”Cykelbanan” beskrivs i artikeln som en autobahn för cyklister för att den är 4,3 meter bred. Och för att något sådant aldrig tidigare har byggts i Täby.
”Autobahn” – så beskriver Täby Nyheter kommunens nya ”cykelbana”
Låt oss göra några saker klara först:
Det är ingen ”cykelbana”. Det är en Gång- och Cykelbana. Där cykeldelen blir 2,5 meter bred och gångdelen blir 1,8 meter bred när skiljelinjen målats. Detta innebär att två cyklister precis klarar av att mötas på cykeldelen. Och att två gående precis kan gå bredvid varandra på gångdelen. Detta beskrivs alltså av tidningen som en autobahn för cyklister.
En autobahn har inga korsningar. På en autobahn är körriktningarna väl separerade och fysiskt åtskilda. På en autobahn är bara vissa fordon tillåtna. Och definitivt inga gående är tillåtna.
Cykeldelen är alltså smalare än vilken liten villagata som helst i Täby eller runt om i landet. Gator där det är självklart att två bilar kan mötas utan större problem. Men för cykeltrafiken är det alltså enligt media en ”autobahn” om man tryggt kan mötas på en cykelbana. Och om gående är separerade från cykelbanan – med en smal linje. Detta säger en hel del om vilken syn och normer som råder när det gäller cykelinfrastruktur – en syn och normer där något grundläggande och basic beskrivs som något fullständigt extravagant och överdådigt. Märkligt oseriös journalistik tycker jag, gränsar till och med till falsarier och lögner.
Inte ett ord om att kommunen i decennier enbart producerat cykelinfrastruktur av usel kvalitet och med kraftig understandard. Istället hyllas kommunen för att den nu producerar en grundläggande standard. En standard som innebär att det är någorlunda säkert och framkomligt för cykeltrafiken men inte mer. Så mycket för granskande och självständig journalistik.
Jag undrar hur tidningen kommer att beskriva det framtida snabbcykelstråket som planeras utmed E18 i Täby och som är ännu lite bredare – en superduperautobahn för cyklister?
Relaterade länkar:
7 kommentarer
Hear hear.
Lika fantastiskta och tyvärr sanningsenlig är illustrationerna till DNs artikel ”cyklister får gräddfil på Torsgatan”. På bilden i tidningen syns en cyklist färdas i fel riktning tillsammans med en inlineåkare. En cyklist går, med cykeln på axeln, på cykelbanan och som grädde på moset har en mamma just skjutit in sin barnvagn några meter framför en cyklist. Mamman verkar ha fullt fokus på en liten knatte som får hjälp av en dubbelvikt vuxen att ta sina första steg rakt ut i sin första cykelkollision. Några 2.25 meter bred kan den inte vara heller men vad spelar det för roll. Det kommer aldrig att bli bra ändå.
I den regionala cykelplanen för Stockholms län hittar man bredden 4,3 meter för dubbelriktad gång och cykelbana under rubriken ”Minsta godkända breddmått”.
Se sida 23:
http://www.trafikverket.se/contentassets/82bcf581e8384f01864fad34c66f71e2/regional-cykelplan-stockholm.pdf
Efter att ha bilat en del i Tyskland känns autobahn mer som ett ställe där det går sakta med mycket köer. Utifrån det perspektivet är ”autobahn” en bra beskrivning av de cykelsatsningar som görs. När vi ändå är igång och definierar om ord och uttryck kan väl ”vara ute och cykla” samt ”cykelställsfrågor” vara mogna för en ny innebörd!
Någon mer än jag som konstaterat att 2,5 meter är så smalt att man naturligt vid möte cyklar in på gångsidan? Förutsatt att det är fritt där såklart. Vid farter under 20 km/h duger 2,5 meter rätt bra om det är yta vid sidan av cykelbanan (inga stolpar eller bergväggar osv). Jag tycker det här är väldigt intressant när det gäller vilken standard för säkra möten som ”man” tycker är rimlig.
Eller när ett nytt villaområde byggs. ”24 nya superduperautobahnvägar har nu byggts i Täby!”
Pingback: En anständig cykelbana - Cykelmagasinet