Nu blir det väl ändå kvarsittning och hemläxa!

Felplacerad cykelparkering gör cykelbanan ännu sämre.

Se på bilderna. Det är breda och flera körfält, det är parkeringsrader för bilar och breda gångbanor och rader av trädplanteringar.

Samtidigt – det är smala cykelbanor och som om de inte var tillräckligt smala så väljer staden att placera ut cykelställ på ett sådant sätt att parkerade cyklar hamnar i den redan smala cykelbanan.

Inte så vanligt att vi ser motsvarande underdimensionerade lösningar för biltrafiken. Tänk att parkeringsraden för biltrafiken som vi ser på bilderna stack ut och upptog halva körfältet – otänkbart med en sådan lekstuga.

Lindhagensgatan. Felplacerade cykelställ gör att parkerade cyklar hamnar i cykelbanan

Årstadal

Årstadal

Årstadal. Felplacerade cykelställ gör att parkerade cyklar hamnar långt in i cykelbanan

Solnabron. Felplacerade cykelställ gör att parkerade cyklar hamnar i cykelbanan. Foto: Sven-Åke Andersson

Inte en gång, inte två gånger utan flera gånger. Samtliga platser är tämligen nybyggda, det har funnits goda förutsättningar att skapa bra och funktionella lösningar. Man har så att säga haft blanka papper att utgå från på dessa platser. Hur kan det då bli så här, att staden om och om igen producerar undermålig cykelinfrastruktur?

Det infinner sig en oro att tjänstemän, konsulter, arkitekter mfl faktiskt inte är läskunniga. För det är med all tydlighet så att de har inte läst stadens egen handbok: Cykelparkering i staden. En handbok som staden har investerat tid och pengar för att ta fram. För att säkerställa grundläggande funktioner på cykelparkeringar och se till att staden får valuta för pengarna man investerar.

Cykelparkering i staden. Stockholms stads handbok för cykelparkeringar

Nu handlar det ju inte om att alla inblandade personer inte är läskunniga utan om en djupt rotad värdegrund. Det är inte lika viktigt och angeläget att skapa funktionell och säker cykelinfrastruktur. Det är viktigare att göra det för biltrafiken, för gångtrafiken, gestaltningen av platsen är viktigare, träden är viktigare. I stort sett allt annat är viktigare än att uppnå grundläggande funktioner på cykelinfrastrukturen.

Kan inte låta bli att tänka på att cykelinfrastrukturen skulle ha varit så mycket bättre i Stockholm om man valt att följa sina egen handböcker i större utsträckning. Handböckerna är på intet sätt perfekta, de innehåller många kompromisser, det kommer ny kunskap och de behöver uppdateras med jämna mellanrum. Men handböckerna sätter en grundläggande standard vad gäller funktion och säkerhet – de gör så att ovanstående undviks. Att vi slipper lekstuga.

Handböckerna säkerställer en standard som är avsevärt bättre än den usla cykelinfrastruktur som gång på gång produceras. Staden hade då hushållit bättre med skattemedel istället för som nu då man ständigt måste korrigera alla fel och brister. Det går ju till och med så långt att staden måste skrota nybyggda cykelbanor!

Ett märkligt faktum är att sällan (aldrig?) ser vi avsteg från handböckerna som går åt andra hållet, dvs. att staden producerar en bättre standard än vad som anges i handböckerna. Undra varför detta inte sker?

Istället blir det så här, se allt elände som staden spottar ut gång på gång:

• Hägerstensvägen
• Nybyggd cykelbana skrotas
• Stolparna i cykelbanan
• Farsen i Farsta
• Järnvägsparken – cykelparkeringen ingen vill använda
• Älvsjö resecentrum
• Trafikmaktordningen
• Det blir som man planerar…
• Nynäsvägen
• Örby

Så vad händer med ”Cykelutbildningen” av tjänstemän, konsulter, arkitekter mfl som det tidigare Cykelborgarrådet Per Ankersjö lovade var på gång? Alla dessa fall av nyproducerad och usel cykelinfrastruktur borde ju omgående resultera i såväl kvarsittning som hemläxa!

Det nya styret i staden har en stor utmaning framför sig – den att få inblandade förvaltningar att ta ansvar och säkerställa att den cykelinfrastruktur som de producerar uppnår grundläggande funktioner. Är detta något ledningen för dessa förvaltningar är redo för och har en vilja att göra? Jag är mycket tveksam till att de har viljan och förmågan till detta då jag gång på gång ser alla dessa avsteg och fel. Stadens förvaltningar är fortfarande fångade i den frusna ideologin som dominerat Stockholms trafikplanering så många decennier.

Tänk att det ska vara så svårt för yrkesmän/kvinnor att producera grundläggande funktioner. Yrkesmän/kvinnor som får betalt för sin kompetens…