Varför cyklar jag? - Cykelmagasinet

I grunden handlar det om att jag tycker det är roligt – jag njuter och mår bra av att cykla. Men i vardagen och allt vad det innebär med familj, arbete och fritidsaktiviteter – det i en storstad – så handlar det egentligen om något helt annat. Det handlar om förutsägbarhet och tillförlitlighet.

Att veta hur lång tid mina resor tar, och att jag kommer fram. I mitt cyklande finns det inte köer, trafikolyckor och annat som gör att jag blir kraftigt försenad – om det för ovanlighetens skull är stopp kan jag bara cykla förbi eller vända och ta en annan väg. Det finns heller inga inställda bussar, tunnelbanor eller spårspring. Man kan säga att det bara rullar på – hela tiden:

Visst, vissa vinterdagar kan vara lite mer utmanande men det är inte många på ett år. Konsekvenserna av dessa oväder på vintern blir nästan alltid värre för bil- och busstrafiken än för cykeltrafiken. För många gånger kommer de inte fram överhuvudtaget – det gör jag.

Det värsta jag råkat ut för under 30 års vardagscyklande och pendling var när polisen var tvungen att stänga av Västerbron för en person tänkte hoppa från bron. Då fick jag vända om och istället cykla via Gröndalsbron på Essingeleden – det försenade mig med tio minuter. Bil- och busstrafiken blev kraftigt påverkade i stora delar av innerstaden samt på Essingeleden på grund av denna avstängning. Ringarna på vattnet är påtagliga vid olika typer av händelser i en storstads trafiksystem. Försök att vända bilen och hitta en annan väg när du sitter fast i en stillastående kö…

Foto: Gabrielle Gjerswold

Det som förvånar mig mest i allt detta är varför inte fler upptäckt cyklingens alla fördelar – särskilt i en storstad. Och det handlar inte om att alla kan inte cykla…

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Toppbild: Åsa Eriksson
Film Bikes vs Cars: Joy Zomborszki