Cykelbanor och cykeltrafik

En läsare av bloggen sände mig för en tid sedan denna publikation: Cykelbanor och cykeltrafik

Den är skriven 1933 av civilingenjör Gustaf Dahlberg. Det är snart 100 år sedan. Han hade genomfört en studieresa i Europa och besökt Nederländerna, Tyskland, Danmark och Belgien för att lära och ta del av hur de planerade och byggde cykelinfrastruktur. En väldigt intressant läsning, och trots snart hundra år på nacken är den i högsta grad dagsaktuell. Den visar på stor insikt, en insikt som tyvärr inte alltid finns idag. Hade vi planerat och utformat cykelinfrastruktur som föreslås i skriften skulle vi varit i klass med Nederländerna nu.

Några citat från skriften:

”Cykeln kan användas nästan överallt, i staden och på landet, på de livligast trafikerade gator och på de enklaste vägar och under de i övrigt mest växlande förhållanden. Den är mer ekonomisk än andra fordon, ty den är billig i inköp och drift, och underhållet kostar vid omsorgsfull skötsel en obetydlighet. Den fodrar inte bränsle, ingen annan drivkraft än den cyklandes muskler.”

”Cykeln är utan tvivel ett oförlikneligt medel till den kroppsliga och andliga folkhälsans stärkande och bevarande.”

”Även i övrigt och icke minst trafiktekniskt sätter motorfordonet en utomordentlig stark prägel på rörelsen på vägar och gator. Det är med rätta högt skattat för sin hastighet, men denna inbjuder också till missbruk, och hastigheten i förening med massan är en allvarlig faktor, som borde bjuda respekt samt försiktighet och hänsyn i förhållande till annan trafik.”

”På många vägar, där cyklisten förr i tiden kände sig rätt trygg, åtminstone på vägrenarna, har han numera, särskilt efter genomförandet av den fria hastigheten för bilar och motorcyklar, en känsla av osäkerhet och fredlöshet.”

”Även om en eller annan egoistisk bilist påtagligt visat sig vara av den åsikten, att cyklister äro ett slags trafikanter, som antingen ej alls borde få finnas till, där bilar behöver passera, eller också vid sådana tillfällen snällt borde stå med mössan i hand ytterst vid vägkanten, så är nog den allmänna meningen i princip klar om cyklistens likaberättigande till vägen. Men ändock kan det nog ej bestridas, att om man i praktiken på många håll föga tillgodoser denna cyklistens rätt och i sak lämnar honom rättslös och utan effektiv hjälp.”

Så här snart hundra år senare tänker jag på Trafikverket och 2+1-vägarna där inga alternativ skapas för cykeltrafiken – ”i sak lämnar honom rättslös och utan effektiv hjälp.” Eller på hur Trafikverket och Österåkers kommun väljer att hantera cykeltrafiken till/från Åkersberga – cykling i busskörfält, med en hastighetsbegränsning på 90 km/t. Något kommunen kallar för ”Möjlighet för cyklister.” Ja har man en sådan insikt och inställning till cykeltrafik så kan man ju producera vilken skit som helst – och sen kalla det möjlighet. På 1930-talet beskrevs det som att lämna cyklande rättslösa och utan effektiv hjälp. Tänk så långt vi kommit på snart 100 år…

Vidare redovisas i skriften att cykelbanor är cykelbanor – inte gång- och cykelbanor. Cykelbanor som är tydligt separerade från gångtrafiken – år 1933. Redan då förstod man vad best practice var när det gäller cykeltrafik.

Sen blev cykeltrafik gångtrafik i planerares, arkitekters och ingenjörers ögon. Klokskapen och insikterna från 1933 var som bortblåsta – så även idag. Cykeltrafiken byggdes bort och cykel blev ett trafikslag på undantag. Vi brottas fortfarande med GC-träsket. Till stor nackdel både för gående och cyklande. Som Martin Emanuel skriver i sin doktorsavhandling:

”Dagens cykelplanerare kämpar ännu med ett arv från 1950- och 1960-talen. Trots den uppvärdering cykeln fått i policydokument, möter den som vill skapa bättre förhållanden för cykeltrafiken stora svårigheter. Svenska cykelplanerare ondgör sig över låg medelstilldelning, dåligt utvecklade planeringsverktyg och cykelplaneringens svaga position inom den övergripande planeringen.”

Men hej, det är ju billigare att planera och bygga gång- och cykelbanor än bygga cykelbanor och gångbanor. Och att bygga bort cykeltrafiken från landsvägarna iom 2+1-vägar utan att skapa vettiga och funktionell alternativ för cykeltrafiken. Sen kan man ju alltid peka finger och säga att cyklande får ta det lite lugnt, eller att det är nog inte så många som cyklar här…

”…i praktiken på många håll föga tillgodoser denna cyklistens rätt och i sak lämnar honom rättslös och utan effektiv hjälp.”