En cykelbana som man tryggt och säkert kan mötas på. En cykelbana som man säkert kan cykla om en annan cyklist på. En cykelbana där två lastcyklar utan problem kan mötas. En cykelbana separerade från gående. En cykelbanan med säkra och prioriterade passager. En cykelbana med cykelvänliga och funktionella radier. En cykelbana med god sikt. En cykelbana fri från farliga hinder och säkra sidoområden. En cykelbanan med en bra belysning. En cykelbana som är gen och utan tvära svängar. En cykelbana med bra och jämn beläggning.
En sådan cykelbana kallas i vårt land för ”snabbcykelbana”, ”supercykelbana”, ”cyklostrada”, ”snabbcykelleder”, ”expresscykelväg”, ”autobahn för cyklister” med mera.
Det tycker jag är fel. Jag tycker den borde kallas:
En anständig cykelbana
De funktioner som jag räknar upp ovan är helt grundläggande funktioner. Som vi tar för givet, det är självklarheter och vi upprepar dem om och om igen – när det gäller biltrafiken. Och då kallar vi dem inte för ”supervägar”, ”snabbvägar”, ”motorvägar” och så vidare. Det är vanliga gator och vägar. Som det finns tiotusentals mil av i landet.
Vi vinner ingenting på att kalla dessa cykelbanor för ”snabbcykelbanor”. Tvärtom, det får grundläggande och självklara funktioner att framstå som något extravagant, något utöver det vanliga. Vilket de inte är – de är hygienfaktorer.
För det handlar i grunden om att skapa anständiga cykelbanor.
4 kommentarer
Apropå detta inlägg funderade jag lite.
Skulle en ”M”-kampanj kunna få genomslagskraft för att visa på den undermåliga bredden på många cykelbanor? Dvs att som protest sätta upp de gamla klassiska M-skyltarna för att visa att cykelbanorna är för smala och planeras utan prioritet eller tillräcklig trafiksäkerhet. Med hänvisning till de gamla grusvägarna med mötesskyltar som man knappt ser nuförtiden just för att man lägger helt andra resurser och prioriteringar på vägar där bilar ska vara.
Eller en jämförelse mellan cykelvägar och (bil)vägar med motsvarande fordonsmängder? Tänker till exempel på den ytterst farliga Liljeholmsbron med smal cykelbana i backe och dubbelriktad cykeltrafik. Samtidigt som vägar för bilar sedan länge medvetet byggs om till mötesfria varianter. Dessutom har större vägar med kraftig backe ofta har ett extra körfält för långsammare (tyngre) fordon – precis som cyklister skulle behöva iom motsvarande variation i hastigheter.
I dessa valtider…
Jag har försökt förstå vilket parti som har denna kunskap och insikt att kunna/vilja driva frågan. Men jag har ännu inte hitta var jag ska lägga min röst.
Alla partier (för mig kända) som jag har känt på pulsen svar bara säljande floskler om deras satsningar på cyklismen (heter det så, jfr bilismen?). Ingen har ännu nappat på mitt erbjudande att få cykla tillsammans med mig igenom två (ibland tre) av länets kommuner mellan min bostad o arbetsplats. Alla tre kommuner säger sig satsa på cyklismen, men jag ser något helt annat i min vardag.
@Kristoffer
M-skyltar är fortfarande vanliga i Sverige. Rör dig lite utanför Stockholm så ser du.
Jag cyklar Liljeholmsbron varje dag, ofta 4 gånger, ibland fler. Utanför rusningstid är det ytterst sällan mer än jag och en cyklist till på bron. 9 gånger av 10 är jag helt ensam cyklist på bron – medan det oftast finns ett flertal bilar på den. Så den cykelbanan är absolut mer än tillräcklig, även om den kan kännas trång i rusning. Men man ska inte dimensionera efter rusningstrafik – då skulle alla vägar behöva vara 3-4 gånger så breda.
Ett gott råd – cykla utanför rusningstid! Då har du cykelbanorna helt för dig själv. Måhända just du inte har flextid, men mer än 75 % av Stockholmarna har det, det vore mycket märkligt om alla cyklister hörde till de sista 25 %.
@Anders, Det må fortfarande finnas M-skyltar på mindre vägar, men hur många fordon är det då som trafikerar sådana vägar? Det är många M-vägar som byggts bort. Jämför gärna trafikeringstalen för de återstående M-vägarna med för smala cykelbanors trafikering.
Måste vara udda tider som du cyklar över Liljeholmsbron om du är ensam. Flextider i all ära, men de brukar i min erfarenhet vara begränsade till några timmars möjligt intervall.
Och om du tycker att lågtrafik ska vara dimensionerande för trafiken så kan vi definitivt dra ner antalet bilkörfält över bron till ett enda – för fler bilar än så åker inte över bron utanför rusningstid.