Varje cykelresa börjar och slutar med en parkerad cykel, en självklarhet kan man tycka men så hanteras det inte alltid i planeringen och utbyggnaden av städer och transportsystemet. Det verkar mer som slumpen regerar, att det beror på vilka individer som är involverade i processen. Det blir som det blir utan någon särskild kvalitetssäkring. Många gånger innebär det tämligen obehagliga överraskningar. Det är funktioner som uteblir, funktioner som förhindras, ett förfulande av städer och ett direkt motverkande i målsättningen att öka cyklandet.

Här är två aktuella exempel från staden jag lever i. Det första handlar om en stor omdaning av en av stadens större kollektivtrafikknutpunkter, Liljeholmen, och där en stor exploatering av bostäder, handel och kontor genomfördes samtidigt. Platsen är tämligen central i staden och på ett mycket attraktivt cykelavstånd. Vad var det då som gick snett? Det finns nästan inga cykelparkeringar! Även tillgängligheten till området för cykeltrafik har sina brister.

Liljeholmstorget. Cyklar i långa rader! Det blir ofta så att de cyklande själva försöker ordna till och parkera så det blir ett minimum av störningar och hinder. De tar det ansvar som stadens skulle ha tagit.

Överallt cyklar, ack så få ordnade platser…

Finns det inga cykelparkeringsplatser löser vi det själva! Blir inte alltid bra för cyklister, gående, synskadade, renhållning, stadsbilden…

Att parkera cyklar runt byggnaden som är entré till bilgaraget är kanske en lämplig cykelparkering! Om inte annat är det ju en härlig paradox…

Trädskydd är ju bra att låsa fast cykeln i! Oj så många parkeringsplatser för bilar det var här! Kanske på sin plats att omvandla några till cykelparkering?

Här har alltså boende som cyklar, de som cyklar till arbetsplatserna i området, de som cyklar till affären och de som cyklar till kollektivtrafiken inga vettiga förutsättningar att ställa ifrån sig cykeln. Det är som att cykeltrafik inte finns, cyklister och deras behov existerar inte. I varje fall är det inget stadsplanerare, arkitekter, landskapsarkitekter och trafikplanerare tagit hänsyn till och sett till att skapa goda förutsättningar för. Självklart finns det gator och bilparkeringar i så väl garage som på gatan. Vi kan tydligt se att den frusna ideologin råder här och att infrastrukturen tydligt förmedlar vad som prioriteras här.

Sen har vi det andra exemplet, Hammarby Sjöstad – miljöstadsdelen. Är det inte märkligt att det utmed Hammarby Allé, Lugnets Allé och Båtbyggargatan inte finns en enda cykelparkeringsplats? Det är en sträcka på över 1,5 km, den stora pulsådern i och genom området, fullt med start- och målpunkter på stora delar av sträckan men inte en enda cykelparkeringsplats. I en stadsdel med uttalad miljöprofil! Självklart finns det fullt med parkeringsplatser för bilar på denna sträcka. Skulle vi inventera parkerade cyklar utmed dessa gator skulle antalet cyklar med all sannolikhet vara större än antalet parkerade bilar. Det finns ett miljöinfocenter, Glashusett, i området och där saknas också cykelparkeringar men det finns självklart bilparkering rätt utanför huset – vilken paradox! De cykelparkeringsplatserna som finns i området är på gårdarna och i cykelrum i fastigheter och fyller ju då endast funktion som boendeparkering. Men övrig cykelparkering, hur ska den ske i detta miljöprofilsområde? Hur tänkte staden här?

Man cyklar i Hammarby Sjöstad! I bakgrunden ser vi hur man parkerar och låser fast cyklar i träddskydden.

Ingen cykelparkering så långt ögat når… Foto: Cyklistbloggen

Trädskydd och räcken blir lämpliga cykelparkeringar när planeringen brister och grundläggande funktioner glöms bort. Foto: Google Maps

Detta är två exempel bland flera på hur, medvetet eller omedvetet, planerare bortser från behovet och nödvändigheten att skapa funktionella och attraktiva cykelparkeringar. Redan i stadens Cykelplan från 1998 kunde vi läsa: ”Cykelparkering – en bristvara”. Detta kontraproduktiva beteende hos planerare innebär ju många gånger att grönytor och platser förfulas då cyklisterna tvingas lösa behovet själva och vad är då lämpligare än att låsa fast cykeln i trädgaller, träd, staket vid grönytor, belysningsstolpar, soffor osv. Det innebär också att när vi går, när vi utför varuleveranser, när staden ska renhållas/snöröjas osv. så hindras detta ibland av parkerade cyklar. Det vore ju mer produktivt och konstruktivt om planerare bidrog med sin kompetens och deltog i skapandet av moderna, attraktiva och funktionella cykelparkeringar som både löser funktionen och passar in eller tom är ett bidrag till stadsbilden, se exempel här. Kan vi öka cyklandet och samtidigt minska användandet av bilen kan det ju tom innebära en omvandling till mer grönytor och platser att utveckla och gestalta i städerna! Se exempel på detta här.

Här ser vi då vad brister i planering leder till. Det är knappast i linje med att arbeta för ökat  cyklande eller att göra cykeln till ett attraktivt och konkurrenskraftigt transportmedel vilket ju varit stadens målsättning i över ett decennium. Det är ju inte heller i linje med att skapa ett hållbart transportsystem som ju såväl regering, riksdag och många av landets kommuner säger sig sträva efter. Behovet att parkera sin cykel finns ju där, det ökar hela tiden och måste hanteras på ett professionellt sätt. Väljer städer att inte göra det så kommer ju cyklisterna själva att lösa sina behov. Och det blir sällan särskilt bra för kollektivet när varje individ löser det på egen hand.

Här har ju kommunerna ett mycket starkt maktmedel, att använda sig av en cykelparkeringsnorm. Att skriva in den i exploateringsavtal, i detaljplaner och sedan följa upp detta i byggloven. Det är tyvärr ovanligt att kommuner använder sig av denna möjlighet. Inte ens i sina egna projekt där de har full rådighet. Däremot är det mycket vanligt att kommuner har och flitigt använder sig av en parkeringsnorm för biltrafik.

Jag kan inte låta bli och tänka på uppfinnaren i Lorry: ”Tänkte inte på det!”

Share.

23 kommentarer

  1. Huvudet på spiken som vanligt Krister!
    Dock så finns det en cykelresa som inte nödvändigtvis börjar eller slutar med en parkerad cykel och det är den med en Brompton. Och det kanske är så kommunaltjänstemännen tänker när de planerar för cykeltrafik? Eller, nä, förmodligen inte 😉

  2. Krister Isaksson on

    Nils, där fick du mig! Har ju själv en Brompton tjänstecykel och hade även en då jag var kommunaltjänsteman! Det är cykeln som gör planeraren! 😉

  3. Vilket sammanträffande, jag föreslog precis Stockholms Stad att de skulle anlägga en parkering här:
    http://imgur.com/IouptfN
    Då når man kunder både till Lidl och Konsum (och snart Systembolaget) och hjälper till på köpet Posten som klagar på att cyklisterna låser fast hojjarna i brevlådorna – i brist på annat.
    Men jag fick bara svaret ”Vilken smart idé”. Inte så mycket mer.

  4. Ja, re: Christian, jag undrar egentligen hur man kan gå tillväga för att faktiskt få igenom en cykelparkering.
    Det finns ju en hel del ställen där cykelparkering saknas men där det finns både plats och behov… Vem ska man maila, eller klaga till? Kan det finnas hopp om att ens förslag faktiskt tas på allvar?
    Det jag känner är man som individ verkar inte ha någon möjlighet att påverka. Det verkar krävas CAD-ritningar och 50-sidor långa dokument för att anlägga en parkbänk… Och som Christian fick uppleva, mailar man in eller hör av sig på twitter får man ju bara ett kort svar som inte betyder något…
    Vi kan ju inte förlita oss på att stadsplanerare bygger in grejerna i nybyggen, så det får bli att man hör av sig i efterhand…

  5. Krister Isaksson on

    Christian, man kunde ju önska att det förekom lite ”smart planering” från de som är satta att planera staden och dess funktioner istället för att lekmän ska behöva tala om vad som är nödvändigt…

  6. En sak som tangerar detta är cykelparkeringen i hyreshusen. Oftast får man som cyklist hålla till godo med överblivna skyddsrum; nerför en brant trappa , öppna en dörr med självstängande fjäder, svänga och trix för att hitta nåt sunkigt hål i husets innandöme. Inga saker att låsa cykeln i eller andra finesser. Alternativt trasigt cykelställ utanför porten.
    Bästa sättet vore:
    En infart i gatunivå eller med svagt sluttande plan. Dörrar som öppnas med automatik. Tex man slår en kod el dyl. Där nere finns stora bra cykelgarage med något att låsa sin cykel i. Vattenslang att tvätta av hojen med. Direktkontakt till hissen så man kan köra in sin cykelkärra direkt in i hissen om man har mycket packning.
    Det ska vara lättt och trevligt att cykla.
    Har du Krister eller nån annan sett något bra exempel?

  7. Krister Isaksson on

    Manne, jo det har jag i bl.a. Freiburg, dock inte i Sverige men det finns säkert (hoppas jag i varje fall!). Sen har vi på företaget jag arbetar på utrett en mycket spännande lösning för en större exploatering här i Stockholm, det är ju bara på planeringsstadiet men innehåller allt du räknar upp och mer därtill!

  8. Manne, här är ett exempel: Jag bor i ett rätt gammalt bostadshus (20 lägenheter) i Stockholm som har ett garage med plats för en bil. Jag vet inte när det skedde, men numera är det vårt cykelrum istället, och det säger sig självt att det får plats många fler cyklar än en bil.
    Då har vi alltså ingång direkt från gatan, svag lutning ner och det finns även vattenslang.
    Två saker som går att klaga på är att det börjar faktiskt bli lite fullt, och att dörren är lite för smal (men utan fjäder ;). Jag funderar på att föreslå att jag sätter upp krokar så att de som sällan använder cyklarna kan hänga upp dessa på väggen.
    Kan tilläggas att i huset bredvid är det fortfarande bilgarage, och då är det alltså bara en person i hela huset som nyttjar det.
    Nu kanske det inte svarar på din fråga, men det här visar ju att det går att bygga cykelrum som är användbara och lättillgängliga, bara man inte tänker bilcentriskt kring cykelbehov. I moderna hus bygger man ofta katakomber med långa korridorer under husen för att alla ska kunna nå garaget och då blir cykelrummet också placerat någonstans i katakomberna, utan direkt gatuaccess.

  9. Krister Isaksson on

    Dmitri F, vi kan konstatera att cykelskulden är stor och den blir bara större genom undermålig planering. Som det inte räcker med årtionden av bristande planering, det fortsätter trots beslut om satsningar, trots att områden pekas ut som miljöområden, trots miljarder…
    Vad gäller att få till ny cykelparkeringar kan jag bara rekommendera dig att höra av dig till Trafikkontorets trafikplaneringsavdelning (om det rör sig om stadens mark), dock är behovet stort och det finns både begränsningar vad gäller pengar och personal.

  10. Apropå det här med cykelrum i flerfamiljshus så börjar jag fundera på om man inte skulle ha avgiftsbelagda cykelförvaringsalternativ, ungefär som parkeringsplatserna. Jag flyttade in i nybyggt hus i somras med ett fint och ganska stort cykelrum men efter några veckor stod där lite drygt trettio cyklar. Vi som använder våra cyklar istället för att bara äga ’för att man ska ha en cykel’ får inte riktigt plats eftersom våra cyklar inte står och tar upp en plats hela tiden. Dessutom står där motorcyklar och allt möjligt skräp.
    Och det här är alltså inte ett hus där det finns flera ’generationer’ cyklar, vi som bor här är de första som flyttade in i huset. Jag blir så provocerad eftersom jag var så glad när jag först ställde in min cykel, det fanns gott om plats och var lättillgängligt i gatuplan.

  11. Robert: det problemet kan man lätt lösa genom att bostadsrättsföreningen eller hyresvärden var annat år meddelar alla cykelägare (i god tid, flera gånger) att märka sina cyklar (temporärt), och de cyklar som inte är märkta när datumet går ut, blir sålda på auktion, eller donerade till välgörenhet m.m.
    Att ta betalt för cykelparkering är inte förenligt med ökat cyklande, det ska vara enkelt att cykla, annars väljer folk andra transportmedel, t.ex bilen.

  12. Krister Isaksson on

    Robert, hur många hushåll är det i huset? För mig låter det som att cykelrummet är underdimensionerat. Det är därför en cykelparkeringsnorm är så viktig, säg exempelvis att den kräver 2,5 cykelplatser per hushåll, hade alla cyklar fått plats då? Jag är inblandad i en studie där vi bl.a. studerar det faktiska cykelinnehavet för att få bättre beslutsunderlag och lättare kunna dimensionera bl.a. cykelparkeringar, fastställa cykelparkeringsnormer osv.

  13. Johannes Westlund on

    Det är förbaskat märkligt ändå det här med planeringen av cykelinfrastruktur. Jag hade förmånen att utväxla några kommentarer med en av Göteborgs trafikplanerare efter att jag på min blogg kritiserat Västsvenska paketet för att ha mer reklam än action när det gäller cykelinfrastruktur. Hur som helst så tyckte hon att jag skulle lägga förslag i en förslagslåda. Och då var mina förslag på nivån *inte ha cykelbanor uppgrävda halvår i stöten*, *ha inte lera som beläggning på banorna* och liknande. Det är på något sätt en väldigt bra indikator. Idag behöver cyklister aktivt tala om för trafikplanerarna att det är oacceptabelt med lervälling och cykelbanor som är uppgrävda halvår i taget. Jag undrar hur många timmar det hade tagit innan någon hade hängts och problemet varit åtgärdat om det var en bilväg man missat att asfaltera…

  14. Johannes Westlund on

    Ett problem som jag känner finns med dessa cykelrum, eller i alla fall det enda cykelrummet jag har stiftat bekantskap med, är inte antalet cyklar utan snarare sättet de är uppställda. Eftersom det bara är ett rum så finns ingen riktigt tydlig struktur för hur cyklarna ska stå. Och så kommer barnen in och slänger sina cyklar (som ibland till och med saknar stöd) lite slarvigt rakt över golvet, sådär som barn gör. När man då kommer hem får man ägna tid och energi åt att lyfta undan cyklar tills det finns någonstans att ställa sin egen cykel.
    Jag kan tänka att visst, rummet är litet, men om man knör lite smart så går alla cyklar och till och med några fler in. Men då måste det finnas en tydlighet för att alla ska förstå hur cyklarna ska stå.
    Men det känns inte som om kraven som utkristalliserar sig är särskilt lätta att styra med normer. Säg en norm 2,5 per hushåll säger ju ingenting om kvalitet. Inte ens om man slänger på väderskyddat och uppvärmt så blir man av med katakomber och oplanerade smårum med skylt på dörren.
    Det känns också som att cykelparkering är ett väldigt outforskat område. Det är inte så vansinnigt länge sedan cykelparkering definierade som hållare för cykelframhjul. Idag har detta snarare blivit stolpar som man låser fast cykeln i. Och här finns funderingar på ytterligare evolution såsom direktaccess till hiss, avspolningsyta mm. Hur man ska åstadkomma helt skyddad cykelparkering (dvs som är skyddad även från andra boende) är också något som inte är klarlagt. Och hur gatuparkering utformas för att passa cyklister känns det inte heller som att vi vet så mycket om även om viss evolution redan skett på det området. Vart är forskningsinsatserna för att fylla kunskapsgapen? Gissningsvis tänker man att bilparkering är ju streck på marken. Alltså behöver vi inte forska på parkeringar för något fordon. Tragiskt egentligen…

  15. Krister Isaksson on

    Johannes, leksakstrafikanter eller ett trafikslag på undantag verkar inte förtjäna samma omtanke… Varken när det gäller drift och underhåll eller forskning.
    MEN, om man verkligen vill och bryr sig så finns det faktiskt en hel del forskning, studier och erfarenheter, särskilt från Holland. Det tar bara lite mer tid, kräver ett engagemang och vilja för att få till bra beslutsunderlag. Vi är dessvärre bara ett fåtal i landet som besitter denna kunskap och vi kämpar för att sprida och få acceptans för den. Om inte kommuner, byggherrar och arkitekter är mer intresserade än att tillhandahålla dåliga lösningar så är det svårt att få till stånd en förbättring. Vill man bara rita ett fyrkantigt cykelrum utan att tänka igenom grundläggande funktioner och utnyttjande av yta och volym så säger det ju en hel del om inställning, kunskap och yrkesstolthet. Mycket handlar om mognad och insikt, dvs en mental utveckling och inställning och detta är enligt min erfarenhet en av de svåraste förändringsprocesserna. Jag tog fram en handbok, Cykelparkering i staden, för ett antal år sedan. Boken handlar främst om cykelparkering på gatumark och i större anläggningar. Där tas grundläggande funktioner och krav upp på cykelparkeringar. Ett område som inte berörs i särskild stor utsträckning är cykelrum i fastigheter då detta främst är ett ansvar för byggherrar/fastighetsägare. Du kan söka efter handboken på nätet.

  16. Dmitri F och Krister: Jag tycker ju egentligen inte att man ska ta betalt för cykelparkering, det är bara det att jag blir så matt på att de bra platserna upptas av cyklar som inte lämnat förrådet sedan de ställdes in när alla flyttade in i somras. Men det borde kanske kunna finnas ett betalalternativ som är låst för övriga i huset, t ex i parkeringsgaraget. Och då skulle man inte behöva oroa sig för stöld och skadegörelse lika mycket. Det behöver ju egentligen bara handla om en mer symbolisk summa.
    Ett problem här är ju just att det inte handlar om cyklar som stått i flera år, så alla har ju förmodligen ägare som bor i huset. Skulle värden annonsera en rensning skulle nog i princip alla märka sina cyklar. Men rummet är helt klart underdimensionerat om man ser till mängden cyklar, skulle alla dessutom använda sina cyklar skulle det vara ännu rörigare pga att det är för litet. Och i parkeringsgaraget står under tiden en stor del av platserna lediga.

  17. Krister Isaksson on

    Robert, har nyligen tagit fram ett förslag på boendparkering för cykel i samband med en stor exploatering här i Stockholm med just personliga platser. Indelningen av platserna följer placeringen av lägenheterna i huset och är färgkodade. Det är ju inte särskilt tekniskt svårt med dagens smartcard, passersystem osv. att reservera särskilda platser. Systemen finns ju redan på plats vid portar, tvättstugor osv. Kräver mer att man har med tanken från början så går den tämligen enkelt att ordna med avgränsningar/ytor. I Tyskland är det tämligen vanligt med reserverade platser på de stora cykelparkeringsanläggningarna. Vill man så går det!

  18. Dmitri F och Krister: Jag tycker ju egentligen inte att man ska ta betalt för cykelparkering, det är bara det att jag blir så matt på att de bra platserna upptas av cyklar som inte lämnat förrådet sedan de ställdes in när alla flyttade in i somras. Men det borde kanske kunna finnas ett betalalternativ som är låst för övriga i huset, t ex i parkeringsgaraget. Och då skulle man inte behöva oroa sig för stöld och skadegörelse lika mycket. Det behöver ju egentligen bara handla om en mer symbolisk summa.
    Ett problem här är ju just att det inte handlar om cyklar som stått i flera år, så alla har ju förmodligen ägare som bor i huset. Skulle värden annonsera en rensning skulle nog i princip alla märka sina cyklar. Men rummet är helt klart underdimensionerat om man ser till mängden cyklar, skulle alla dessutom använda sina cyklar skulle det vara ännu rörigare pga att det är för litet. Och i parkeringsgaraget står under tiden en stor del av platserna lediga.

  19. Krister: (Datorn (jag) råkade skicka samma kommentar igen, inte meningen.)
    Det låter intressant. Pendlar man en lite längre bit har man ju i regel en mer påkostad cykel (inbillar jag mig iaf). Dagens system verkar rätt inriktat på att man har en cykel, som inte är värd så mycket, och som man plockar fram ibland. Jag ogillar starkt att ha cykeln i cykelkällaren där alla har tillgång och det är lätt att ta sig in, samtidigt så kan man ju inte släpa in en snömoddtäckt cykel i lägenheten.

  20. Krister Isaksson on

    Robert, har genomfört ett antal studier på området och det finns ett mycket tydligt samband mellan värdet på cykeln och efterfrågan på säkra och funtionella cykelparkeringar.

  21. Gabrielle Gjerswold on

    Pust. Jag bor i Gröndal brukar svänga in till Liljeholmstorget på väg från jobbet, och att det inte är planerat för cykel är ett understatement. Så himla pinsamt och dumt. Hela torget är dessutom mest planerat för bilen, se hur bilar kan cirkulera runt torget och skära av gångtrafikanter från torget. Men tillbaka till cykelparkering, en sådan dum person som jag som inte har stöd på cykel får verkligen leta för att hitta någonstans att ställa cykeln, inte lätt att låsa fast den heller eftersom jag inte vill att någon ska stjäla den. Inte nog med att det finns kantstensparkering i området, det finns ett jättestort parkeringsgarage i huset. Åker man bil behöver du inte ens kliva ut i vädret. Cyklisterna borde ha kunnat få ett större utrymme, planera för det i tid, skrota bilparkeringsnormen (endast vad som behövs ur tillgänglighetssynpunkt ska belasta bilfria hushåll) och inrätta istället en cykelparkeringsnorm. Där cykel får minst lika stor plats som barnvagnsutrymmet, vilket inte alltid är fallet…Usch det blev lång. Egentligen skulle jag bara säga att jag instämmer i ditt inlägg.

  22. Krister Isaksson on

    Gabrielle, det är uppenbarligen svårt att åstadkomma balanserade lösningar. Det är djupt rotade föreställningar och värderingar som många gånger lägger locket på, märkligt kan man tycka när det handlar om det offentliga rummet och där man kunde hoppas på en mer transportneutral planering. Men icke sa nicke, här sitter vi hårt fast i frusen ideologi.

Leave A Reply