Häromdagen skrev jag ett inlägg om bilhinder på cykelbanor – hinder som skadar och dödar cyklister. Inlägget väckte mycket uppmärksamhet och mängder av kommentarer i olika sociala medier. Några kommentar var att dessa hinder sätts upp för att hindra cyklisterna att fara rätt ut i gatan. Och det stämmer, så resonerar en del väghållare. Visserligen svårt att hitta stöd för detta beteende i forskningen, men det är ju inte så noga med sådant när det gäller cykeltrafik – då kör många mer på känsla, skjuter lite från höften så att säga.
Så när väghållare vill att cyklister ska iaktta väjningsplikt sätter de upp bommar – för cyklisternas eget bästa menar väghållarna:
När väghållare vill att bilister ska iaktta väjningsplikt sätter de upp ett vägmärke och målar en väjningslinje:
Så sammanfattningsvis:
För cykeltrafiken blir det stridsvagnshinder när det är väjningsplikt. För biltrafiken är det en skylt på stolpe (självklart vid sidan av vägen – inte på) och sen lite färgmassa på körbanan i form av en väjningslinje. Sett till vilket trafikslag som står för det dödande krockvåldet kanske det skulle vara tvärtom…
Detta fascinerar mig verkligen. VTIs, MSBs, Folksams och IFs forskning och studier visar ju på omfattande brister i cykelinfrastrukturen, brister som orsakar många cykelolyckor. Som om det inte var tillräckligt, som om det inte fanns nog med problem och faror för de som cyklar – här läggar då väghållaren till ytterligare problem och faror. I någon missriktad omtanke om de som cyklar. Och självklart finns det även studier angående dessa typer av ”farthinder” för cyklister. Vad säger då de?
Sen finns det väghållare som har nått lite större mognad och insikt. Som värnar om alla cyklisters och deras olika cyklars framkomlighet, och deras säkerhet. De gör så här:
Som att de hanterar cykeltrafik som det vore ett riktigt trafikslag. Fullständigt revolutionerande, det borde inte vara möjligt kan man tycka…
Och när de vill tala om att korsande motorfordon har väjningsplikt mot cykeltrafiken gör de så här. Använder ett mycket välkänt vägmärke, ett vägmärke som finns i stora delar av världen och med samma innebörd. Och inte ett nytt hittepåmärke…
Relaterade inlägg:
- Bilhinder som dödar cyklister
- Svensk cykelinfrastruktur år 2022
- Väjningsplikt – massor av väjningsplikt!
- Att ta sig över gatan – på cykel i världens bästa cykelland
- Stoppa motormännen
- Täbys hinderbanor
- Lekstuga på cykelvägen
- Reflexer är visst bara viktigt ibland…
- Nu ska skiten bort!
- Idiotin vet inga gränser
Jag hänger även på Twitter och Instagram
Toppbild: Erik Hjalmarsson
1 kommentar
I min stad Södertälje har man anställt cykelsamordnare, vilket inte märks på utformningen av cykelmiljön. Stolpar i cykelbanan (vår körbana), stolpar i apex. (innerkurvans tangentpunkt) där man måste titta på biltrafiken och riskerar att slå i huvudet. Att man lutar inåt i kurvor är okänd kunskap på Tekniska Förvaltningen, vilka i praktiken bestämmer utförandet. Påfarter med otillräcklig fasning riskerar punka, är det däremot bilar som ska upp på en kant, är man betydligt mer noga.
En kommunanställd granne konstaterade lite luttrat att det behöver dö av två generationer tjänstemän innan en förändring är möjlig…