ska man ALLTID vara redo på att det finns betonggrisar på cykelbanan, att det växer in träd och buskar på cykelbanan, fordon och studsmattor på cykelbanan osv. Betvivlar starkt att det skulle utkrävas något personligt ansvar av en bilförare om hon/han råkade ut för något liknande på vägen. Det personliga ansvaret som skulle utkrävas är snarare av den gatuingenjör, entreprenör, fastighetsägare som placerade ut föremålet mitt i körbanan utan tillstånd och utan tillräcklig skyltning och reflexer.
Olof, inget twitter!
Per, visst är det fascinerande med alla dessa suggor och bommar på cykelvägarna. Motivet till varför de kommer upp är många gånger verkligen godtyckliga. Och om de nu är till för att hindra biltrafiken, varför kan de inte vara lite mer ”cykelvänliga” så att man enkelt kan passera dem? Tyvärr finns det en hel del cykelolyckor, ja tom dödsolyckor, registrerade vid dessa typer av hinder.
I Holland har man tagit fram en typlösning för hur dessa ”Bilhinder” ska utformas, mycket med tanke på att de ska vara ”cykelvänliga” och säkra för cyklister. Malmö är en av få kommuner i landet som har tagit fram riktlinjer ang. avspärrningar av cykelbanor, så här lyder den:
Cykelbanor avspärrning
Gatukontoret har tagit som policy att endast i extrema undantagsfall sätta upp avspärrningar över våra cykelvägar.
Anledningarna är bland annat följande:
1) Risken är stor för att någon cyklist i mörker skall köra på och allvarligt skada sig.
2) Hindret försvårar eller rent av gör det omöjligt att sköta driften på ett effektivt sätt. Speciellt gäller detta renhållning och vinterväghållning.
3) Om cyklister varje dag måste sakta ner eller rent av stiga av cykeln för att kunna passera hindret, kommer de med all sannolikhet att välja en annan väg. Värst vore om de då väljer att cykla längs en bilgata. Hela idén med cykelbanor är då förfelad.
4) Alla typer av cyklar kommer inte igenom de avspärrningar som behövs för att hålla undan mopeder, t.ex. handikapp cyklar, tandemcyklar och cyklar med packfickor eller barnsadel.
5) Om cykelbanan är rätt skyltad, är det sedan polisen som har att övervaka att de regler och förordningar vi har i samhället efterlevs.
Bra Malmö!
Ett första steg är att ifrågasätta bilismen som norm.
Anmärkningsvärt att man i slutklämmen av artikeln ändå skyller på cyklisten/cykeln (exempelvis bromsarna) när det är så uppenbart många brister i cykelfärdvägarna. En konsekvent tydlighet i hur cykelvägarna går, leder automatiskt till en attitydändring hos bilisterna när de också kan se var cyklisterna skall ta vägen. Det räcker inte att bara åtgärda en del av vägarna, för cyklister tar sig fram snabbaste vägen. Alla vägar där cyklister färdas, speciellt i stadsmiljö, måste förses med cykelbanemarkering. Detta är dyrt men det går att genomföra – det finns flera fina exempel att se i Danmark tex. Köpenhamn eller Odense där man konsekvent har ändrat/markerat ALLA korsningar för hur cykeltrafiken skall gå. Och alla gator har tydligt markerade banor för cyklister där bilar ej får färdas.