Lopptestaren: Mecklenburger Seen Runde

Blommande rapsfält, böljande landskap, fler och längre alléer än vad vi någonsin skådat. Vi rullade över till andra sidan sundet för att testa på det 300 km långa Mecklenburger Seen Runde, en tysk version av Vätternrundan

Resan börjar på sätt och vis hemma hos pensionärsparet Stoll som bor i ett villaområde i utkanten av Neubrandenburg, loppets motsvarighet till Motala. Precis som på Vätternrundan har man här nämligen chansen att bo hemma hos nån av dem som öppnar upp sitt hem för deltagarna i loppet. Engelskan i hushållet (då man befinner sig i forna Östtyskland hade ryska ibland nästan gjort sig bättre) är ungefär lika tunn som näringsvärdet i den tyska, mestadels picklade, plockmaten till middag. Men det har sin udda charm på något vis. Jag gör mig hemmastadd i ena sonens gamla pojkrum och känner mig tacksam över att få vara gäst i en helt annan verklighet än den man kanske annars skulle möta på ett hotellrum. Eller ja helt annan verklighet är väl kanske att ta i för likheterna med en svensk villaförstad är slående.

Mecklenburger Seen Runde kan sägas vara en tysk version av Vätternrundan och allt började faktiskt med just vårt anrika svenska lopp.
”Min Vätternrundan-historia började med en fråga från en vän som ville cykla loppet 2013, vid den tiden visst jag faktiskt inte vad Vätternrundan var, men innan jag visste ordet av hade jag sagt JA. Sagt och gjort, 2013 körde jag både halvvättern och sen hela rundan. I samma veva väcktes tankar om att starta något liknande på hemmaplan i Tyskland så jag tog jag kontakt med Eva-Lena Frick (dåvarande VDn på Vätternrundan) och ja, resten är en nu 10 år lång vänskapshistoria” Säger Deflef Koepke som ligger bakom Mecklenburger Seen Runde.

Även om man alltid hittar tillfälliga vänner längs vägen är det sällan kul att cykla 300 k helt solo. Så dagen innan loppet möter jag upp Bernd Rennies, en 70 årig krutgubbe som har några världsmästerskapsmedaljer i duathlon i bagaget och som ska vara min partner i rull på rundan. Vi cyklar en kortare runda genom ett böljande grönt landskap, mellan rapsfält som får svenska diton att se ut som balkongodlingar och genom långa uråldriga gatstenssträckor som för tankarna till Paris – Roubaix. Trots att de har sin charm är jag tacksam över att vi inte ska köra över dessa under loppet. För de suger verkligen energi, särskilt då de lättast och bäst tacklas med fart. Jag är hänförd av landskapet och överraskad, varför har man inte hört mer om detta fantastiska område?  

Jag frågar Detlef vad han hade för tankar när han startade MSR
”Först och främst ville jag utmana människor med själva idén att cykla 300 km i Tyskland, sen visa fler att det är möjligt. Och i det få in något där du måste träna regelbundet, ge människor en ingång till en uthållighetssport. I förlängningen hoppas jag att det är något som leder till en ny livsstil, god fysisk kondition och fler äventyr utanför komfortzonen”

Klockan ringer halv fem på morgonen för loppet och efter en frukost något mer energirik än gårdagens väldigt tyska fortsättning på ”picklat småplock med bröd” rullar jag ner till startområdet. Solen har precis rest sig över Neubrandenburg och det verkar vankas en fin och lagom varm vårdag.

Vi hittar snabbt en klunga med ett tiotal starka tyska cyklister och slår följe. Första depån är efter 80 km men vi skippar den och rullar vidare till nästa vid 130 km. Det märks att det är ett motionslopp och ingen tävling, för även om vi rullar i ca 35 km/h är det ingen hets och inte heller några snabbgrupper som på Vätternrundan. Snabbgrupper här hade nog dock fått det knöligt. För dels får man ibland fint vänta på grönt vid tågkorsningar och stora delar av loppet går på cykelbanor. Dessa är väldigt fina men passar sig kanske inte för klungkörning i 40 blås.

Första depån visar sig dock bli något av en besvikelse, för även om det inte är ett rejs är det väldigt segt att behöva vänta flera väldigt långa minuter på att både fylla på flaskor och gå på toa. Så här har rejset lite att jobba med.

Vägarna är stundtals ganska dåliga så det gäller att vara redo för en lite hackig färd och verkligen ha ögonen med sig. Skulle du köra på natten blir det extra viktigt med vettig belysning.

Även om bergen lyser med sin frånvaro är landskapet här i denna norra del av Tyskland allt annat än platt och går det inte upp så går det ner. Så värst mycket mer höjdmeter än Vätternrundan blir det dock inte, på 30 mil får man ihop blott 2000 höjdmeter. Samma istid som skapade vårt sydsvenska landskap har här lämnat efter sig tusentals sjöar, därav namnet på loppet som även det är en flirt med Vätternrundan. Om det är något MSR har som vätterrundan har mindre av så är det skönhet, för det är ett överraskande vackert, om än tillrättalagt, landskap som man bjuds på här i Mecklenburg.

Kopplingen till Vätternrundan gör sig extra uppenbar vid en av de senare depåerna, för här bjuds det minsann på både blåbärssoppa och svensk massage!

Då loppet äger rum i slutet på maj (2024 är det den 24-25 maj) är det en närmast perfekt uppladdning eller genomkörare inför Vätternrundan, visst kan det vara fint med ett mål innan målet.

Utan allt för mycket hets rullar jag tillsammans med Bernd i mål efter drygt 9 timmars cykling. Hur ska man då summera denna tyska version av Vätternrundan? Vi tar det i listform:

Bra

• Stämningen
• Landskapet
• Sällskapet
• Logistisk närhet för att vara ett lopp i Europa

Mindre bra

• Stundtals dåliga vägar
• Hackigt flöde i depåerna

Länk till loppets sida och anmälning; www.mecklenburger-seen-runde.de/en

Ps: 2024 firar loppet 10 år och vi passar på att säga grattis i förskott!

När du ändå är här: Mer cykling i Mecklenburg