Vägen är rak och fin. Enkelt att hålla en jämn hastighet, behöver inte bromsa in och växla ner för att sedan gasa och växla upp. Bara rulla på. Förutsägbart och bekvämt – räcker med en hand på ratten. Cykelvägen bredvid vägen ser dock lite annorlunda ut:

 


Cykelvägen 90-grader höger sen 90-grader vänster. En liten utflykt runt en bergsknalle och träddunge.

 


Nybyggd cykelväg utmed E18 Norrtälje – Kapellskär – det svänger!

Cykelvägen inte bara svänger hit och dit, den ”svänger” även upp och ner. Avsevärt mer än vägen bredvid:

Cykelvägen har denna utformning för att Trafikverket inte gjorde det som de gjorde när de byggde vägen – man sprängde inte bort berg.

GCM-Handboken – utgiven av Trafikverket och Sveriges Kommuner och Landsting – skriver att cyklister är känsliga för omvägar och höjdskillnader – att man ska eftersträva genhet och cykelvägen ska vara mer attraktiv än vägen bredvid:

”Den friliggande gång- och cykelbanan får inte heller innebära mer backar eller lutningar än bilvägen. Gc-banor längs bilväg bör följa bilvägens linjeföring och vertikallinjeföringen bör vara minst lika bra som bilvägens.”

Dessa riktlinjer upprepas om och om igen i olika planeringsdokument – i regionala och kommunala cykelplaner och så vidare. Observera också ordet ”bör”. En skrivning som lika gärna skulle kunna vara: ”ni kan bortse från detta”

För när vi sedan kommer till själva produktionen av cykelvägen, då gäller inte längre att uppfylla dessa grundläggande funktioner – de som gör cykling attraktivt, effektivt, säkert och enkelt. Funktionerna är som bortblåsta – då handlar det bara om en enda sak:

  • Att bygga en så billig cykelväg som möjligt

Som till exempel cykelvägen Trafikverket ska bygga i Åre:

”Vi behöver få ner kostnaden. Cykelvägen kommer att byggas på den sträcka som är planerad men vi ska se över hur vi kan göra det mer kostnadseffektivt, säger Kjell-Arne Blom vid Trafikverket.”

Kostnadseffektivt är en omskrivning för att frångå grundläggande funktioner och utformningsprinciper. Genom att till exempel inte spränga berg och istället göra svängfest. Eller genom att inte bredda en vägbro utan istället göra en ”lokal avsmalning” på gång- och cykelvägen när den passerar över bron.

Så här gör vi inte när det gäller vägen. Där bestämmer vi först en funktion – ofta en hastighetsgräns och kapacitet (utifrån en prognos om ökad biltrafik). Och av dessa följer sedan utformningen av vägen. Och då gör vi de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå funktionerna – vi tummar inte på dem för att det behövs sprängas lite berg, byggas broar eller tunnlar och så vidare.

Här har vi alltså svaret på varför det blir massor av svängfester och upp och ner på cykelvägar – billigast möjligt är det som gäller. Något brukarperspektiv existerar inte här. Någon ambition att bygga säker, attraktiv och funktionell cykelinfrastruktur finns inte. Det är lite mer av inställningen: ni ska vara glada och tacksamma att det blir något överhuvudtaget

Detta är en förklaring till varför endast 1 procent av Stockholms läns regionala cykelvägar uppfyller grundläggande utformningsprinciper – det ska byggas så billigt som möjligt. Stick i stäv med vad vi vet skapar attraktiv, säker och funktionell cykelinfrastruktur. Stick i stäv med alla fina ord i planeringsdokument och handböcker om hur vi ”bör” göra.

Välkomna till verkligheten.

Relaterade inlägg:

 

Share.

10 kommentarer

  1. Illa är det. Ännu värre tycker jag ändå om alla de ”kullar” som ständigt läggs upp i korsningarna gc-väg – ”väg” . Låg cykel eller mindre bil och de har helt byggt bort sikten! Ständigt blir svaret; ” man ser visst”. Ständigt påpekar jag att jag inte ser över kullen. Hur ska man kunna samspela om man inte ser varandra?

  2. Yngve Fredriksson on

    Som cykelpendlare har jag flera nyare cykelvägsträckor, alla med sina onödiga krumbukter. På ett ställe där en väg passerar över en mindre grusväg har man dragit in cykelvägen så den går kant i kant med (den spikraka) bilvägen. Förutom att de snäva svängarna utgör en fara för cyklister i den långa nedförsbacken där man lätt rullar i över 30 knyck så plogas snö, modd och slask från bilvägen upp på cykelvägen. Hur många kronor sparade man (när man skapade de farliga svängarna på en tiometerssträcka) i förhållande till vad det sex kilometer långa vägbygget kostade?

  3. Jag gillar svängfester och backar. Så länge det är bra sikt. Är jag onormal då?
    Iofs, det första exemplet kanske hade kanske lite väl skarpa kurvor.

  4. Michael Axelsson on

    Samma med en cykelväg som byggdes mellan Falun och Vika. Bilisterna klagar på att vi cyklister cyklar på den betydligt kortare, mindre backiga och framför allt, asfalterade bilvägen.

  5. Anders Petersson on

    På Öland mellan Färjestaden och Mörbylånga byggdes för inte så länge sen en cykelväg. Den döptes till…
    Slingervägen!

  6. Jag håller bara delvis med. Långa omvägar är inte bra, men svensk och internationell forskning visar att cykelvägens gestaltning och miljö i hög grad påverkar nyttjandet av den. Detta gäller särskilt möjligheten att locka fler att cykla. Vanecyklisterna påverkas mindre av en dålig cykelmiljö. Min uppfattning är att det är en fördel om cykelvägen har en egen gestaltning och inte är slaviskt underkastad bilvägen. Detta gäller särskilt längs vägar med mycket biltrafik och hög fart (buller, stänk) och naturligtvis i särskilt hög grad infrastruktur som kan användas för rekreativ cykling och cykelturism. Jag känner till flera exempel där väghållaren vill lägga cykelvägen direkt i anslutning till bilvägen därför att det blir billigast!

Leave A Reply