Därför blir det svängfest på cykelvägen

Vägen är rak och fin. Enkelt att hålla en jämn hastighet, behöver inte bromsa in och växla ner för att sedan gasa och växla upp. Bara rulla på. Förutsägbart och bekvämt – räcker med en hand på ratten. Cykelvägen bredvid vägen ser dock lite annorlunda ut:

Cykelvägen 90-grader höger sen 90-grader vänster. En liten utflykt runt en bergsknalle och träddunge.

Nybyggd cykelväg utmed E18 Norrtälje – Kapellskär – det svänger!

Cykelvägen inte bara svänger hit och dit, den ”svänger” även upp och ner. Avsevärt mer än vägen bredvid:

Cykelvägen har denna utformning för att Trafikverket inte gjorde det som de gjorde när de byggde vägen – man sprängde inte bort berg.

GCM-Handboken – utgiven av Trafikverket och Sveriges Kommuner och Landsting – skriver att cyklister är känsliga för omvägar och höjdskillnader – att man ska eftersträva genhet och cykelvägen ska vara mer attraktiv än vägen bredvid:

”Den friliggande gång- och cykelbanan får inte heller innebära mer backar eller lutningar än bilvägen. Gc-banor längs bilväg bör följa bilvägens linjeföring och vertikallinjeföringen bör vara minst lika bra som bilvägens.”

Dessa riktlinjer upprepas om och om igen i olika planeringsdokument – i regionala och kommunala cykelplaner och så vidare. Observera också ordet ”bör”. En skrivning som lika gärna skulle kunna vara: ”ni kan bortse från detta”

För när vi sedan kommer till själva produktionen av cykelvägen, då gäller inte längre att uppfylla dessa grundläggande funktioner – de som gör cykling attraktivt, effektivt, säkert och enkelt. Funktionerna är som bortblåsta – då handlar det bara om en enda sak:

• Att bygga en så billig cykelväg som möjligt

Som till exempel cykelvägen Trafikverket ska bygga i Åre:

”Vi behöver få ner kostnaden. Cykelvägen kommer att byggas på den sträcka som är planerad men vi ska se över hur vi kan göra det mer kostnadseffektivt, säger Kjell-Arne Blom vid Trafikverket.”

Kostnadseffektivt är en omskrivning för att frångå grundläggande funktioner och utformningsprinciper. Genom att till exempel inte spränga berg och istället göra svängfest. Eller genom att inte bredda en vägbro utan istället göra en ”lokal avsmalning” på gång- och cykelvägen när den passerar över bron.

Så här gör vi inte när det gäller vägen. Där bestämmer vi först en funktion – ofta en hastighetsgräns och kapacitet (utifrån en prognos om ökad biltrafik). Och av dessa följer sedan utformningen av vägen. Och då gör vi de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå funktionerna – vi tummar inte på dem för att det behövs sprängas lite berg, byggas broar eller tunnlar och så vidare.

Här har vi alltså svaret på varför det blir massor av svängfester och upp och ner på cykelvägar – billigast möjligt är det som gäller. Något brukarperspektiv existerar inte här. Någon ambition att bygga säker, attraktiv och funktionell cykelinfrastruktur finns inte. Det är lite mer av inställningen: ni ska vara glada och tacksamma att det blir något överhuvudtaget

Detta är en förklaring till varför endast 1 procent av Stockholms läns regionala cykelvägar uppfyller grundläggande utformningsprinciper – det ska byggas så billigt som möjligt. Stick i stäv med vad vi vet skapar attraktiv, säker och funktionell cykelinfrastruktur. Stick i stäv med alla fina ord i planeringsdokument och handböcker om hur vi ”bör” göra.

Välkomna till verkligheten.

Relaterade inlägg:

• Svängfest
• Trafikverket: Vi behöver din hjälp
• Cyklister bara klagar
• 99 procent är uselt
• Hur bredd är en cykelbana?
• Så klart vi tar bilen
• Trafikmaktordningen på bild
• Så skapas en anständig cykelbana