Oj så många dom var!

Hittade några underbara bilder på cyklister i bilddatabasen Stockholmskällan som är tagna strax efter andra världskriget i Stockholm. Antalet cyklister är imponerande, det är stora klungor av cyklister och man cyklar 5-6 stycken i bredd och upptar en stor del av gatuutrymmet. Det råder cykelkaos!

Kornhamnstorg och Slussplan Foto: Lennart af Petersens, Stockholmskällan

Även före andra världskriget var antalet cyklister på gatorna stort och cykeln stod för 30 procent av alla resor. Under kriget och kort därefter dominerade dom fullständigt gatubilden och stod för över 70 procent av alla resor. Sedan följer en mycket kraftig nedgång och på några decenier försvinner cyklisterna nästan helt från trafiksystemet, under 70-talet är cykelandelen under 1 procent. Man undrar vad det var som hände? Forskaren Martin Emanuel på KTH har studerat detta o inom kort kommer hans avhandling, till dess får vi nöja oss med en kort artikel från honom.

En kort sammanfattning som jag tar mig friheten att göra visar att synen på cykeln som transportmedel ändrades efter kriget och dess betydelse som transportfordon förringades. Cykeln och cyklisten sågs även som ett stort trafiksäkerhetsproblem (något som finns kvar än idag!). Cykeln ansågs också vara ett påtagligt störningsmoment för den växande biltrafiken där den viktigaste kvaliteten i dåtidens trafikplanering var att maximera biltrafikens flöden (något som också lever kvar!). I olika planer skrevs det om att det behövdes skapas särskild infrastruktur för cykeltrafiken men i stort sett inget av detta förvekligades.

Flatenbadet, 1934

Sedan ett antal år tillbaka upplever vi en kraftig renässans för cykeln i Stockholm (och andra städer), det cyklas som aldrig förr, det talas om att konkurrera med cykelstäder som Köpenhamn och Amsterdam, det ska finnas en miljard för cykelinvesteringar osv. Det är självklart inte alla som är positiva till denna utveckling och det är med viss fascination som jag läser Stockholms Handelskammares nya förslag till ”Trafiklösningar för ett växande Stockholm”. I avsnittet om cykel skriver de:

”Ökat utrymme för cyklar i trafikmiljön innebär att det ändå måste finnas plats för cyklisterna när de väljer andra transportslag. En cykel tar mindre plats än en bil men mer plats än en kollektivresenär, inte minst genom att cykeltrafiken också genererar behov av uppställningsplatser för cyklar. Därför är det tveksamt om utbyggnad av cykelbanor och cykelparkeringar innebär ett maximalt utnyttjande av trafikytorna. Eftersom efterfrågan finns och trängseln tidvis är stor på vissa cykelbanor torde det ändå vara en rimlig prioritering att bygga ut cykelbanenätet. Däremot bör det göras noggranna överväganden vilka ytor som ska användas till detta.”

Handelskammaren är uppenbarligen fortfarande kvar i efterkrigstidens planeringsideal och ger här sken av att vara positiv till cykeltrafik – men bara om den inte stör bil- och kollektivtrafik. Detta blir ännu tydligare när man läser Handelskammerns remissvar på Stockholms nya cykelplan:

”Handelskammaren har i många år drivit att cykeltrafiken i större utsträckning borde styras till andra stråk än huvudgatorna. Det skulle inte bara underlätta för övrig trafik utan också bidra till en betydligt bättre och säkrare trafikmiljö för cyklisterna. Eftersom cykeltrafiken varken bullrar eller smutsar ner kan den med fördel gå i de många gator i innerstaden som har mycket begränsad trafik till följd av 1970- och 80-talens trafiksaneringar. Det finns också goda möjligheter att utnyttja parker och kajer. Karlavägens mittremsa skulle tex lämpa sig utmärkt väl för en cykelbana”.

Självklart använder Handelskammaren också trafiksäkerhetsargumentet:

”Redan när cykelbanan på Sveavägen byggdes för ett drygt decennium sedan varnade Handelskammaren för de olycksrisker som var förknippade med en sådan lösning på en hårt trafikerad gata. Vi varnade särskilt för risken med högersvängande lastbilar som får cyklarna i sin döda vinkel. Det är precis den typen av olyckor som krävt flera cyklisters liv under senare tid”.

Vad Handelskammaren missar att berätta är att över hälften av dessa dödsolyckor har skett på lokalgator och in-/utfarter samt på huvudgator som saknar cykelbanor. Verkligheten och fakta är inte alltid så viktig när man vill något annat…

Jag undrar när verkligheten ska hinna ikapp Handelskammaren?