Den statliga satsningen på cykel handlar om 32 kronor per invånare och år. Det kan jämföras med cykelsatsningarna i Danmark och Holland som är fem till sex gånger större. Med nuvarande takt kommer det att ta minst ett halvt århundrade innan cykelinfrastrukturen är utbyggd till acceptabel omfattning och standard.
År 2000 fattade dåvarande Vägverket beslut om en nationell strategi för ökad och säker cykling. Strategin har sedan följts av ett antal propositioner och regeringsuppdrag som alla hyllar och påtalar vikten av ett ökat cyklande. 2010 tillsatte dåvarande regering en särskild cyklingsutredning – den första av statens offentliga utredningar (SOU) som handlar om cykel. Och uppdraget var att hitta åtgärder för ett ökat och säkert cyklande.
Resultatet av utredningen var tämligen dystert, utan ett enda förslag som annat än på marginalen kommer att leda till ökat och säkert cyklande.
Dock fanns det en viktig slutsats som cyklingsutredningen kom fram till: cykelskulden i landet är stor. Alltså att förutsättningarna och infrastukturen för cykling är eländig, och omfattande investeringar är nödvändiga för att komma tillrätta med detta, på såväl statlig, regional som kommunal nivå. Så då borde ju kontentan av denna slutsats vara att staten nu kraftsamlar för att komma till rätta med cykelskulden. Om staten nu vill öka cyklandet alltså.
I nationell plan för transportinfrastrukturen 2014-2025 tänker staten satsa 522 miljarder. Av dessa miljarder kommer drygt 3,7 miljarder att gå till cykel, det vill säga mindre än en procent, eller 0,3 miljarder kronor per år. Pengarna ska användas på såväl det statliga vägnätet som det kommunala, i det senare fallet i form av statlig medfinansiering. Av alla resor i landet är andelen cykelresor cirka tio procent. Så i ett läge när staten och kommunerna lovsjunger cykeln – för individen och för samhället. Och vill att cyklandet ska öka och bli säkrare, så är anslaget för att öka cyklingen mindre än en procent.
Det kommer också fler och fler rapporter om att cyklister nu är den trafikantgrupp som är störst till antalet när det kommer till att skada sig i trafikolyckor. Där stor del av olyckorna beror på stora brister i cykelinfrastrukturen samt drift och underhåll av densamma. Så i Nollvisionens Sverige borde ju detta rimligtvis leda till omfattande satsningar för att förbättra säkerheten för cyklister och minska antalet olyckor där cyklister skadas – så som stora satsningar har gjorts för biltrafiken sedan 1997. Men anslaget är som sagt mindre än en procent.
Sedan beslutar den tidigare regering under sommaren, utan beredning och finansiering, om nya trafikregler för cykelöverfarter och cykelpassager. En förändring som, om den ska genomföras och få genomslag i landet, kommer att kosta närmare 3 miljarder. Men anslaget är som sagt mindre än en procent.
Hur denna ekvation ska gå ihop förstår jag inte. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att vad den tidigare regeringen sysslade med var potemkinkulisser. De målade gärna upp en positiv och cykelvänlig bild, men när det kom till kritan var verkligheten helt annorlunda.
En verklighet där cykeltrafiken prioriteras ner och får nöja sig med smulor från bordet.
Investeringarna i nationell plan är långt ifrån de verkliga behoven. 2007 genomförde dåvarande Vägverket en nationellt täckande behovsinventering för det statliga vägnätet. Uppräknat till dagens schablonkostnad för cykelväg skulle det handla om 15 miljarder kronor för att åstadkomma sammanhängande, funktionella och säkra cykelvägar mellan närliggande tätorter. Observera att då ingår inte investeringsbehoven i kommuner och tätorter. Inte heller ingår åtgärder för de alarmerande siffrorna om trafiksäkerhetsutvecklingen för cyklister eller kostnaderna för reformen med cykelöverfarter.
Så hur kommer vår nya regering ta sig an denna uppgift? Är de för ett ökat och säkert cyklande? Om så är fallet inser de att omfattande satsningar, på såväl statlig, regional som kommunal nivå, är nödvändiga? Och kommer det i så fall att ske?
Kan vi få ett besked av infrastrukturminister Anna Johansson?
Statens cykelpolitik, kommer vi få se kraftfulla satsningar framöver?
Relaterade inlägg:
8 kommentarer
Ja håller med om detta att det är skitdåligt. Satsa på cykellingen. Det saknas väl pengar.Kan undra va de kommer att satsa på den haverade psykvården. Sverige ligger nästan sämst till ifråga om vårdplatser i hela eu ett Uland där Sverige. Mer än 1600 peroner tar sitt liv varje år inge haveriutredning där inte.
Bra att du uppmärksammar detta, var verkligen en dyster läsning. Jag som bor på landet är i allra högsta grad påverkad av Trafikverkets byggande av 2+1-vägar, det finns inga vettiga alternativ för varken cykelpendling eller träning. Så vad gör jag? Jag tar nu bilen…
Bra jobbat Krister. Har du någon kontakt med infrastrukturministern och framför det här?
Mats, ja det blir ju så att man väljer bort cykling om det inte finns vettig och säker infrastruktur att färdas på. Och det blir värre och värre då Trafikverket fortsätter utbyggnaden av 2+1-vägar utan att samtidigt skapa cykelinfrastruktur.
MS, tack! Jobbar på det!
Lokalt i Stockholm är ett avgörande problem att de som arbetar FÖR cykelinfrastruktur på betald arbetstid ofta saknar egen daglig erfarenhet av vardagscykling året runt, samt saknar rätt kompetens. Därför kan man påstå att de arbetar MOT cykelsatsningar på betald arbetstid. I svar från Trafikkontorets chef Per Anders Hedkvist och Cykeljouren ges ofta beskedet att det är ”good enough”, när hela körriktningar på prioriterade cykelstråk är blockerade. Om utvecklingen av cykelinfrastruktur och underhåll ska ske inom överskådlig tid kan vi inte gå omvägen och vänta på att befintlig personal i befintliga organisationer ska vidareutbildas. Helt avgörande är att anställa de som har rätt kompetens och vardaglig erfarenhet av vardagscykling året runt. Och att rätt budget anslås.
Med tanke på att elcyklar nu börjar bli riktigt populära kan vi kanske tänka oss att denna trend håller i sig, och att människor som idag inte väljer att cykla pga att det är för långt, faktiskt väljer elcykeln istället för bilen om några år. Då kommer behovet av infrastruktur mellan tätorter vara ännu större. Jag hoppas verkligen att regeringen ser denna trend och handlar därefter…
Andreas, precis den utveckling vi ser i Nederländerna. Kraftig ökning av antalet elcyklar (även 45 km/t elcyklar). Man cyklar oftare OCH man cyklar längre. Och självklart kommer vi få denna utveckling i Sverige också.