För mycket ord och för liten handling – det är slutsatsen när Svensk cykling efterlyser den Nationella cykelstrategin i Dagens samhälle den 22 september.
I artikeln ifrågasätter de tidigare styrdokument och strategier – något som alltså ännu en strategi ska lösa. Det ska alltså vara nya och finare ord som ska leda vägen framåt. Denna gång ska strategin fungera, så låt oss skriva en till.
Tillåt mig tvivla.
Det finns en sak som fungerar för ökat och säkert cyklande, och för att få ut mer och bättre asfalt att cykla på: pengar. Det har det gjort för biltrafiken i årtionden – vi ser inte särskilt många bilstrategier där inte.
Se bara vilken fart det tagit i Stockholm. Där arbetar man för fullt med att sätta sprätt på cykelmiljarden. Och se vad lite som händer i exempelvis Solna – de har en miljon i cykelbudget. Jag upprepar: en miljon.
Istället för att lägga tid och pengar på att ta fram fina strategier borde man gå ut och åtgärda de problem som redan är kända. Det behövs ingen strategi för det. Det behövs pengar – i nationell plan, i de regionala planerna och i kommunernas budgetar. Detta har Krister Spolander visat med all tydlighet i bland annat rapporten: Det statliga sveket mot cyklisterna. Planer utan pengar är bara papper mellan pärmar, 2013.
Av samma anledning skrotade Trafikverket snabbcykelvägen – det saknas pengar. Ingen strategi kan lösa detta. Trafikverkets egen genomgång, Ökad och säker cykling Redovisning av regeringsuppdrag 2011, visar tydligt varför den förra nationella cykelstrategin havererade – det avsattes inte tillräckligt med medel, varken personella eller ekonomiska. Det har vi ju svart på vitt, mindre än en procent av medlen i nationell plan avsätts till cykelinvesteringar, och det räckte som sagt var inte ens till en snabbcykelväg.
Det var också en av de viktigaste slutsatserna som kom fram i den annars undermåliga Cyklingsutredningen: cykelskulden i vårt land är stor. Och det fixar inga ord, det fixar bara stålar.
Relaterade inlägg:
- Hurra! Trafikverket ska sminka grisen!
- Varför håller ni käft?
- 99 procent är uselt
- Bygg så kommer cyklisterna
- Så klart vi tar bilen
- Show me the money
- 2 + 1 – vägar och cykel
- Statens havererade cykelpolitik
- VTI sågar Cyklingsutredningen
9 kommentarer
Pengar är bra, men jag lutar nog åt att kompetens är bättre. I alla fall om man vill uppnå något mer än smala, dubbelriktade GC-banor.
Anders, kompetens löser knappast en strategi. Pengar däremot, mycket pengar! Då kommer kompetensen som ett brev på posten!
Att ge kommunerna pengar är en sak, men hur säkrar man att de kommer att spenderas på väldimensionerade cykelbanor och inte på smala GC-banor och andra symbolåtgärder med tveksamt värde för framkomlighet och säkerhet?
Någon form av planerings- och projekteringsstöd på länsnivå (länscykelsamordnare? länscykelkansli?) är en åtgärd som staten skulle kunna ordna utan att först behöva försäkra sig om att kommunerna över huvud taget har förstått vad det är som måste göras.
Anders, ett nationellt kunskapscentrum för cykel hur låter det. Och när det gäller en ev. statlig medfinansiering av cykelinfra så kan den faktiskt villkoras – ni måste bygga en viss standard annars ingen medfinansiering.
Låter bra!
Trafikverket saknar grundläggande kompetens och vilja. Ett exempel (som för en gångs skull inte är storstad och Stockholm). När vägplanen presenterades av utbyggnaden av pendlarvägen 56 mellan Eskilstuna och Västerås på ett samrådsmöte presenterades detta:
* Mycket få cyklister – Vägen trafikeras idag av 15000 bilar/dygn och 10% tung trafik på en 9 m väg utan vägrenar = endast de med dödslängtan törs cykla där idag! Således inget problem att göra om till trefils vajerväg. Inga cykelalternativ anses nödvändiga.
* En förbättrad korsning på 2 mils sträcka för cyklister där man upptäckt att en länscykelled passerar. Cykelleden har inget med pendlarvägen att göra utan förlänger cykelvägen på sträckan med ca 1 mil !
* I den korsning som trots allt verkligen utgör en alternativ väg för cykelpendling fanns inga åtgärder för cyklister, tvärtom en redan olyckbelastad korsning blir ännu farligare.
Sammanfattningsvis hade man i den digra vägplanen ägnat cykeltrafik 2 meningar men miljö och arkeologi åtskilliga sidor. Man har inget som helst uppdrag att analysera cykeltrafik verkar det som. Däremot har mätningar och studier på biltrafik ägnats stor möda. Saknas både styrning och kompetensbrist. Pengarna läggs på biltrafik. Punkt.
John, en bra och tydlig beskrivning som jag till stora håller med om och själv erfarit. Man vet egentligen inte vad man talar om för man tar inte reda på fakta, man gissar och hittar på. En gissningslek som stöder det redan fattade beslutet att göra minsta möjlig för cykeltrafiken..
Jag blir så trött, det är inte raketforskning detta. Vi vet problemen, vi börjar få grepp på omfattningen av dem. Det finns massor av strategier och cykelplaner runt om i landet. Sätt för fan igång och gör något. Om staten, länen och kommunerna avsatte i investeringsbudgetarna motsvarande färdmedelsfördelningen till cykelåtgärder skulle det bli en jäkla fart. Men det görs inte. Det verkar som man tror att man kan prata ut alla dessa som man vill ska börja cykla. Och att det ska bli säkrare för cyklister bara man pratar om det.
Anders Norén, i Stockholm har vi cykelsamordnare, men eftersom hen inte har någon budget utöver sin egna lön kunde vi lika gärna vara utan.
Det är som Krister skriver, inga pengar = bristande kompetens och uteblivna förbättrande åtgärder för ökad cykling.