Se på bilden. Tom och öde asfalt. Så är det nästan alltid, nästa alla årets timmar – helt öde. Där ligger en fin och bra asfaltsyta som bara skriker: kom cykla på mig!
Se på nästa bild. Samma bro, fast på andra sidan. Fullt av gående och cyklister som trängs på ett begränsat utrymme:
Hur kan detta komma sig?
Den östra sidan, den tomma asfaltsytan, är en serviceväg som används vid underhåll av spår och bro. Det innebär att den stora delar av årets alla timmar är tom – helt öde. Man är ju inte där och mekar med bron och spåren 24 timmar om dygnet.
Är det att utnyttja våra gemensamma investeringar och resurser på bästa sätt?
Trafikverket har ett arbetssätt för att verka för ett mer hållbart resande, ett arbetssätt som kallas för fyrstegsprincipen. Så här lyder den:
- Tänk om
Det första steget handlar om att först och främst överväga åtgärder som kan påverka behovet av transporter och resor samt valet av transportsätt. - Optimera
Det andra steget innebär att genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen. - Bygg om
Vid behov genomförs det tredje steget som innebär begränsade ombyggnationer. - Bygg nytt
Det fjärde steget genomförs om behovet inte kan tillgodoses i de tre tidigare stegen. Det betyder nyinvesteringoch/eller större ombyggnadsåtgärder.
Jag fastnar särskilt vid punkt två, optimera: ”…effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen”
Här har vi alltså en yta som står helt tom majoriteten av årets alla timmar, och en annan yta som många gånger är fylld av trafikanter. Vad skulle hända om trafikanterna även kunde utnyttja den östra sidan – det vill säga om man optimerade utnyttjandet av befintlig infrastruktur. Utnyttjandet av servicevägen som serviceväg är totalt sett inte många dagar om året. Resten av tiden är servicevägen tom och då kan gående och cyklister använda ytan. Fördubblad kapacitet över en natt – vilken enastående trimning och effektivisering av trafiksystemet – och till en låg kostnad!
Här kommer då en del invändningar att komma.
En invändning är att det inte går att ha en massa gående och cyklister när man utför servicearbete. Helt rätt, det vore högst olämpligt. Då gör vi som Trafikverket gör vid servicearbete i till exempel Södra och Norra Länken – förbindelsen stängs av för trafikanterna och de hänvisas till andra vägar. Lämpligen till andra sidan bron. Inte särskilt märkligt, finns redan rutiner för sådant och med ett bra informations- och avstängningssystem upplyses trafikanterna i god tid om förutsättningarna på bron. Och allt styrs från trafikledningscentralen Trafik Stockholm. Även trafikredaktionen på P4 Radio Stockholm kan meddela när förbindelsen är stängd, numera sänder de ju trafikinformation för cyklister.
En annan invändning som kommer att komma är säkerhetsaspekter – spårområdet är tillgängligt från servicevägen. Lös det säger jag då.
Nästa invändning är att det finns ju inga ramper i var ände av servicevägen som ansluter till gång- och cykelvägnätet. Då bygger vi dem säger jag då. Ett statligt verk som byggt Södra Länken, Norra Länken, Citybanan, Citytunneln och till slut kom igenom Hallandsåsen borde nog klara av en så liten och enkel uppgift som att fixa två gång- och cykelramper i var ände av bron – tycker i varje fall jag. Men för att vara säker visar jag två principskisser på hur ramperna kan utföras:
Gång- och cykelramp på södra sidan
Gång- och cykelramp på norra sidan
Vips så har vi nu en helt ny och effektiv förbindelse mellan söderort och Södermalm. Till en liten kostnad för samhället och till en mycket stor nytta för samhället. Tänk så enkelt det är ibland!
En ny och viktig förbindelse, en pulsåder, mellan söderort och Södermalm! Ligger där och slumrar och bara väntar på att förverkligas.
Vi kan också se att en sådan åtgärd skulle vara av betydelse för näringslivets transporter och leda till bättre framkomlighet och tillgänglighet för dem.
Flera transporter i veckan sker på bron av cykelåkeriet MOVEBYBiKE
Allt detta helt i linje med fyrstegsprincipen – att genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen.
Så Trafikverket, här har ni nu ett gyllene tillfälle och ett bra exempel att använda fyrstegsprincipen. Ett tillfälle att snabbt förbättra framkomligheten och tillgängligheten för gående och cyklister – de mest hållbara transportsätten.
Ingen tid att slösa, bara att sätta igång. Den tomma asfalten har skrikigt efter cyklister länge nog.
Uppdaterad 2015-11-25:
Här kan ni läsa Trafikverkets svar på min idé om att göra cykelbana av servicevägen.
Relaterade inlägg:
- Förbifart cykel
- Cykeln måste fram – gör hål i huset!
- Trafikverket – låt inte idiotin segra
- Trafikverket: vi skyddar bilister, inte cyklister
- Saker jag vill cykla på. Del 1, del 2, del 3, del 4
6 kommentarer
Från Årstasida ser det här rätt enkelt att genomföra. Från Södermalmssida är det Lite jobbigare. Först ska man åka upp över ledningar, sen nerför mot Tantogatan som ligger under järnvägen. Visst går det, men det är lite berg och dalbana känsla.
Dessutom ger detta inte mycket. Det är visst många som går/cyklar över bron, men det går att trampa på i 20-25 även i rusningstid. För att vinna något ska man skicka gående på ena sida och cyklister på andra, och hur många kommer att förstå det?
Det lär finns mer intressanta investeringar. Som att få fortsätta på den nya Älvjsöbågen.
Marschupp: En liten invänding här känner jag är att resonemang av typen att ”just den här lösningen ger inte så mycket” är en del av problemet när det gäller cykelinfrastruktur. Även om varje förbättring i sig inte är radikal kan många såna smärre förbättringar leda till en betydligt smidigare cykeltur. Och på samma sätt bidrar ”Äh, det går ju att cykla runt” negativt.
Sen exakt hur mycket just den här lösningen ger beror väl på var man kommer ifrån och vart man är på väg. För oss som kommer från Årstahållet och ska vidare rakt fram/österut skulle det kunna bli en ganska trevlig genväg och totalt sett mindre berg- och dalbana : )
Magnus, tack för din beskrivning. Det är till stor del det som detta handlar om – att bygga ett helt system. Där denna åtgärd bara skulle vara en del i det större systemet. Ser vi till stadens cykelplan och att Södermalms allé är utpekat som ett pendlingsstråk som knyts ihop med Folkungagatan så är det helt plötsligt ett helt annat stråk vi ser framför oss.
Många gånger har jag fantiserat om en cykelled längs med järnvägen in mot Stockholm. En led likt den på Årstabron som följer spåren mellan Stockholm och (söder)förort.
Jag skulle ju egentligen skriva ”Jättebra Krister!” 😉
Arne B, stort tack! Ja tänk ett cykelstråk från Medis till Flemingsberg utmed/ovanpå spåren. Vilket superstråk!