Det kostar för mycket att sopsalta gång- och cykelbanor har vi fått höra från ett antal kommuner senaste året. Så nu har de lagt ner sopsaltningen – de plogar och grusar istället. I deras motivering finns sällan någon utvärdering angående nyttan med sopsaltning för gående och cyklande, utan det är en strikt endimensionell motivering – det kostar för mycket.
Sopsaltaren – kostar för mycket menar en del kommuner. Andra kör på och utökar. Foto: Jon Jogensjö
Samma kommuner säger sig arbeta för ett ökat och säkert cyklande – men detta ska då ske utan att det behövs göras ansträngningar eller omprioriteringar i den kommunala verksamheten. Som cyklande eller potentiell vintercyklande ska man så att säga gilla läget – det är ok med en vinterväghållning som har stora brister och grus som blir till halkrisk istället för halkbekämpning. För forskningen är mycket tydlig: sopsaltning är överlägsen traditionell snö- och halkbekämpning vad gäller att skapa säkrare framkomlighet. Som bland annat Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) konstaterat:
”Sopsaltade stråken ger högre standard än osaltade cykelvägar”
”Väglagsobservationer visar tydligt att sopsaltningen resulterat i ett bättre väglag än traditionell plogning och sandning. Det har i princip alltid varit barmarksförhållanden på de sopsaltade stråken, även då det varit snö och is på cykelstråk som inte saltats. VTI:s mätningar visar också att friktionen i genomsnitt varit betydligt högre på de sopsaltade stråken jämfört med de stråk som inte saltats.”
”Förutom att de objektiva mätningarna visar att sopsaltningen ger en högre standard vintertid, har allmänhetens respons varit mycket positiv.”
Och så slipper vi ju gruset. Ett grus som annars blir liggande fram till maj och leder till många olyckor och dålig framkomlighet. Så här säger Anna Niska, forskningsledare på VTI, i UNT om att använda grus som halkbekämpning:
”Mer överraskande är slutsatserna att grus på cykelbanorna snarare ökar än minskar olyckorna. En studie från VTI visar att 10 procent av cykelolyckorna, sett över hela året, beror på gruset. Enligt Anna Niska uppväger inte de dagar då gruset eventuellt gör nytta olycksrisken när gruset ligger kvar på barmark.
– Det beror naturligtvis på vädret från säsong till säsong. Men åtminstone i den södra delen av landet gör gruset totalt sett mer skada än nytta, säger Anna Niska.”
Grus vs sopsaltning av gång- och cykelbana. Ett grus som stora delar av tiden inte gör någon som helst nytta – tvärtom blir det gruset en halkrisk
Nu finns det ju några kommuner som kommit lite längre i insikten att det går faktiskt inte bara att prata fram ett ökat och säkert cyklande – man måste agera och prioritera. Som till exempel Linköping. Så här säger deras kommunalråd Muharrem Demirok angående sopsaltning, något de hållit på med sedan början av 2000-talet.
”Vi fortsätter och utökar istället. Kostnaden är försumbar i relation till nyttan.”
Sen vad det gäller att sopsaltning skulle kosta mer än traditionell snö- och halkbekämpning är det uppenbarligen så att man kan komma fram till olika slutsatser. Så här säger till exempel Karlstad kommun:
”Kostnaden för att halkbekämpa med sand eller saltlake är i stort sett likvärdig.”
Det som fascinerar mig i denna debatt om att det kostar för mycket är att det nämns inget om konsekvenserna för gående. Den gruppen finns inte med i kommunernas så kallade uppföljningar av sopsaltning – som att trafikslaget inte existerade. Det är ju både märkligt och tråkigt. Särskilt när man som Stockholm visar att sopsaltning av gång- och cykelbanor har reducerat antalet halkolyckor med gående med mer än 50 procent.
Relaterade inlägg:
- Sopsaltning i Linköping
- Sopsaltaren sveper fram över landets cykelvägar
- När Västerås slutar med sopsalt blir det blankis
- Sopsaltning – aldrig i livet!
- Sopsaltaren sveper över landets cykelvägar
- Dödsgruset – ett minne blott?
- Sopsaltaren – hundens vän eller fiende?
- Botkyrka kommun: hunden viktigare än människor
