Detta, som är vardagsmat på landets gång- och cykelbanor, gör mig både arg och ledsen. Visst gnäller vi cyklister. Och ofta med rätta. Se bilden nedan. Se farbrorn längst bort i bild med rullatorn. Det handlar om så mycket mer än bara cyklister. Men för den som inte ens orkar tänka, som uppenbarligen saknar insikt och kanske till och med empati – ”cyklister bara gnäller”
Detta är alltså gång- och cykelbanan vid vägarbetet. Se även vägen bredvid – jämn och fin asfalt – där duger inte ojämnt underlag av sten och grus. Men de som redan har det svårast att förflytta sig, som har det så svårt att de behöver hjälpmedel, dem skiter vi i. Om och om igen. Andra ord för att beskriva detta är trafikmaktordning eller strukturell diskriminering.
Vill vi ha det så här?
4 kommentarer
påminner om #cykelstadgävle
Även bland cyklister kan man hitta inställningen att så länge det fungerar för en ”vanlig cyklist” är allt bra, där vanlig cyklist är en frisk person med god kontroll på cykeln och en cykel som fungerar bra även på dålig grusväg … De som behöver rullator eller trehjulig cykel för att ta sig fram göre sig inga besvär. Trist inställning. En gångbana där man inte kan ta sig fram med rullator eller rullstol (vilket får mig att tänka på en del asfaltlimpor på gc-vägar i Västerort) är inte mycket till gångbana, och en cykelbana där man inte kan ta sig fram med handikappcykel är inte mycket till cykelbana.
Dvs, så här vill vi INTE ha det.
Luttrad, ja det är verkligen en trist och egoistisk inställning – som jag också mött många gånger. En inställning där man bara klarar av att utgå från sig själv och vad man klarar av. Utan inlevelseförmåga eller omtanke att andra kanske inte har samma förutsättningar och förmåga.
Är det nu man ska skriva, lite machomässigt: ”Kan man inte cykla på lite grusväg så ska man låta bli!” och försöka få det till att problemet ligger hos cyklisterna och inte attityden hos entreprenörerna (alternativt resten av samhället) som inte erkänner cykelns rätt att vara ett praktiskt transportmedel.