Är smarta GPS-funktioner, trafikappar, reseplanerare eller gratis luft och vatten på bensinstationerna anledningen till att människor kör bil?
Nix. Allt det där är extra service för alla bilister, men det är inte själva grundorsaken till att de väljer bilen. De väljer bilen för att det är enkelt, snabbt, bekvämt, framkomligt och tillgängligt.
Så varför lägger vi fortfarande så mycket tid och energi på kringdetaljerna när det gäller cykel?
Det fokuseras på cykelstrategier, cykelpumpar, cykelkartor, cykelappar, cykelräknare, cykelkampanjer, cykelns dag, cykelhjälmar, reflexvästar, testcyklister och cykelreseplanerare och en massa annat.
Men det är ju inte det som kommer att få människor att börja cykla. Istället måste vi börja med cykeltrafikens basbehov.
Idag duckar vi för basbehoven – det absolut mest grundläggande. Alltså, det vi inte duckar för när det gäller biltrafiken.
Vi måste börja med:
- Att separera cyklister och fotgängare
- Att separera cyklister och bilister
- Att bygga för flow, det ska flyta när man cyklar. Till exempel genom prioritet i korsningar.
- Att bygga breda och framkomliga cykelbanor
- Att bygga gena cykelbanor
- Att cykelanpassa alla trafiksignaler
- Att sopsalta, renhålla och sköta om cykelbanorna
- Att belysa cykelbanorna
- Att skyndsamt bygga bort felande länkar – framkomligt från A till B – ett sammanhängande och finmaskigt cykelvägnät över stor geografisk yta
- Att ge cykeltrafiken den plats som den behöver
- Att förbättra vid vägarbeten
- Funktionella och säkra cykelparkeringar
- Att cykelanpassa trafik- och väglagstiftningen
Attitydpåverkan är mer eller mindre bortkastade pengar och förlorad tid. För det handlar om att det vi försöker sälja, det vi vill ska öka, måste ha en grundläggande och förväntad kvalitet – det vill säga möta basbehoven.
För att människor ska välja cykeln måste det bli:
- Enkelt
- Snabbt
- Bekvämt
- Tillgängligt
- Framkomligt
- Tryggt och säkert
Vi är logiska, rationella och bekväma, och just därför väljer många idag bilen – för bilen har vi skapat allt detta.
Framgångsrika cykelnationer och städer på kontinenten har fattat detta sen länge. Det har inte handlat om Mobility management, om att påverka attityder, eller cykelkampanjer, eller testcyklister, cykelappar, reflexvästar och så vidare. Det har nästan uteslutande handlat om att uppfylla cykeltrafikens basbehov.
Bilismen har länge dominerat stad och land. Det är rakt, gent, och inga hinder är stora nog för bilen. Drift, underhåll och service har utformats för att främja en effektiv och bekväm bilism.
Vi provar att byta ut ett ord:
Cyklismen har fått dominera stad och land. Det är rakt, gent, och inga hinder är stora nog för cykeln. Drift, underhåll och service har utformats för att främja effektiv och bekväm cyklism.
Nå, ser verkligheten ut så?
Stort tack till Christina & Camilla!
40 kommentarer
Word.
Igen.
Stort tack Felix!
Hoppas det här är framtiden för stockholm och andra städer. Hoppas jag kan cykla med mina framtida barn i ett säkert och enkelt cykelnät till skola…
Underbart, när jag bodde i Sundsvall sysslade cykelansvariga med en hel del annat än att arbeta för att det skulle vara enkelt snabbt och säkert att cykla. Det var rosa cyklar som ställdes ut runt om i stan så man kunde åka på cykelsafari, det var typ månadens cykel-”homie” och mer i den stilen. Kan det inte bero på att det är politiskt okänsligt att hålla på med såna kampanjer och upprätta planer istället för att faktiskt göra något åt fysisk utformning. Dessutom roligt driva projekt om appar/rosa cyklar och gå på möten.
Bra konkluderat!
Mycket bra skrivet! Helt i linje med vad vi åretruntcyklister vill få politiker och och andra berörda att förstå.
Carl, det hoppas jag också! Arbetar för att det ska bli så.
Gustaf, visst är det en starkt bidragande anledning. Det är inte särskilt kontroversiellt. Hotar ingen annans yta. Behövs inga tuffa prioriteringar, varken vad gäller yta eller pengar. Ger sken av att man gör något. Får man ingen effekt kan man ju alltid skylla på mottagaren – de förstår inte sitt eget bästa.
skrotfot, tack!
Ralph, stort tack!
En brandfackla.
Eftersom ekonomiska styrmedel (trängselavgift) inte får bilister att förstå att privatbilar inte är önskvärda i städerna: Ta ifrån dem delar av gatorna.
Det kostar pengar att bygga och skapa utrymme. Men mindre än 1 procent av det statliga pengarna avsattes till cykeln i de båda senaste riksdagsbesluten om infrastruktursatsningar (2009 resp 2014). Riktigt uselt och på tvärs mot all högstämd retorik från politiskt håll om cyklandets välsignelser.
Nu planeras nya satsningar på 620 miljarder för perioden 2018-2029. Om det fortfarande inte blir mer än en ynka procent så emigrerar jag. Med mina cyklar. Till Holland (eller Danmark, förstås, eller Nordrhein-Westfalen där det också är bra).
Men i mindre städer, som Nyköping där jag bor, är det redan ganska enkelt, snabbt och säkert att cykla. Men här cyklas det inte jättemycket. Däremot åks det jättemycket bil, eftersom det är ganska snabbt, säkert, hyfsat framkomligt och gott om parkeringsplatser nästan överallt. Det är enkelt att ta sig fram med bil, folk är lata och inte så intresserade av gratis motion som cykeln ger. Det hjälper inte med bredare cykelbanor i en småstad. Däremot är jag övertygad om att rejäla satsningar på cykelinfra i större städer, där både kolltrafik och biltrafik är överlastade, kan locka fler cyklister.
Word! Kano-modellen i ett nötskal. MM är egentligen bara relevant i form av information om nybyggd cykelinfrastruktur.
Tror att det är lättare att tala om massa reflexvästar, kampanjer och annan dynga för då behöver man inte ta fighten. Fighten om platsen i stan. Då slipper politikerna göra bilisterna så sura för att det inte går att köra 70km/h genom stan men ändå vara moderna och snacka cykel och cykling. Då kan man göra två väljargrupper nöjda. Både bilister då de får sitt bilägande subventionerat i form av billiga parkeringsplatser i relation till markvärdet, skattelättnader och miljöbilspremier. Samtidigt håller sig de flesta cyklister sig lugna och lever på hoppet att snart händer det. Men inget kommer hända så länge kommunerna förespråkar hjälmanvändning istället för att se till att cykelbanor snöröjs eller att konstiga hinder kan dyka upp som gubben i lådan.
Om jag kan komma från jobbet lite tidigare på fredag tänker jag ställa frågan till cykelriksdagen under Cykelmässan hur det kan vara så svårt att sätta upp en skylt som talar om parkering förbjuden efter gatan och måla ett sträck i marken. Jag själv skulle kunna göra manövern på max 1h.
Tar vi Linnégatan i Göteborg som exempel. Tyvärr finns ingen officiell statistik på exakt hur många som cyklar där varje dag. Men utan att överdriva är det fler som cyklar än antalet bilar som är parkerade. Jag får då inte ihop det då rent demokratiskt utöver de fördelar cykeln har gentemot bilen. För mig är det tjänstefel av politiker och tjänstemän att stoppa huvudet i sanden genom att dela ut reflexvästar och bjuda på fika istället för att göra det självklara.
Björn, nu handlar ju det jag tar upp om mycket mer än bara breda cykelbanor. Nyköping är en stad jag känner till mycket väl och som skulle må bra av och få en positiv utveckling vad gäller cyklandet om man VERKLIGEN genomförde de punkter jag räknar upp.
Daniel, exakt!
Det stämmer så bra. Jag känner igen allt det där som gör cyklingen besvärligare och farligare än nödvändigt.
Krister, ja det är verkligen uselt och samtidigt så väldigt tydligt att det är mest en massa floskler som kommer från statsmakterna. Snart ska ju frälsaren komma i form av den Nationella cykelstrategin. Hurra, än en produkt med fina ord om cykeln. Exakt vad som behövs…
Karl, visst är det så. Man tar den enkla och bekväma vägen, minsta motståndets väg…
Så rätt, så rätt. Så bra, så bra.
Jag är så himla trött på dessa cykeldagar, påsutdelningar, cykelkampanjer och annat tjafs. Se till att det FUNKAR I VARDAGEN. Det är det som det handlar om. Om man vill informera/upplysa/påverka så göra det i anslutning till att man bygger nytt, när man förbättrar befintligt, när man utökar sopsaltningen osv – då finns det ju någon relevans. Skipa allt annat tjafs.
Mia, tack! Håller helt o hållet med dig, det är fullständigt fel fokus. Och många gånger kontraproduktivt, som att försöka sälja en dålig vara. Det funkar kanske en gång men sen är det kört.
Hur kan vi åstadkomma en förändring? Frågan måste drivas politiskt oberoende av partigränser. Vi har sett vad Danmark och Holland gjort för att skapa en bättre cykelmiljö rent konkret.Vi har kaske inte studerat hur man lyckades få till dessa förändringar och lära oss av det? Hur påverkade man samhällsutveckligen?
Christers analys är grunden till ett manifest. En kortfattad och bra beskrivning av vad vi vill åstadkomma. Nu behöver vi alla hjälpas åt att få den på dagordningen i de sammanhang vi deltar. Vi vill och kan inte ”vinna” över bilismen men vi vill ha vår plats i trafiken.
I mindre städer (mindre och mindre förresten) som t ex Linköping så har vi i mycket ett till synes jättefint nätverk av cykelvägar.
Fast det är i huvudsak inte cykelvägar utan gc-vägar
Belysningen har bättrats de senaste åren, på många ställen var de tidigare helt mörka.
De saknar fortfarande i stort helt och hållet skyltning. Anslutande och korsande gator/”riktiga vägar” saknar namnskyltar.
De har inga egna namn som underlättar om man ska ge en vägbeskrivning eller berätta var en olycka ägt rum.
Vid övergångar mellan delområdena är cyklister och gående nedprioriterade, de förväntas göra omvägar genom viadukter eller har ständig väjningsplikt. Är bilister som korsar övergångarna väjningspliktiga så efterlevs det inte, ofta används istället cyklisternas utrymme av bilister som väntar på en lucka i trafiken.
Viadukter. Dålig sikt och ansamlingar av vatten och is.
De är ofta dragna ”genom terrängen” bredvid den stora vägen som planhyvlats. Underarbetet verkar vara obefintligt vad gäller dränering, svallis och sättningar i marken.
Snöröjningen är lysande där det sopsaltas, tyvärr inte på resten av nätet, t ex runt skolor.
Grussopningen har blivit bättre iaf.
Till exempel …
Jag känner igen varenda punkt!
Verkligen precis rätt! Vi putsar på marginalerna istället för att grundlägga för cykeltrafiken.
Har ni lagt märke till att alla försäljare av stadsjeepar har minst en cykel välplacerad på taket på sina lyxigaste bilar ?
Inte är det av omtanke av miljön och folkhälsan precis. De är ute efter en image i tiden som säljer.
Våra politiker är ju inte dummare än att de ser sådant som trender, även om du inte vet ett skit om cykelinfrastruktur eller cykling så måste det se ut som det är något man prioriterar. Cykelkartor och cykelevemang är ju en billig reklamsatsning i sammanhanget. De flesta har fortfarande inte fattat att nu är det på RIKTIGT och ’leksakstrafikanterna’ börjar bli arga. Det är dags att visa riktig politisk förståelse och verkstad – precis som Krister efterfrågar !
Det saknas en liten detalj, Göteborg är inte platt som till exempel Malmö, där även äldre och barn är med i cykeltrafiken. Så glöm Göteborg som cykelstad eller lägg minst tio gånger pengar som i Malmö på ett cykelvägnät värt namnet.
BRA sammanfattning.
”Att bygga för flow, det ska flyta när man cyklar” = mycket viktigt!
Men rör inte P-platser i stan dit måste jag ta bilen eftersom cykel kan inte lämnas obevakat 1 enda sekund! Låsbara cykel-boxar?
12 mils helgpendling året runt kör jag bilvägar till 90% även om leriga, smutsiga, felbyggda, gropiga, livsfarliga cykelbanor finns. FLOW var det
Till Björn Åslund:
Jag cyklar själv en del i Nyköping och håller absolut inte med dig! Du har ju provkörd lastcyklar, hur går det då att möta en annan lastcykel på din del av GC banan utan att korsa den heldragna linjen som du kan bli bötfälld för att korsa om det vill sig illa. Ni krockar garanterat på den smala cykeldelen av GC banan. Har du cyklat från centrum Brunnsg mot lasarettet och mött alla cyklister på fel sida, mot körriktningen på GC banan?? Har du sett hur kommunen parkerade bilar på GC banan vid Arnö vid vägarbetet? Det är det slut på nu tack vara ett brev från mig. Har du sett hur man struntar i trafiksäkerheten för cyklister vid vägarbeten? Jag har själv hamnat under hängande last, gnuggats mot lastbilar som plötsligt börjar köra när de står på GC banan. Detta har jag tagit upp med Tekniska och de lovade att ta det vidare.
Jag tror det är viktigt att bilda opinion och att vi lär oss hur vi ska agera för att få beslutsfattarna med oss.
I Oxelösund har jag haft en mycket bra dialog med vår nya trafikingeniör och ansvarig för väghållning/underhåll på GC banorna. Bland annat har jag rekommenderat trafikingeniören att läsa en del artiklar på Kristers blog om bl. a. sopsalting. Han är väldigt bra att ha att göra med och värderar sopsaltning framöver. Vi har fått renoverat en bra sträcka GC bana med bra underarbete, bra avrinning och fin asfalt. Och till sist: Många farliga cykelgrindar har tagits bort på då jag uppmärksammat dem på hur farliga och dåliga de var. På väghållningssidan är det en del nytt folk, men de har alltid varit trevliga att prata med när jag tagit upp problem med plogningen OCH de har fixat det som blev dåligt samma dag. är vi bara tillräckligt många som engagerar oss och skriver sakliga mail till trafikingeniörer, politisk ledning mm kommer vi snabbare vidare.
Även från Nyköping har jag fått trevliga svar när jag tagit upp problem på GC banorna.
Jag tycker Kristers sammanställning är riktigt bra. Vi måste bara bli fler som tar kontakt med politiker och tjänstemän och påpekar vad som är problematiskt.
Ord! Cykelvision Sverige 2025 i ett enkelt och kortfattat program. Det är bara börja, Trafikverket och SKL.
Jag hoppas och tror att bilisterna är som rökarna för många år sedan. De var högljudda för att inte bli av med förmånen att förpesta vår gemensamma innemiljö. Ingen har väl glömt hur man stank efter en utekväll. Min förhoppning är att vi kan pressa undan bilisterna så att det är de som får det obekvämt att ta sig fram i städerna, först då tror jag att man kommer att ställa bilen och välja annat färdmedel.
Infrastruktur är måhända ett nödvändigt – men absolut inte tillräckligt villkor. Jag hade under ett par veckor i juni förra året kvällsjobb ute i Flemingsberg och cyklade varje eftermiddag vid sex-sjutiden ut från stan. Så gott som hela den sträckan har helt underbara cykelvägar, släta, nyasfalterade, utan skymda krökar, helt skilda från annan trafik. Bitvis åker man genom skog, bitvis genom blommande ängar, nyslagna vallar med lärkorna drillande högt i skyn, bitvis längs vatten med snattrande änder. En ren försommaridyll i ljumt väder. Sverige när det är som bäst… svårt att inte nynna Idas sommarvisa när man cyklar genom detta.
Varje dag såg jag mer än 1000 bilar som åkte samma väg som jag (jag slutade räkna efter 1000), Varje dag såg jag ett, eller ibland ett par, hundra fotgängare (ofta med hund). Däremot såg jag ingen dag mer än 15 cyklister (varav 13 var sportklädda och cyklade i klungor).
Jag cyklar några gånger i månaden till Skärholmen och har exakt samma upplevelse där: utomordentliga cykelvägar – men det går ca 100 bilister på varje cyklist.
Det hjälper alltså inte med aldrig så välbyggd infrastruktur, eller vackert väder – det är något helt annat som ska till. Rosa cyklar och stickade sadeltäcken är nog inte receptet – det har ju prövats ganska länge nu, men det är uppenbart att inte heller cykelinfra är problemet. Så kom med hypoteser!
Anders, det är ju din bedömning av cykelinfran. Inte nödvändigtvis en korrekt bedömning att den skulle vara särskilt bra bara för att du tycker det. Just de delar du beskriver i söderort är områden jag cyklar i stora delar av året. Och jag delar inte alls din uppfattning om att det är särskilt bra cykelinfra. Tvärtom, jag tycker den ofta dålig, ungefär som det beskriv i detta inlägg av Krister: http://www.bicycling.se/blogs/kristerisaksson/99-procent-ar-uselt.htm
Mia, inte ens i Amsterdam och Köpenhamn – som jag cyklat en hel del i – finns något som liknar dessa underbara cykelvägar.
Åk ut på dem och njut i juni. Nyasfalterade, 5 m breda, svepande kurvor, 500 m från den bullriga landsvägen cyklar man fram genom lummiga hagar och nyslagna vallar. Det doftar nyslaget hö, vitmåra, styvmorsviol och käringtand lyser vid kanten, lärkan drillar i skyn, göken ropar och bilvägen hörs bara som ett avlägset sus.
Åk ut och njut!
Anders, sträckan Stockholm-Flemingsberg omfattar mycket mer än Årstafältet och den väldigt trevliga cykelvägen längs Glömstadalen. Den enda sträckan som nästan stämmer med din beskrivning är just cykelvägen längs Glömstadalen. Men den är en klar omväg och inte helt lätt att navigera sig till. Jag tycker du försöker skönmåla det hela. Året består av fler månader än juni.
Tack för spännande text och inte minst många intressanta kommentarer. Alla opinonsundersökningar i större, ”Copenhagenindex-stora”, städer visar att den absolut främsta orsaken till att folk inte cyklar är säkerheten. Nu nämner inte det, nyfiken på varför?
Amsterdam framställs ofta som ett föredöme men det är inte speciellt säkert att cykla där. Platserna med ”konflikt-design” är otaliga. Ändå cyklar Amsterdammers en masse…
Magnus, för mig innebär i stort sett alla de punkter jag nämner ovan ang vad vi måste börja med just säker och trygg cykelinfrastruktur. Det är inget som behöver nämnas, det är något som behöver planeras, utformas och byggas.
Amsterdam borde ha en bråkdel så mycket konfliktdesign på grund av ett enkelt faktum: I Nederländerna finns inte GC-banan samtidigt som 99 % av all cykelinfrastruktur i Sverige är GC-banor. Vad som är norm i Sverige är undantag i Nederländerna (och Danmark).
Vad beträffar opinionsundersökningar så måste man skilja på (upplevd) trygghet och (faktisk) säkerhet. Rabaldret som brukar bli när en stad ska få sin första cykelbox (dokumenterat säker åtgärd) är ett av många exempel på när folks uppfattning om trygghet går på tvärs med faktisk säkerhet.
Så sant, det handlar om att bygga en infrastruktur som motsvarar biltrafikens när det gäller framkomlighet, tillgänglighet osv. Och också säkerhet, glöm inte det. En mig mycket närstående person vågar inte vardagscykla i Stockholm. Trots att hon cyklat i Lissabon, Barcelona, Nice, Neapel (livsfarligt), Athen (ännu farligare). Man måste också bygga en trafiksäkerhet infrastruktur. Då kommer den mig närstående personen upp på cykelsadeln också i Stockholm.