Dödens gång- och cykelbana

Se bilden ovan och bilderna nedan. På denna gång- och cykelbana har två personer dött under 2000-talet. Allt talar för att fler kommer göra det om inte förutsättningarna ändras. Bägge olyckorna följde i stort sett samma förlopp, stora mängder gående på en smal gångbana, stora mängder cyklister på en smal cykelbana. Gående kliver ut i cykelbanan för att passera andra gående vilket leder till kollision med cyklist. Gående faller och skadar huvudet så svårt att de senare avlider. Ingen av cyklisterna åtalas, enligt polisen har inte någon av de inblandade i olyckorna gjort något fel utan olyckorna berodde på utformningen av platsen och trängseln.

Stadsgårdsleden Stockholm. Foto: Daniel Hansson

Stadsgårdsleden Stockholm. Foto: Daniel Hansson

Och de stora bristerna är kvar. På dödens gång- och cykelbana har inget hänt. Det är så här Stockholms stad och Stockholms hamnar tar emot tiotusentals turister varje år. Detta är vad som erbjuds tiotusentals cykelpendlare. Varje dag. År in och år ut.

Hade detta varit en väg hade tongångarna varit annorlunda. Även kraven på åtgärder hade varit helt andra. Och åtgärder på dessa vägar hade genomförts – för miljarder. I nollvisionens land. Det brukar låta så här när det handlar om vägar:

Stadsgårdsleden Stockholm 

På Stadsgårdsleden däremot, där väntar vi bara på att nästa dödsolycka ska ske. Det saknas utrymme att göra något åt de stora problemen. Vilket ju inte är något annat än kvalificerat bullshit.

Relaterade inlägg:

• Nollvisionen och cykel, ett omöjligt uppdrag?
• Trafikverket: vi skyddar bilister, inte cyklister
• Här går det åt helvete för cyklister
• Staden – en obotlig alkoholist
• Staden växer – cykeln får flytta på sig
• Cykeltrafiken får det som blir över