Så här skriver Håkan i en kommentar till mitt tidigare inlägg om Cyklingsutredningen:
”Jag såg i pressmeddelandet att man vill förtydliga cyklisters skyldighet att använda vägrenen. Varför vill man inte förtydliga Trafikverkets skyldighet att hålla vägrenen fri från lera, gödsel, snö och annat? Varför vill man inte förtydliga bilisters skyldighet att hålla ordentligt avstånd i sidled? Detta är ju anledningen till att jag på smala vägar håller mig långt från kanten; för att tvinga bilister att faktiskt göra en omkörning och inte bara snika förbi utmed armbågen.”
Intressanta och värdefulla iakttagelser. Om vi sedan tar detta ett steg längre så är det så att för många som cyklar ute i landet är den omfattande utbyggnaden av 2+1-vägar och 2+2-vägar med vajerräckan ett mycket påtagligt problem. Långa sträckor är nu inte längre möjliga att cykla på alternativt direkt farliga att cykla på. En genomgång gjord av Trafikverket (Vardagscyklisters förutsättningar för säker cykling längs 2+1 och 2+2 vägar, 2010) visar att av drygt 2 400 km 2+1 och 2+2-vägar så har endast:
- 2 procent av totalsträcka cykelinfrastruktur av hög standard.
- 63 procent av totalsträckan har vägren där cykling ej är tänkt att ske
- 26 procent av totalsträckan har smala belagda vägrenar tänkt för viss cykling (vilken typ av cykling framgår inte)
E 20 väster om Skara, foto: Joel Torsson Public Domain
När sen Trafikverket studerar cyklingsmöjligheterna vid sidan om 2+1 och 2+2-vägar så finns det endast parallella cykelbanor utmed 12 procent av totalsträckan. Potentialen för cyklingen utmed dessa sträckor uppgår dock till över 55 procent enligt samma rapport!
En annan stor brist som inte har inventerats men som påtalas i rapporten som betydande är cyklisters möjlighet att korsa dessa 2+1 och 2+2-vägar.
Så Trafikverkets trafiksäkerhetsfundamentalism vad gäller 2+1-vägar går stick i stäven mot uppdraget ökad och säker cykling. Trafikverket pekar själva ut stora brister och en oförmåga att hantera frågan. VTI har i ett tidigare yttrande till utredningen påtalat att hur cykling längs större vägar, och då särskilt 2+1-vägar, behöver klargöras. Och hur väljer då Cyklingsutredningen att hantera frågan om 2+1 och 2+2-vägar? Inte alls är svaret.
I sanningen ett arbete för ett ökat och säkert cyklande må jag säga!
9 kommentarer
Har länge närt tanken att någon försigkommen bonde kunde ordna konvojkörning med traktor + rejält släp med grus (ifall någon sömnig långtradare kommer farande) utefter de här 2+1-sträckorna utan alternativvägar, gärna kombinerat med övernattningar på lantgård och lämplig catering. Då kan hela familjen tryggt ge sig ut på cykelsemester utefter E4 och bonden får ett välbehövligt tillskott till kassan.
Dom här vägarna är ju ofta breda med fin asfalt och inte så branta backar heller. Perfekta för cykel… Eller varför inte låta följefordonet dras av hästar? I fyrspann med tanke på allt gruset…
Problemet löst 🙂
Jag kan förstå att det sätts upp vajerräcken i mitten för att skydda bilisterna för varandra. Men detta med att bygga ”bilbana” med vajerräcken på båda sidor och ingen eller mindre än en halv meter vägren är rent ofog. Det är bara att hoppas på att metalltjuvarna ser potentialen …
Detta svar fick jag från Trafikverket på en direkt fråga om hur de verkar för ökad cykling. Som jag tolkar svaret handlar det inte om att öka cyklingen någon annanstans än i tätorter och den nedan beskrivna strategin har ju rakt motsatt effekt utanför stadskärnorna. Undrar om det också är regeringens direktiv? Och vem vill egentligen ha dagens GC-banor? Inte jag i alla fall!
Start Citat:————————-Ursäkta stavningen…..
På många vägsträckor finns knappt några boende då Sverige är glesbefolkat och dessutom finns det inga målpunkter inom rimliogt avstånd för cyklande. På många platser finns knappt några boende så GC-trafiken kan inte öka av den orsaken.
Ledningen för Trafikverket har valt den utformning som 2+1-vägarna har idag d v s något lägre standard än tidigare för att minska kostnaderna för utbyggnad och därmed fortare kunna bygga ut det vägnätet då det minskar de svåra olyckona vädigt mycket och därmed minska antalet omkomna. Man har då medvetet valt denna strategi. med att bl a minska bredden för körbanan från 3,75 m till 3,25 m och öka vägrenen från 0,25 m till 0,75 m för att spara pengar och få så låga ombyggnadkostnader som möjligt. Kostnaden för att bygga en högre standard för oskyddade trafikanter vägs inte upp av den något ökade nyttan då cyeltrafiken inte är så stor längs stora delar av vägnätet.. Vi skulle vilja bygga bättre standard men medelstilldelningen gör det omöjligt att ha en sådan standard över hela landet.
GC-vägar prio 1 är för skol- och arbetsresor i tätorter och mellan tätorter och med ett cyelavstånd mellan målpunkterna av max 5-6 km. Kostnaderna för utbyggnad av objekt ska vara låga varför det fordras relativt mycket cyklande för att lägga till en separat GC-väg. På längre sträckor än så är det få som cylklar till/från skolan eller arbetet. Fritidscykling och liknande tillhör inte de högst prioriterade.
I de flesta län ska numera kommunerna vara med och betala för GC-vägarna då det är de som ansvarar för lokaltrafiken.
Slut Citat———————————————————–
Janne, det var ju ett utförligt och på många sätt ett tydligt svar på hur Trafikverket arbetar med att åstadkomma ett hållbart transportsystem. Verket verkar också ha uppenbara problem med att sprida fakta och kunskap inom den egna organisationen. Deras egen rapport som jag hänvisar till har ju kommit fram till att det utmed 55 procent av de 2 400 km finns potential för cykling, det är ju inte direkt i linje med det svar du fått! Det är uppenbart att Trafikverket är kvar i Vägverket och ännu inte moget att klara uppgiften att arbeta för ett ökat och säkert cyklande. Jag har skrivit en debattartikel om det på Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2012/09/25/trafikverket-struntar-i-sitt-uppdrag-att-ka-cyklingen
Ja Krister, 2+1 vägarna har redan i stort sett omöjliggjort cykling i stora delar av Norrland. Det kanske ter sig konstigt för folk i söder men det finns byar längs E4 nära finska gränsen där man helt enkelt måste ha bil eller åka taxi för att kunna lämna hemmet.
Vissa 2+1 sträckor i närheten av Haparanda har ingen vägren alls och alternativa vägar saknas. Jag är sällan rädd när jag cyklar men att vara cykelturist i dessa trakter kräver starka nerver men eftersom alternativa vägar saknas kan man förstås inte förbjuda folk att cykla.
Jag tycker att det är lite synd att cykelorganisationer och media så ensidigt fokuserar på cykelbanor i centralorterna. Jag anser att cykeln mycket väl fungerar för längre avstånd än de ”heliga” 5 kilometer som alla pratar om men då fungerar inte de GC-banor som byggs idag eftersom deras syfte, som jag uppfattar det, bara är att få bort cyklisterna från vägarna.
De där fem kilometrarna är ju rena lögnen, det är många som cyklar längre än så. Vad som ligger till grund för siffran skulle jag bra gärna vilja veta. Den tycks vara huggen direkt ur tomma luften. 8-9 km hade varit ett mer rimligt antagande för stadsmiljö med mycket stopp och start. På landsbygden borde 10-14 km ungefär vara rimligt.
Det är ju också spännande att Trafikverket fortsatt verkar ge fingret åt politikernas krav på att de ska se till den nationella cykelinfrastrukturen. De bollar som vanligt ner ansvaret på kommunerna. ”Det är ju lokala transporter”. Jag känner att det borde vara åtalbart att ge fingret åt folkets direktiv i sin roll som folkets operativa genomförare.
Janne och Johannes, visst är det så att denna siffra är mer eller mindre tagen ur luften. Jag kan ha helt fel men de två studier jag känner till där man undersökt hur långt man cykelpendlar är dels en jag själv genomfört i Stockholmsområdet ”Att cykla i Stockholms innerstad”, den visar att medelsträckan är 9 km (enkel resa) och att var tredje cyklist cyklar mer än 10 km enkel resa. Den andra studien är också genomförd i stockholmsområdet ”Värdering av tid och bekvämlighet vid cykling” och där redovisas en medelreslängd på 7 km och 25 procent cyklar mer än 10 km. Möjligtvis kan man få ut en trubbig och högst tveksam siffra ur den nationella resvaneundersökningen RES. En liten tillbakablick; när jag började min s.k. yrkeskarriärer för 15 år sedan talades det om att cykelpendling var aktuellt på max 3-5 km! Självklart en siffra också den tagen ur luften, det finns många fördomar och kunskapsbrister när det gäller cykeltrafik! Visst är det med all sannolikhet så att sträckor varierar över landet men det vore ju bättre att ha en öppen inställning och ta reda på fakta istället för att sprida okunskap och fördomar…
Det känns synnerligen allvarligt att våra myndigheter håller på och gissar hej vilt istället för att ta reda på fakta. Att enskilda debattörer väljer sina fakta och kryddar med över/underdrifter är ju en sak, men när våra statliga myndigheter anser sig för fina för att ta reda på fakta börjar jag fundera över vart samhället är på väg. Jag undrar om det är vanligt förekommande. Det är hur som helst oerhört anti-intellektuellt och kunskapsfientligt. Sällar man sig också till dem som i strid med all forskning hyser en religiös tro på att klimatproblemen är myter? Man börjar ju undra…
Jag är iofs för 5km magin om det innebär bättre cykelparkeringar vid tågsstationer ute i landet, kanske lånecykelsystem gärna med cyklar så man kan ta barnen också.
Banverket har byggt om och flyttat en hel del stationer ut från städerna, ofta bara med en gigantisk bussparkering runt omkring. Senast var det i Söderhamn där jag blev strandsatt ~2km utanför staden.