Jag pendlar ca 30 km på vardagarna. På dessa turer får man som cyklist vara redo på att nästan allt möjligt kan dyka upp på din färd. Mycket sällan är resan helt störningsfri. Här följer ett litet axplock på vad jag råkar ut för:
Som sagt, var alltid redo för både det ena och andra på din cykeltur. Sådan är ”cykelkulturen” i min stad.
Hur är cykelkulturen i din stad? Vad dyker upp på din resa? Maila mig gärna bilder så blir det ett inlägg som handlar om läsarnas pendlingsvardag. krister.isaksson@bicycling.se
Relaterade inlägg:
- En pendlingscyklists vardag. Del 2
- En pendlingscyklists vardag. Del 3
- En pendlingscyklists vardag. Del 4
- En pendlingscyklists vardag. Del 5
- En pendlingscyklists vardag. Del 6 och avslutning
- Titta en cykelbana, vad kan vi använda den till?
10 kommentarer
Ja jösses, det ser ju ut så där mer eller mindre hela tiden. Så vanligt att man blir avtrubbad och inte reflekterar över det tills du sammanställer det i detta inlägg. Och det snack om att vi inte har någon/alt dålig cykelkultur i Sthlm beror ju inte enbart på några virrpannor till cyklister. Kultur skapar vi ju gemensamt och här ser vi tydliga exempel på dålig cykelkultur…
Huvudet på spiken (som vanligt). Men hur gör man något åt saken? Utan att bli avfärdad som gnällig/offerkofta? Att anpassa sig, som somliga tycker att man ska göra och verkar anse är enkelt, är ju inte *så* enkelt, i alla fall inte om man vill komma fram med livet i behåll, och att som somliga andra tycker, cykla på som om vi hade samma fina infrastruktur som i Nederländerna fungerar ju inte heller så bra (när drömmen krockar med verkligheten kan det göra ont, eventuellt för någon annan).
Nu rättat, men ett tag satt trafikverkets cykelledsskylt på samma stolpe som ”Cykeltrafik förbjuden” (undar om Järva cykelledskylten fortfarande sitter under ”Påbjuden gångbana” …).
Christian, håller helt med, att skapa bra cykelkultur är långt ifrån enbart cyklisternas ansvar.
Sommarcyklisten, jag tror tid och antal cyklister är viktiga faktorer. Vi är på väg att ändra ett trafiksystem som är över 50 år och som fullständigt domineras av motorfordonstrafik. Det kommer ta tid att ändra på samt kräva fler cyklister. Cyklister som säger ifrån, som ställer krav, som kräver åtgärder…
Om vi cyklister vill påverka vill jag tipsa om appen ”cykelrapporten” där alla användare kan rapportera in förhållande som försvårar en sund cykelmiljö. Appen har tagits fram av Folksam och Cykelfrämjande och du anmäler hinder, dårliga lösningar, trafikfarligheter etc. med hjälp av appens karta, text och fotofunktion. Om tillräckligt många användare stödjer din rapport skickas den till ansvariga inom kommunen. Appen fungerar bra både teknisk samt att du vara med och påverka. Så ju flera aktiva användare som rapporterar samt stödjer andras rapporter ju starkara möjlighet att påverka.
När jag gick hem igår upptäckte jag (sedan i förrgår) ett nytt farthinder (två asfaltlimpor) på gc-vägen mellan Rinkeby och Spånga IP (en väg som verkar vara populär bland pendlingscyklister. Av vad jag sett, hur jag själv cyklar där, och spåren runt de fasthinder som redan finns, cyklar just ingen över dem utan bredvid ut på gräset. Mycket störande till föga nytta (och kan inte vara kul om man har rollator, barnvagn, eller så).
Cykelrapporten, ja. Felmeddelande bland annat att man hällt ut rejält med lösgrus (grovt gruskross) på järva cykelleder: kommunen (Sollentuna) meddelade att det var åtgärdat: visade sig att man hällt ut ännu mer lösgrus (dessutom ville man att man skulle felanmäla i deras system i st f i Cykelrapporten). Felanmälde mängder med sand i närheten av Ulriksdals station (en väg att ta om amn vill undvika att cykla genom själva stationen) förra våren. Kommunen meddeade att det åtgärdats: ett år senare är det fortfarande osopat (rena sandstranden: skulle inte ens vilja gå där).
De nya mer robusta, omålade metallbommarna på Järvafältet är påtagligt svåra att se när man har solen i ansiktet, vilket ju är lätt hänt vid den här tiden på året.
Hur påverkar man den till synes allmänna inställningen att cykelbanor (och, för all del, gångbanor) är ställen där man parkerar saker: bilar, motorcyklar, busskurer, betongsuggor, containrar, långtradare, reklamskyltar, grushögar, flyttlådor, …?
Ett annat problem den negativa inställning även från andra cyklister till de av oss som vill kombinera träning med pendling och/eller i alla enkelhet först och främst ta oss från A till B: idealet är flanörcyklisten som i måttlig fart inte är på väg någonstans. Denna negativa inställning visar sig ibland som en viss ohjälpsamhet/oginhet i trafiken, och cykelinfrastruktur anpassad efter flanörcyklisten är inte nödvändigtvis idealisk för pendlingscyklisten (eller motionären). Sverigeleden (så som den ser ut mellan Stockholm och Uppsala) är rätt idealisk för flanörcykling, men helt hopplös om man ska någonstans eller vill/behöver hålla ett högre tempo (än joggingfart): närmast fraktala kringelikrokar i villakvarter, genom bondgårdar och runt lokala sevärdheter. (För egen del, skall jag flanera, gör jag det till fots.)
Lycragubben, bommarna är också svåra att se när det är mörkt.
Jag tror tid och antal cyklister är viktiga faktorer för att påverka inställningar. Vi är på väg att ändra ett trafiksystem som är över 50 år och som fullständigt domineras av motorfordonstrafik. Det kommer ta tid att ändra på det samt kräva fler cyklister. Cyklister som säger ifrån, som ställer krav, som kräver åtgärder…
Det behövs en cykelinfrastruktur som kan hantera olika cyklister, finns i stor utsträckning i Holland och Danmark, bl.a. genom breda cykelbanor som gör att det går enkelt att cykla om varandra och då möjliggöra olika hastigheter bland cyklisterna. Precis som det finns för biltrafiken genom flera körfält.
De nya bommarna har i alla fall reflexer, vilket gör dem inte helt hopplösa i mörkret (till skillnad från en del andra hinder). Trist nog är dessa eländiga bommar de minst dåliga bilisthindren/cyklistfällorna i trakten. Kan inte bilförarna hålla sig från gc-vägar/cykelbanor så vi slapp dessa livsfarligheter?
Jo, fler cyklister som ställer krav lär vara det enda sättet. Just därför är det lite trist att vissa kategorier cyklister motarbetas av andra cyklister. Jag pendlar i lycra därför att det är skönare att cykla i och det är skönt att slippa leriga, blöta, och svettiga kläder på jobbet (jo, man kan bli svettig, blöt och lerig även om man promenerar). Men cyklister i lycra är ju som bekant egotrippade fartdårar som bryter mot allt vad trafikregler heter. Folk som använder cykeln för att först och främst ta sig från A till B anses av somliga cyklister vara trista och avskräckande för potentiella cyklister, men rätta mig om jag har fler, om/när cykeln blir ett (helt) vanligt transportmedel kommer många att använda den för att ta sig från A till B (så enkelt och bekvämt som möjligt) på samma sätt som man går eller tar bussen utan krav på en livskavlitetsförhöjande upplevelse. Det går uppenbarligen att bygga cykelintrastruktur där alla sorters cyklister får plats (Holland och Danmark), t o m de med ParisBrestParis framför ögonen, men fram till dess borde det vara bra om olika sorters cyklister kan acceptera varandra, visa varandra hänsyn och underlätta för varandra. It takes all kinds …
Jag brukar använda tjänsten http://www.anmalstorsack.se/ för att bli av med alla storsäckar, containrar och skräp som folk finner för gott att ’lagra’ på våra cykelbanor.