En gata där du är hänvisad till att cykla i blandtrafik. Sedan dyker det upp en cykelbana.

Cykelbanan är 100 meter lång. Med rådande trafiklagstiftning ska du, om du avser att färdas på denna sträcka, nu använda denna cykelbana. I 100 meter. Sedan ska du tillbaka till blandtrafiken. Cykelbanan är också dubbelriktad eftersom den inte är skyltad enkelriktad, alla cykelbanor i Sverige är dubbelriktade enligt trafiklagstiftningen om inte annat anges via skyltning och lokal trafikföreskrift. 

Vad du också råkar ut för på denna 100 meter korta cykelbana är två stycken cykelpassager. Vilket med rådande trafiklagstiftning innebär att du har väjningsplikt vid bägge dessa passager. Två passager med väjningsplikt, med 20 meters mellanrum.


Cykelpassage nr 1. Foto: Tobias Olsson


20 meter längre fram ligger cykelpassage nr 2. Foto: Tobias Olsson

Var cykelbanan börjar och slutar i den södra delen är också en aningen oklart, det får du gissa dig till. Men fordonstrafikanter på gatan varnas i varje fall för att det nu kan finnas cyklister på gatan.


Här någonstans slutar cykelbanan… Foto: Tobias Olsson

Detta är vardagen för de som cyklar i vårt land. Detta är det svenska cykelsystemet. År 2017. Ett fullständigt galet system – både vad gäller trafiklagstiftningen och infrastrukturen – ett system som är fullständigt satt på undantag. Men självklart ska vi som cyklar bita ihop och följa regelverket, hur obegripligt och galet än lagstiftarna och väghållarna utformar det… 

Relaterade inlägg:

Share.

9 kommentarer

  1. Kör ju även bil. Möter aldrig samma omfattning av galenskap då, aldrig. Kan inte låta bli att fundera över hur vi som bilister skulle hantera alla dessa situationer och förhållanden vi möter som cyklister. En absurd tanke och jag tror ett mindre kaos skulle uppstå.

  2. Kristofer Svensson on

    Saxar ur trafikförordningen:
    Fordons plats på väg
    6 § Vid färd på väg ska fordon föras på körbana. Detta gäller dock inte fordon för vilka enligt 1 kap. 4 § andra stycket bestämmelserna om gående ska tillämpas. Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II ska vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns.
    Om särskild försiktighet iakttas får dock
    1. cyklande och förare av tvåhjuliga mopeder klass II använda körbanan även om det finns en cykelbana när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge, och
    2. cyklar med fler än två hjul eller en cykel som drar en cykelkärra eller en cykel som har en sidvagn, utöver vad som framgår av 1, föras på körbanan även om det finns en cykelbana om det är lämpligare med hänsyn till fordonets bredd.
    Så enligt trafikförordningen bör man enkelt kunna argumentera för att cykelbanan inte behöver användas?

  3. Krister Isaksson on

    Kristofer, mitt inlägg kanske var otydligt. Det handlar inte specifikt om just denna cykelbana, för det finns massor av sådan här exempel i vårt land. Det handlar om usel cykelinfrastruktur och dåligt anpassad trafiklagstiftning. Vi får alltså en diskussion om du måste cykla eller inte cykla på dessa cykelbanor, en diskussion som bottnar i vad då?
    Jo i en fullständigt galen trafiklagstiftning och usel cykelinfra. Först ska vi dividera om det räknas som ”lämpligare” med hänsyn till färdmålets läge. Vi måste alltså tolka, vi måste pröva – inte tydligt tillåtet eller förbjudet – utan tolka. Sen ska vi dividera vad ”särskild försiktighet iakttas” innebär. Var finner du motsvarande skrivningar för biltrafiken? Att du på din färd ska behöva tolka, gissa, ja tom chansa – det är NOG så här. Det hela är så absurt, så befängt. Och detta riktas mot en grupp trafikanter där det inte är något krav på trafikutbildning. Och en grupp som har en mycket stor åldersspridning. Men alla ska de klara av detta system.

  4. Magnus Holmgren on

    Varför finns det då en tilläggstavla som anger dubbelrikad cykeltrafik, kan man undra? Den borde logiskt sett betyda att om den inte finns är cykeltrafiken inte dubbelriktad (på en cykelbana intill en körbana i alla fall, att friliggande cykelbanor är dubbelriktade är underförstått).
    Men trafikreglerna säger att cyklister ska använda cykelbanan om den finns och att en cykelbana är en bana avsett för cykeltrafik, även om den inte är utmärkt med påbudsmärke.
    Sen finns som sagt undantaget med hänsyn till färdmålets läge, men det är minst sagt luddigt. Får man ta hänsyn till att färdmålet ligger var som helst bortom den här snutten, eller är undantaget egentligen bara tänkt för fallet att man ska till en plats som ligger på motsatta sidan av vägen i förhållande till en cykelbana och en kort bit från en korsning?

  5. Krister Isaksson on

    Magnus, den tilläggstavlan du nämner finns inte längre i vägmärkesförordningen. Var länge sedan den utgick. Den ansågs överflödig då alla cykelbanor i utgångsläget är dubbelriktade. Men gamla skyltar finns ute på stolpar lite här och där. Och en del sätter tom upp nya – de som inte kan sitt sak.

  6. Anders Andersson on

    Trafiklagstiftningen är full av sådana tolkningsbehov. Du får inte parkera så trafiken onödigtvis hindras eller störs. Vad är störs?, vem är trafiken som inte får störas? hur mycket är en störning? Vad är onödigtvis? Du får heller inte parkera på eller i närheten av ett backkrön. Hur hög måste backen vara för att den ska anses ha ett krön? Vad är i närheten? Du får inte öppna dörrarna så att onödig olägenhet uppstår. Vad är en olägenhet? Vad är onödigt? för vem?
    Det är varken möjligt eller önskvärt att detaljprecisera allting i lagtext. Det finns och ska finnas öppningar och tolkningsutrymmen.
    Det ändrar inte Kristers huvudtes att cykelinfrastrukturen är nedprioriterad och ofta illa genomtänkt – men strategin att använda juridik och kräva ytterligare detaljering och alltid glasklara regler utan undantag kommer bara att slå tillbaka mot den frihet under ansvar som cyklister har idag där vi t.ex. tillåts att cykla emot färdriktningen, att köra om till höger, att svänga vänster fast vi ligger längst till höger på körbanan, att lämna cykelbanan och ta en genväg genom skogen etc.
    Vårda denna frihet!

  7. Magnus H:
    Fram till 1985 var alla cykelbanor enkelriktade per definition (vilket de fortfarande är i Danmark) men den raden i dåvarande vägtrafikkungörelsen ströks utan kommentar. Sedan dess hänger cykelbanornas körriktning i luften och det har utvecklats en praxis att cykeltrafik alltid ska anses vara dubbelriktad (och, sett från min kommunala horisont, så är vi på väg åt det hållet även när det gäller cykelfält).
    Tilläggstavlan som angav dubbelriktad cykeltrafik miste alltså sin juridiska betydelse 1985 men den hängde kvar i vägmärkesförordningen ända till 2007. Den kan dock fortfarande beställas från skylttillverkarna vilket ju kan vara användbart för den väghållare som vill förtydliga för trafikanterna.

  8. Anders Andersson on

    Eftersom de flesta cykelbanor inte alls går längs bilvägar, utan tar helt andra vägar, en bra bit från biltrafiken, vore det ganska dumt att ha dem enkelriktade, så lagstiftaren har nog gjort helt rätt i att de i grundfallet ska vara dubbelriktade utan att man ska behöva sätta upp tilläggsskyltar på varenda stolpe.
    Sen finns det vissa cykelbanor inne i stadsmiljö som kan behöva vara enkelriktade, men också där är det så få undantagsfall att vi klarar att hantera dem med vanligt omdöme. Det är inte svårare än att bedöma vad som är ”onödigtvis hindra trafiken”.

  9. Med tanke på mängden cyklister som cyklar ”åt fel håll” på cykelbana/gc-bana i anslutning till väg även där cykelbanan nätt o jämt rymmer en (!) cyklist i bredd (cykelbana en halvmeterbred, gc-bana en meter bred mellan kantsten och dike/häck), verkar verkligheten motsäga ett överoptimistiskt förtroende för det sunda förnuftet (”common sense: the least common of all the senses”). Att cykelbanor som är smalare än ett mtb-styre och som av och till övergår i cykelfil juridisk per default är dubbelriktad är inte riktigt klokt. Varför skulle inte lagstiftningen kunna göra skillnad på cykelbana i anslutning till allmän väg och friliggande cykel-/gc-väg? Naturligtvis med visst tolkningsutrymme.
    På tal om tolkning, så måste naturligtvis alla lagstiftning (liksom alla språkliga uttryck) alltid tolkas, men det finns ju tolkning och tolkning: man ska inte behöva en doktorsexamen i juridik och tio års erfarenhet av trafiklagstiftning för att kunna avgöra vad man får o inte får göra i en viss trafiksituation. Trafiklagstiftning ska inte vara som t.ex. amerikansk copyright-lagstiftning: översatt till cykling skulle det allmänna rådet för amatörer inom det området – ”Don’t” – översättas till ”lämna cykeln hemma”.
    (”onödigtvis hindra trafiken” verkar f ö vanligen inte inkludera att tvinga mötande cyklister av cykelbanan – pga att man cyklar i bredd på smal gc-väg.)

Leave A Reply