Det är inte bara personbilar som blir bredare, så blir även cyklar. Cykelflottan i landet genomgår en påtaglig och snabb omvandling. Det är lastcyklar i alla dess former, det är olika typer av cykelkärror, cyklar för gods- och varutransporter. Det är armcyklar och så vidare. Helt enkelt olika typer av cyklar som löser en mängd olika transportuppgifter.
Allt detta ställer nya och högre krav på utformningen av cykelinfrastrukturen. Det handlar om bredder, om radier, om cykelparkeringar, om kanter, om placeringar av stolpar och vägutrustning med mera. Ni vet allt det där vi med självklarhet gör för att även lastbilar och bussar ska kunna trafikera våra gator och vägar. Nu måste vi skyndsamt och med självklarhet även göra det vad gäller cykelinfrastrukturen.
Nu verkar det ju som Transportstyrelsen inte har hängt med i utvecklingen då myndigheten föreslår ett minimimått på cykelbanor på 75 centimeter – ett mått som går hundra år tillbaka i tiden. Ett mått som kraftigt understiger bredden på en vanlig lastcykel eller cykelkärra, ja till och med understiger måttet på en hel del vanliga cyklar. En mängd tunga remissinstanser ger ju också Transportstyrelsen svidande kritik för detta. Men hej, jag kanske begär för mycket att en myndighet och dess personal ska ha kunskap om det man utreder och föreslår – killgissning är ju tidens melodi.
Här lite bilder på den växande cykelflottan som ställer nya och högre krav vad gäller cykelinfrastrukturen.
3 kommentarer
Om du lyfter blicken lite från det snäva storstadsperspektivet så kommer du att se att det finns gott om vägar som inte klarar att ha en bredare cykelbana än 75 cm, t.ex. för att det är vatten på ena sidan och höga bergskanter på andra.
I valet mellan ingen cykelbana på slingriga 70-vägar utan vägren eller belysning och en 75 cm bred cykelbana, väljer jag i 100 fall av 100, 75 cm-banan.
Är man riktigt ärlig och lyfter blicken lite ser man att just runt landsvägar utanför storstäderna så finns det oftast väldigt mycket plats att anlägga separata cykelvägar. Exemplet med berg på ena sidan och vatten på andra är väldigt, väldigt ovanligt, undantaget.
Det som saknas är viljan att se att det finns andra trafikslag än motorfordon. Finns det plats att anlägga en landsväg så finns det plats att anlägga en cykelväg. Allt annat är arrogans en vägran att erkänna att andra än bilisters liv är värdefulla.
I 30 år har jag arbetat med trafikplanering och cykel. Det har alltid varit så här. Individer som letar undantagen, sen presenterar dem som allmängiltiga, att det gör det omöjligt att åstadkomma något annat, något bättre. Hela tiden. Och nästan alltid, till 99 procent, är det män som håller på så.
Och i sin iver att hitta dessa undantag blir de förblindade och glömmer bort: hur gör vi när vi planerar och anlägger väg eller järnväg? Och stöter på berg eller vatten. Vi spränger, vi skär bort, vi borrar tunnlar, vi bygger broar osv. Men detta är dem helt främmande när det kommer till cykel och leta undantagen.