”Brottet är med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter”.
Detta fångar samhällets syn på cyklister och cykeltrafik på ett bra sätt tycker jag. Och det visar med all tydlighet hur lång vägen är innan vi på allvar kan säga att även cyklister omfattas av den så kallade nollvisionen. Istället har vi en trafiksäkerhetsorganisation som lägger stor del av sin kraft och resurser på cykelhjälm när det gäller cykel och trafiksäkerhet – det är lösningen när man lemlästas av lastbilsförare.
Jag twittrade för några dagar sedan om hur polisen i England börjat arbeta med tillämpningen av lagen om att motorfordonsförare ska passera cyklister med ett säkert avstånd:
Några dagar senare fick jag ett mail från en läsare:
”Hej!
Varning för lång historia nedan 🙂
Jag såg en tweet av dig tidigare idag angående att brittisk polis har inlett förundersökningar mot bilister som passerat för nära cyklister. Som av en slump fick jag just idag hem ett brev från polisen med beslut angående en händelse för ett par veckor sedan då jag blev prejad av en lastbil vid just en alldeles för nära passering. Skillnaden i attityd från polisens sida är som natt och dag!
Själva händelsen inträffade när jag var på väg hem från jobbet en eftermiddag för några veckor sedan, jobbar i Malmö och cykelpendlar från Lund. Min pendlingsväg är överlag väldigt säker, men just första biten ut ur Malmö hamn går på en hyfsat trafikerad 40-väg (där så låga hastigheter som 40 km/h är sällsynt) utan cykelväg i närheten. Således är enda alternativet att cykla på vägen.
En lastbil med släp som låg precis bakom mig valde att påbörja en omkörning i vänster körfält (som endast är för vänstersväng och slutar i en mittrefug 50 meter längre fram). När han var halvvägs förbi mig var han tvungen att helt återgå till höger körfält för att undvika refugen. Höger körfält är smalt och rymmer definitivt inte en tung lastbil och cykel samtidigt i bredd (https://www.google.se/maps/@55.611825,13.0034808,3a,75y,92.09h,80.26t/data=!3m6!1e1!3m4!1s7RJE9cGbNtJkRayrT_ro0Q!2e0!7i13312!8i6656?hl=en).
När jag inser vad som håller på att hända har jag en rullande ”vägg” som närmar sig från vänster och en trottoarkant på högersidan så jag kan inte bara gira höger. Jag har egentligen bara ett alternativ och det är att få ner farten, slänga mig till höger och hoppas på att varken jag eller cykeln hamnar under lastbilens hjul. Som tur är ramlade jag bra och kom undan med andan i halsen och lite obetydliga skrapsår.
Chauffören såg vad som hände och stannade längre fram så jag och ett vittne som kom längre bak kunde prata med honom. Jag var rätt skärrad så fick inte fram så mycket (men vittnet gick däremot hårt åt honom). Hans försvar var att han ”trodde att han skulle hinna förbi” och att vi ”cyklade på vägen ju”. Men jag får ge honom att han åtminstone stannade och frågade om jag klarade mig oskadd.
Rejält skärrad men mest glad för att jag kom undan med livet i behåll tog jag mig till polisstationen och lämnade in en anmälan. Jag hade inte sinnesnärvaro nog att ta chaufförens eller vittets uppgifter på plats men fick åtminstone en bild på lastbilen med registreringsnumret synligt.
Och idag kom alltså beslutet om att lägga ner förundersökningen. Jag hade så klart inte väntat mig något annat, men formuleringen i skälet till nedläggningen är ändå ganska anmärkningsvärd. Beslutsfattaren motiverar det med att ”Brottet är med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter”.
En händelse där jag med en gnutta mindre flyt hade kunnat mista livet benämns som ”obetydligt”. Möjligen i strikt juridisk mening men inte fan kändes det obetydligt där och då. Hela formuleringen känns som en enda snäsig uppmaning att inte anmäla liknande, obetydliga, händelser igen. De kunde väl åtminstone hänvisat till bristande bevisbörda och besparat mig förnedringen.
Så för att återkoppla till din ursprungstweet känns det som vi har en rätt lång väg kvar att vandra i Sverige.
Ursäkta den långa utläggningen men jag hade uppenbarligen ett behov av att skriva av mig, nu råkade det bara bli du som blev måltavlan 🙂
Hälsningar,
XXXX”
Här ser vi alltså ett exempel på polisens och rättssystemets trafiksäkerhetsarbete – det är ett obetydligt brott att med sin lastbil fälla en cyklist. Det är en olyckshändelse – shit happens ni vet.
Inget om att du har ett stort ansvar när du ska köra om någon, du har ansvar att det sker på ett säkert sätt så att ingen olycka sker. Om så inte sker får det konsekvenser för dig. Nej ingenting om detta, bara att tuta och köra. Som att leka plockepinn med cyklisters liv och hälsa.
Kanske dags att se över delar av vår trafiklagstiftning och polisens så kallade trafiksäkerhetsarbete kan jag tycka.
Relaterade inlägg:
- Stoppa Rikspolisens häxjakt på cyklister
- Polisen gör fel – jag hade glöm det!
- ”Det finns ingen cykelkultur i Stockholm”
- Farliga hinder utlagda – polisen agerar
- Rättning i leden, eller ska vi kalla det strukturell diskriminering av cykeltrafik
17 kommentarer
För några år sedan blev jag påkörd av en bilförare som svängde in över en cykelbana för att nå en parkering. Bilen kom bakifrån på, körde om mig och svängde sedan höger rakt framför mig. Jag smällde in i bilens framskärm, flög över styret och landade på motorhuven. Det blev en ordentlig duns när motorhuven trycktes ner av min kropp (motorhuvar är lyckligtvis ganska mjuka). Sedan rullade jag ner och landade på asfalten framför bilen. Jag blev lite mörbultad och framgaffeln blev sned, men i stort sett klarade jag mig bra.
Bilföraren fick 1200 kr i böter för brott mot väjningsplikten. Det var allt.
Så urbota dumt. Oavsett vad man tycker om påföljden, så är det ju självklart att även bötesbelopp ska beivras. Å andra sidan är ju hela rättssamhället i Sverige just nu ett enda stort skämt.
Rapporteftergift, den enskilda polismannen får välja att strunta i brott som troligvist endast ger böter som max. Vanligen så sker det när en bil missar väjningsplikt mot en cyklist. De flesta poliser väljer rapporteftergift då, vilket är helt lagligt, de har den rättigheten enligt polislagen.
”Omkörning trots att föraren saknat möjlighet att efter omkörningen föra fordonet tillbaka till högra delen av körbanan utan fara för övriga trafikanter” (Riksåklagarens föreskrifter 1999:178 om ordningsbot för vissa brott. Bilaga 1), ger 2 500 kr i böter om rapport ges till åklagare. (Åklagaren kan inte besluta om rapporteftergift, men kan välja åtalsunderlåtelse om gärningsmannen ska åtalas för något annat grövre brott, och fler åtal inte kommer att leda till annat straff, pga straffrabatt.
Däremot så betalar lastbilens trafikförsäkring, skadorna på cykel+cyklist+cyklist lösa egendom, så en skadeanmälan brukar vara bra några skador ha uppstått. Ersättningen kan minskas om cyklisten velat skada sig, eller om denna varit grovt vårdslös. Men så låter det inte som det är här.
Så en skadeanmälan brukar vara mer hjälpsam än en polisanmälan, om man skada uppstår.
Lite knäppt att det ska skilja för olika trafikanter dock, prejning bil + bil, ger oftast böter, + körkortsåterkallelse, medan prejning bil + cykel, ger ingen påföljd, ingen information till transportstyrelsen för körkortsbedömning.
Men eftersom cyklister inte är några som kan diskrimineras, så är det helt lagligt för polisen att inte rapportera till åklagaren. Däremot så är det inte tillåtet att bötfälla män, men inte kvinnor som begår samma brott osv.
En annan värre sak är att en del poliser aktivt vill bötfälla cyklister, så om en cykel+bil krockar, så händer det ibland att båda åtalas. Vanligen bilföraren för vårdslöshet i trafik, och cyklisten för ej valt cykelbana, ej visat med handel vid sväng/bromsning/saknad ringklocka osv. Detta trots att det oftast endast ger böter 500 kr.
Alltid:
Efter en händelse är man alltid i chock och glad för att man klarat sig. Men det vet man inte i ögonblicket. Träna upp reflexen att alltid ta bild och vittnes kontaktuppgifter, för det tar ett tag att förstå situationen. Och smärtan kommer efteråt.
Senast jag körde omkull (självförvållat, trampan slog i backen i en tvär sväng) frågade folk Slog du dig? Mitt luttrade svar liggandes: Det vet jag inte. Fråga igen om fem minuter.
Lite för coolt, för folk gick iväg när jag hade rest på mig.
en bilist prejade mig och slog därmed sin backspegel mot min armen med svullnad och trasig jacka som följd /den fastnade i backspegeln/.
stannade bilisten, och ringde polisen. Svaret var från dem att de inte kan åka ut på minsta lilla grej och om jag stod upp så kunde jag ju åka hem. De ville inte heller ta emot min anmälan på telefon utan tyckte att jag skulle åka till en polis station och göra anmälan där.
Jag mötte för ett år sedan en fyrhjuling som körde snabbt på en cykelbana i närheten där jag bor. Det är förbjudet att framföra en sådan på cykelbanor. Funderade lite på att ringa polisen när den drog förbi, men man vet ju att polisen inte kommer lyfta ett finger för en sådan sak. Några veckor senare läste jag i tidningen om att en fyrhjuling i samma område kört på en barnvagn på gc-banan och barnet blivit skadat. Jag är helt övertygad om att det är samma fyrhjuling som orsakade detta. Kanske det vore bättre om polisen stoppade olämpliga förare INNAN de orsakar allvarliga olyckor? Polisens resonemang idag tycks ju vara att så länge ingen dött är det inga problem, utan en tanke på vad samma förare kommer hitta på i framtiden.
Jag skulle gärna vilja titta på det där fallet. Om jag får kontakt med den drabbade kan jag på dennes uppdrag se om det är ide att begära en överprövning av detta beslut. Jag jobbar med sådant.
Även lagens långa män och kvinnor är i första hand bilister och tyvärr genomsyrar denna inställning mot cyklister samhället rent generellt.
För en tid sedan inträffade en olycka där en cyklist blev påkörd av en bilist i en korsning vid vägen utanför kontoret där jag jobbar. När ambulansen kom och hämtade cyklisten så stod de inbitna bilisterna på kontoret och ojade sig över hur hemskt detta måste ha varit för BILISTEN.Dem vaknade inte ur sin bilbubbla förrän jag sade:
– Det var nog inte så jävla roligt för cyklisten heller.
Empatin från många bilister sträcker sig oftast bara fram dit där plåten slutar och lackskadorna börjar.
Nej, bilisterna har varit bortskämda nog det senaste århundradet, dags att cykeln får den plats och prioritet i samhället den förtjänar!
Men du måste ju förstå att resurser måste läggas på fildelning. Det ger visserligen också bara böter, men det är ju inte lika obetydligt som cyklisters hälsa. (Ja. IRONI.)
Hur mycket energi som läggs på att utreda ett brott borde väl (liksom straffet) vara proportionellt mot den skada/risk för skada som offret utsatts för.
För närvarande pågår en del diskussioner i bland annat cykelgrupper på Facebook kring vad som egentligen orsakar olyckor, och vilka åtgärder som skulle kunna minska risken. Skulden läggs skrämmande ofta på offret (cyklisten) som ska sänka farten & ”sluta bryta mot alla trafikregler” så som att köra mot rött. Finns fog för dessa uppmaningar? Är det verkligen cyklisterna själva som ska göra sin trafikmiljö säkrare? Vill minnas att det är mer farligt att köra mot grönt än rött i korsningar där bilar svänger höger och korsar din väg från vänster. Letade lite efter fakta, fann vid översiktlig sökning ingen svensk källa till risken vid cykling mot rött ljus, fann dock detta: http://www.bbc.com/news/world-europe-33446899
”Tests held in 2012 found that allowing the cyclists to move more freely cut down the chances of collisions with cars, including accidents involving the car’s blind spot.”
Vad gäller åtgärder för att minska åtgärder i Sverige: http://www.vti.se/sv/publikationer/statistik-over-cyklisters-olyckor-faktaunderlag-till-gemensam-strategi-for-saker-cykling/
”Åtta av tio cyklister som skadats allvarligt har gjort det i en singelolycka, lite drygt var tionde i en kollision med motorfordon. De vanligaste orsakerna till singelolyckorna kan relateras till drift och underhåll.”
Vad sägs om evidensbaserade trafikregler, där varje regel prövas mot bestämda ”hårda” (t.ex. skada & död) och ”mjuka” (t.ex. framkomlighet, bekvämlighet) utfall? Det verkar som om många trafikregler hänger kvar, utan att någonsin utvärderats ordentligt, och att många (inkl. polisen) reagerar mot cyklisters ”risktagande” och regelbrott utan att ha en aning om vilka konsekvenserna faktiskt är.
Från Sverige finns några enda kända fall där en cyklist som cyklade mot rött skadats i kollision. Desto fler kända fall där en cyklist som cyklat mot grönt avlidit i kollision, ofta överkörd av högersvängande tungt fordon.
Det finns goda argument för varför man inte ska cykla mot rött, men trafiksäkerhet är inte ett av dem.
Jag krockade med en Toyota Prius som körde mot rött vid Roslagstull och sedan smet från platsen. Jag lämnade in en polisanmälan och bifogade en film som visade hela händelsen. Registreringsnumret syns tydligt, men inte förarens ansikte.
Även detta är nedlagt…..
Anthony Baxter i Åkersberga står som ägare, han blev antagligen inte ens kontaktad av Polisen.
@Anders Norén: Med tanke på alla de gånger jag sett bilister tvärnita för att inte köra på rödljuscyklare (och de gånger jag som cyklist fått tvärnita och/eller ta till undanmanövrer för att undvika att krocka med rödljuscyklare) låter det häpnadsväckande. Hur är det med plåtskador och annat pga av dylika tilltag? Skulle fortfarande klassa det som en trafiksäkerhetsfråga. Liksom alla ”near misses” som eftersom de inte resulterar i olyckor, skador och ond bråd död ignoreras av polis, statistik, planerare, mfl. Som t.ex. historien ovan. Eller den gången för många år sedan en grusbil med släp passerade mig lite nära, högst en halvmeters marginal med ingenstans att ta vägen till höger. Ingen kom till skada, men det tog tre år innan jag satte mig på en cykel igen.
Svaret på konstaterandet om att de flesta cykelolyckor är singelolyckor brukar väl vara (även, förvånande nog, från en del cyklister) att det är bara att sänka farten och se sig för …
I Norge tar politiet oftast körkortet direkt, i avvaktan på utredning, när en billist kör på en cyklist och skadar denna. I Norge har man därför mycket större respekt för cyklister och gående. Exempelvis är det dryga straff om man inte stannar för en gående som tittar ut i en korsning vid ett övergångsställe. Här använde politiet en söt polistjej i civil gärna med en glass i handen. Den som inte stannade fick titta på video i politibilen och fick stora böter!
Ingvar Carlsson sa en gång att alla människor är lika mycket värda!
När polisen inte lyfter ett finger för att skipa rättvisa kring cykelolyckor kan det leda till en farlig utveckling där man i framtiden ”gör upp” med metoder som svider mer en polisens. Exempelvis ser vi ju hur marginaliserade grupper i samhället eldar upp bilar därför att de är förtvivlade och ingen tar dem på allvar. Nuväl, jag är medveten om att det även finns andra tänkbara orsaker till bilbränder, men poängen är att om en stor grupp känner att de tvingas leva utanför lagen blir det statistisk sett alltid ett antal individer som tar lagen i egen hand. Därför MÅSTE vi alla omfattas av lagen och få hjälp att skipa rättvisa av polisen.
Lättskrämd:
Enkelt uttryckt så är det ett trafiksäkerhetsproblem först när en människa blir skadad eller dödad.
Enligt vems definition? Och en uppenbart inskränkt och närsynt definition (cf. The Near Miss Project). Förutom relevansen för upplevd säkerhet (som påverkar hur folk beter sig) även indikationer på att fel föreligger. Spretande armeringsjärn vid en gc-väg och folk som kör bil & mc fort på gc-vägar är problem *innan* någon skadas eller går hädan (och åtminstone det senare brukar resultera i mer eller mindre misslyckade försök att få bukt med otyget: grindar, betongblock, stenbumlingar, asfaltlimpor, etc. utan föregående lik i statistiken så vitt jag vet).
Lättskrämd: Jag kan tyvärr inte ge dig någon auktoritativ definition utan att gräva i litteratur jag inte har tillgänglig. Men trafiksäkerhetsarbete har i alla fall inte något annat mål än att minska antalet skadade och dödade. Vissa trafiksäkerhetsåtgärder har den skenbart paradoxala effekten att antalet skadade och dödade minskar kraftigt samtidigt som antalet olyckor ökar kraftigt. Plåtskador har en försumbar kostnad för samhället och individen i jämförelse med personskador eller död.
I trafikplaneringen kan man göra massor av saker av andra anledningar men då handlar det inte om trafiksäkerhet utan om andra saker (t.ex. framkomlighet, trygghet, miljö, trivsel, tillgänglighet m.m. m.m.).