Vi cyklar tillbaka till Burlöv och den farliga gång- och cykeltunneln som Trafikverket har byggt. På kort tid har över 10 cyklande skadats allvarligt. Och Trafikverkets projektledare hävdar att utformningen med kantsten i tunneln är en vanlig lösning. Till viss del har hon rätt, det är inte helt ovanligt med kantsten mellan cykel och gångdelen i tunnlar. Inte heller ovanligt att Trafikverket bygger tunnlar för cyklande med mycket dålig sikt. Men där upphör det vanliga.

Suzanne Nilsson berättar för mig om vad hon råkade ut för när hon skulle cykla igenom Trafikverkets tunnel:

”Den 8 juni cyklade jag ner i G/Ctunneln under Burlövs station.

Där kör man ner i backe, håller långt till höger då man inte kan se runt hörnet, man vet alltså inte om man kommer att få möte i den skarpa svängen. 

Man kommer från starkt dagsljus in i mörk tunnel och tittar naturligtvis framåt, inte ner i asfalten. Vilket man borde gjort men vem kunde ana att där var en längsgående upphöjd sarg.

Jag körde emot sargen, cykeln for åt hö in på gångbanan o själv for jag åt vänster med ansiktet o händerna före.

En kvinna kom  gående förbi med mobilen i handen, rundade min cykel o gick vidare.

En annan kvinna kom springande o hjälpte mig upp o plockade ihop det jag haft i cykelkorgen. 

Hjälpte mig till Burlövs vårdcentral där jag plåstrades om hjälpligt o sa till att nu blir det akuten i Lund. Min man som kommit körde mig dit.

Triage och sedan Öron näsa hals för att bli sydd, 4 stygn under ögat, två i läppen. Käkkirurg tillkallades o en avslagen tand plus en upptryckt i käkbenet .

Sedan väntan o väntan. Röntgen av händer o knät.

Fraktur på vänster lillfinger konstaterades.”

Vi kan också läsa om liknande händelseförlopp i Sydsvenskans artiklar om den farliga tunneln:

”Anders Björk slog sig illa i slutet av maj sedan han överrumplats av kanten inne i tunneln.”

”Flera cyklister beskriver hur de hållit ut till höger för att undvika mötande cykeltrafik. Men då har de hamnat på ytan avsedd för gångtrafik och den upphöjda kanten inne i tunneln överrumplar dem när de är på väg in på cykelbanan igen.”

Brita Backgärde har följt den vita linjen längs cykelbanan ned mot tunneln. När solljuset byts mot tunnelns mörker har hon inte noterat att linjen övergår i en upphöjd kant. Inne i tunneln finns en nivåskillnad mellan gång- och cykelbana

– Jag brukar kunna parera många hinder, jag cyklar inte bara på asfalt utan även i småskogar, över åkrar och ängar. Men det här var en total överraskning för mig.

Brita Backgärde fick en blödning i skallen, en fraktur på kindbenet och på ett revben. Kraschen slutade med tre dagar på sjukhus.”

”Ingmar Servin och hans fru Carina hade varit på cykelutflykt till Alnarpsparken den där dagen för två veckor sedan. På väg in i den snäva kurvan vid cykeltunneln under Burlövs station höll han långt åt höger.

– Det är obehagligt att möta någon i svängen, därför håller man ut så att man kan se in i tunneln, beskriver han.

Det gjorde att han hamnade på ytan avsedd för gångtrafik. Inne i tunneln, när han skulle köra in på cykelbanan igen, såg han inte den kant och nivåskillnad som finns mellan ytorna.

– Jag skrapade upp hela knät och fick styret i revbenen. Där har jag fortfarande ont.”

Så av ren självbevarelsedrift – på grund av att Trafikverket har sett till att sikten in i tunneln är i stort sett obefintligt och att cykelbanan är mycket smal – tar cyklande ut svängen, för att om möjligt se mötande överhuvudtaget och undviken en frontalkollision. Och då dyker sedan kanten upp – inne i tunneln. En enastående insats av Trafikverket med en fullständig garanti att människor kommer att skada sig. Detta är nollvision för cyklande år 2022.

Trafikverkets projektledare hävdar att detta är en vanlig utformning och lösning i gång- och cykeltunnlar. Jag hävdar raka motsatsen – i Burlöv har Trafikverket valt en lösning som är mycket ovanlig. Nämligen den att det är cykelbanan som ligger på en högre nivå – och inte gångbanan. Och det är en mycket ovanlig lösning.

Ser ni att linjen blir en upphöjd kantsten inne i tunneln? Tänk alla årstider, alla dygnets timmar, tänk alla möjliga väder. Foto: Mårten Zetterman

Lösningen är också mycket ovanligt på så sätt att det är en linje som övergår i kantsten – inne i tunneln. Det normala om kantsten används – och ”vanliga” – är att man som trafikant får styrning av kantstenen utanför tunneln så att inget obehagligt och farligt skifte sker i tunneln – i tunneln är det nämligen mycket svårare att se och uppfatta förändringen.

Kantsten i tunneln. Den börjar utanför tunneln – inte i tunneln – för att ge trafikanterna vägledning och styrning. Och det är gångbanan som är upphöjd, inte cykelbanan.

Från andra hållet. Ser ni cyklisterna och gående i tunneln? Titta noga – det är precis detta som sker, särskilt denna årstid – stora ljuskontraster när man färdas igenom tunnlar. Det är i stort sett becksvart i vissa partier. Därför har det forskat mycket om hur man gör säkra övergångar vid färd in och ut från tunnlar – när det gäller biltunnlar. Ungefär där det blir mörkt i tunneln på bilden har Trafikverket valt att en linje ersätts med en kantsten – en garanti för att fälla cyklande.

Så när då cyklande försöker att ta ansvar, när de anpassar sig efter den minst sagt farliga och usla lösningen Trafikverket byggt. När de tar ut svängen lite, för att se lite bättre och undvika frontalkollisioner, så kommer de i konflikt med kantstenen. En kantsten, som om den hade utförts som ”vanligt” – dvs att gångbanan varit upphöjd – inte inneburit så stort trafiksäkerhetsproblem som den nu gör. Att studsa ner för en kantsten är inte lika farligt som att köra på en kantsten. Men inte ens den lösningen valde Trafikverket. De valde istället den absolut värsta kombinationen av lösningar – och vi ser det svart på vitt – cyklande fälls som käglor på platsen. Och blir allvarligt skadade. Projektledaren på Trafikverket tycker det är ”olyckligt”. Jag tycker det är arrogans, nonchalans och inkompetens.

För tydlighets skull: Det här handlar alltså inte om så kallade lycraklädda cykelmarodörer som kommer i racerhastigheter upp till 30 km/h. De olyckor som skett är med vardagscyklister, på vanliga cyklar, ofta äldre personer – alltså särskilt utsatta trafikanter.

Inkompetens och nonchalans är ett återkommande inslag när Trafikverket har med cykel att göra. Som när verket ställer stolpar mitt i cykelbanan. De upptäcker det, men menar att det är ingen säkerhetsrisk med stolpar mitt i cykelbanan. Och det är ju billigare att låta stolpen stå kvar. Tills någon utanför organisationen visar olycksanalyser av cykelolyckor – och stolpars negativa inverkan på cyklandes trafiksäkerhet. Jag kan ju tycka att detta borde verket som leder arbetet med Nollvisionen själva ha koll på, lite bondförnuft så att säga – men icke. Bondförnuftet och trafiksäkerheten överlämnar de till externa aktörer.

Eller delar av cykellösningarna i anslutning till Tvärförbindelse Södertörn – även denna gång farliga tunnellösningar med noll sikt. Där ännu en gång externa aktörer gör Trafikverket uppmärksamma på det farliga och olämplig. Det är inget Trafikverket själva lägger märke till – utan istället så upprepar de framgångsrecepten för att se till att människor på cykel ska skadas och i värsta fall dödas:

Det fanns inte motsvarande stora brister när det gäller biltrafiken i vägplanen. Där var det väl genomarbetade och trafiksäkra lösningar, god framkomlighet och trygghet.

Eller som när Trafikverket monterar vägräcken – det är inte för att skydda cyklande på cykelbanan mot motorfordon som kör av vägen. Cyklande får inget skydd, det anses för dyrt. Så bekvämt att då detta inte är krav, utan bara råd i VGU – för då kan man ju strunta i att skapa en trafiksäker miljö för cyklande. Undra varför krav-delen i VGU är så väldigt tunn när det gäller cykeltrafik?

”På de ställen där det finns räcke är det faktiskt inte för att skydda cyklister mot bilar. Det är för att skydda bilisterna mot till exempel en bergvägg. Att sätta räcke hela vägen för att skydda cyklisterna har ansetts för dyrt. Vi har följt de regelkrav som finns för den här typen av gång-och cykelväg, berättar Lisa Herland.”

Eller när Trafikverket ska montera upp portaler för trängselskatter – då placeras ett stort antal armeringsjärn med spetsarna riktade mot cykelbanan, i innerkurva. Och som så många gånger förr – inte är det Trafikverket som har koll, utan det är medborgare – som efter ett utdraget tjatande får verket att agera. Det är mer än häpnadsväckande, men illustrerar mycket väl verkets inställning till cykeltrafik – arrogans och nonchalans.

Tur att det finns människor utanför verket som känner ett ansvar för människors liv och hälsa när de cyklar – annars skulle väl olycksstatistiken för cyklande se ännu värre ut än vad den gör.

Relaterade inlägg:

Jag hänger även på Twitter och Instagram

Share.

2 kommentarer

  1. Dan Mattsson on

    Tack för att du engagerar dig!
    Jag ser en del av vad du tar upp och det är skrämmande att det finns.
    Som bilist prioriteras du framför all annan framkomlighet av andras bekostnad. Kvaliteten på byggen, bilväg är jämn och slät, gång och cykelbana inte så noga.
    Lite så känns det som när man cyklar runt, var du än befinner dig detta landet.
    Vh

  2. Nog är det väl dags att syna Trafikverket i ”sömmarna”! Känns som det är en flock karriär sugna ungdomar som har slagit sig ner på denna statliga inrättning.
    Att sen resultatet blir där efter är inte så noga…..

Leave A Reply