Ringklockan. Enligt Transportstyrelsens författningssamling (TSFS 2009:31 ) ska en cykel vara utrustad med ringklocka. När det sen gäller själva användandet av ringklockan så finns det reglerat i Trafikförordningens 2:a kapitel, paragraf 64:
”När det behövs för att förebygga eller avvärja fara, skall en förare ge ljud- eller ljussignaler eller på något annat lämpligt sätt väcka andra trafikanters uppmärksamhet.
Ett stort utrymme för den enskilda individens tolkning kan vi konstatera. Det går ju också att strunta i att använda ringklockan och istället skrika om man så vill – bara man inte skriker för länge. Och när det gäller cykel och ringklocka så är det ju inte för att förbygga eller avvärja faran gentemot biltrafiken det handlar om – de hör ju inget inkapslade i sina fordon. Det handlar i stort sett uteslutande om plingande på gående och andra som cyklar. För vi har ju valt att klumpa ihop dessa två olika trafikslag på en och samma yta – på gång- och cykelbanor. Vi kan även kalla denna lösning för konfliktdesign.
När det kommer till just själva användandet av ringklockan är min erfarenhet att allt möjligt kan hända. Försöket till att förebygga eller avvärja faran kan istället leda till att det blir än farligare.
Jag minns särskilt en händelse i mitt cyklande där ringklockan spelade huvudrollen. Jag och min gode vän doktorn var på väg hem. Vi cyklade söderut på Götgatans cykelbanor i Stockholm, doktorn en bit före mig. Han plingade på två kvinnor som befann sig på cykelbanan för att uppmärksamma dem att de gick på cykelbanan. Tänkte väl inte mer på detta förrän jag vid nästa korsning prejas av en högersvängande bilist, som sedan tvärnitar och kastar sig ur bilen. Han skriker och gapar att jag skulle inte ha plingat med ringklockan på kvinnorna i hans sällskap. Han hotar även med att spöa upp mig. Doktorn som låg lite före mig har nu uppmärksamt situationen och vänt tillbaka. Kvinnorna gör föraren uppmärksam på att det var inte jag som plingat på dem. Men den gapande stollen ber ju inte om ursäkt för sin prejning och sitt hotfulla uppträdande – han hoppar istället in i bilen och kör därifrån.
Så kan det gå när ringklockan används – man prejas av en bilförare, blir utskälld och hotas med stryk. Och i detta fall hade jag ju inte ens använt ringklockan – det var ju doktorn!
Min erfarenhet av att använda ringklockan när jag cyklar är att lite vad som helst kan hända. Du kan aldrig förutsäga hur andra trafikanter kommer reagerar på signalen – om så att säga faran blir mindre eller större. Här några exempel på vad som sker när ringklockan används och gående är inblandade:
- de kan stanna upp, vrida på sig, ta ett kliv åt sidan för att se sig om
- om de är två eller flera kan reaktionen bli att de går lite huller om buller eller byter plats med varandra
- en del reagerar inte alls
- en del har hörlurar och hör absolut ingenting
- en del tackar
- en del blir förbannade och irriterade
- en del hotar med stryk
- hundägare som förtvivlat försöker få ordning på hunden och flexikopplet, tvärs över gc-banan…
Och använder du inte ringklockan blir en del irriterade och förbannade för det…
Konsekvensen av ovan är att jag använder ringklockan så lite som möjligt. Helt enkelt för jag kan aldrig förutse vad reaktionen och effekten blir. Jag gillar helt enkelt inte obehagliga och hotfulla överraskningar.
Relaterade inlägg:
9 kommentarer
Ringklockan ÄR ett bra instrument. Trafikförordningen är uppenbarligen inte skriven för cyklister som ju sällan har backspegel och blinkers att använda för att signalera att man vill ha plats, och att använda ringklockan vid önskan om plats är också vad som lärts ut till cyklister sedan 50-talet.
Jag är därför en varm förespråkare för ringklockeanvändning, i synnerhet på smala cykelbanor och av dem som håller avsevärt högre hastighet än resten (för att förekomma invändningar: inte vid varje cyklist i en kö, men tillräckligt ofta för att alla ska vara medvetna om att du kommer). Du som ska köra om har nämligen ingen aning om vilket vingelutrymne framförvarande behöver, om det finns potthål, glas, grus, vattenpölar, hundar etc som de behöver väja för.
Kristers lista på reaktioner känner jag dock igen, även om jag aldrig blivit hotad med stryk, och jag tror att bästa sättet att komma tillrätta med detta är att vi cyklister tillsammans börjar använda ringklockan mer frekvent. Förhoppningsvis lär sig då nutida fotgängare – i likhet med tidigare generationer – att ett ringklockepling betyder att du ska ta ett steg bort från cykelbanan.
Jag har liknande erfarenheter och använder sällan ringklockan. Mest effektiva sättet att signalera är annars att ha skrikande bromsar, men det brukar man ju vilja undvika. 😊 Jag kan dock låta bli att fixa dem på pendlarcykeln under en period om jag nästan bara använder den vid pendling.
Om man plingar för att uppmärksamma ungdomskillar i grupp att de går i cykelbanan blir reaktionen ofta att den som går i cykelbanan måste upprätthålla sin coolhet inför kompisarna genom att fortsäťta gå i cykelbanan.
Jag brukar med lugn och vänlig ton använda rösten istället. Har på känn att plingade kan provocera.
En äldre herre med två bulldoggar skrek åt mig att jag inte fick skrämma han älskade hundar.
Mannen, hans hundar och deras koppel tog upp hela GC-banan det fanns ingen plats att ta sig förbi på den. Jag plingar och reaktionen blev att mannen blev aggressiv, hundarna plockade upp mannens reaktion och blev aggressiva de med. Jag lyckades ta mig förbi på gräset utanför GC-banan och skyndade mig bort från platsen.
Nu för tiden påkallar jag uppmärksamheten med ett glatt -”hej hej”
Här hade man ju velat fråga hur bulldoggsmannen tyckte att du istället borde hanterat situationen. Hur hade han gjort om rollerna varit ombytta?
Bra och rimligt tänkt. Har några gånger (inte med bulldogar!) ställt liknande frågor vid likande förhållanden. Svaren jag då fått är att de skulle aldrig cykla – punkt slut. Med andra ord så ansträngde de sig inte en sekund över andras situation och behov. Hänsyn och samspel finns så att säga inte på kartan. Som att de önskar att cyklande inte fanns…
Jag vågade inte stanna och fråga. Både mannen och hundarna var väldigt uppretade.
Det här hände för några år sedan, så både mannen och hundarna ha nog gått till vila och har fått bestående lugn ostört av plingande cyklister som vill ta sig till jobbet.
Jag plingar frekvent och upplever sällan problem av det. Har dock märkt att det är viktigt hur man plingar. Själva plinget får inte vara för aggressivt, helst ett klassiskt ring-ring istället för ett modernt hårt PLING. Man måste också plinga på rätt avstånd, inte för nära.
När jag springer i skogen brukar jag ropa Hejhej när jag ska springa om någon som inte uppmärksammar att jag kommer bakom. Det skrämmer folk ungefär varannan gång men även dom skrämda brukar heja tillbaka och ofta tacka.