Inget extravagant. Ingen ”autobahn”. Ingen ”cykelmotorväg”. Inget anmärkningsvärt överhuvudtaget. Utan en cykelbana som uppfyller de mest fundamentala grundbehoven för cykeltrafiken:
- Cyklande på olika cyklar får plats på cykelbanan
- Cyklande kan möta varandra på ett tryggt och säkert sätt – på cykelbanan
- Cyklande kan cykla om varandra på ett tryggt och säkert sätt – på cykelbanan
- Cyklande behöver inte dela ytan med gående
Det vill säga: dessa cykelbanor är precis som vilken gata som helst i landet. Gator med funktioner och egenskaper vi tar för givet, som de vore rena självklarheter.
Men anständiga cykelbanor är fortfarande något ovanligt i vårt land – vi utformar och bygger främst smala gemensamma gång- och cykelbanor. Vi utformar och bygger efter manualen för konfliktdesign:
När önskemål och krav framförs på att cykelinfrastrukturen ska vara anpassad för cykeltrafiken (vilket ju borde vara utgångsläget kan man tycka…) så kommer alla möjliga invändningar varför detta inte går. Här en sammanställning av några vanliga invändningar varför det inte går att utforma cykelinfrastruktur för cykeltrafiken:
Och när fåtalet anständiga cykelbanorna ändå byggs blir reaktionerna många gånger dessa:
1 kommentar
En lång radda med idel självklarheter! Varför ser planerare, politiker och opinionsbildare samt stora delar av allmänheten dessa självklarheter som orimliga krav från ett särintresse?