Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 1

Då är det dags att dra igång denna bloggserie och jag hoppas ni är lika engagerade som i den förra serien och sänder in bilder till mig på vad ni tycker är cykelinfrastruktur i världsklass, stort som smått! krister.isaksson@kadens.se

Om man ska ta upp världsklass när det gäller cykel och trafik- och samhällsplanering är det lika bra att börja med landet nr 1, Holland. Är man som jag en aning passionerad och hängiven i att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik är detta landet att bege sig till. Här har man arbetat i decennier, över stora delar av landet, med att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik. Det handlar om allt från extraordinär infrastruktur till omsorg för detaljer.

Den stad som kanske har kommit längst i Holland, ja i hela världen, är nog Groningen. Staden ligger i norra delen av Holland, har närmare 200 000 invånare och är en stor studentstad. Här har man sedan början av 70-talet arbetat långsiktigt med att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik, detta bl.a. genom en kompakt stadsplanering, begränsningar av biltrafiken i centrala delarna av staden samt en helt bilfri stadskärna och självklart en väl utvecklad och utbyggd cykelinfrastruktur. Närmare 40 procent av alla resor i staden sker med cykel. Tänkte börja med några bilder som jag tycker med all tydlighet visar hur högt man prioritera cykeltrafik och vilka investeringar man är beredd att göra.

Det handlar om Gerrit Krol bron, eller man kanske ska säga broarna för det är tre stycken. Det är Groningen mest cykeltrafikerade bro med över 14 000 cyklister per dygn. Ursprungligen fanns en bro som delades av cyklister och bilister. Bron går över en hårt trafikerad kanal och varje gång en pråm passerar krävs broöppning vilket ledde till stora cykelköer och fördröjningar för cyklister. Så ställd inför detta problem beslutades det om att bygga två nya broar för cyklister (och gående) på var sida om den befintliga bron och i varje färdriktning och med segelfri höjd. Tyvärr fanns det vissa begränsningar vad gäller åtkomst av mark och befintliga fastigheter så ramperna är inte cyklingsbara utan man får leda cykeln.

Som om detta inte var nog, på den ursprungliga bron som ju utgör huvudförbindelsen har bilister väjningsplikt för cyklister innan överfart kan ske. Detta visar med all tydlighet viken trafikhierarki som råder i staden. Nu innebär ju inte en eller två broar hit eller dit att det är en bra cykelstad och att det cyklas mycket utan grunden för cyklandet i Groningen utgörs av ett mycket väl utbyggt och väl fungerande cykelinfrastruktur.

Här är de tre broarna. Den ursprungliga i mitten och vill du inte bli stående vid broöppning kan du välja broarna på sidan, en i varje färdriktning. Observera också att bilister har väjningsplikt mot cyklister som kommer från cykelbanan och ska cykla över någon av broarna.

Dubbla skenor att leda cykeln i för att åstadkomma bra kapacitet.

Här ser man alltså cykelköer och brister i cyklisters framkomlighet som ett problem och att det måste lösas. Och man är beredd att göra omfattande investeringar för att åstadkomma detta. När kommer vi se liknande lösningar i Sverige?

Jag återkommer med fler exempel från Groningen i kommande delar av serien.