Transportstyrelsen kom i dagarna med ett förslag att cykelpassage ska utgå ur trafikförordningen. Motivet till ändringen: för att göra det tydligare, säkrare och bättre för trafikanterna. Det var inte helt enkelt att hitta detta förslag till ändring – det var nämligen inbakat i en utredning och rapport om… elsparkcyklar!
Tänkte försöka reda ut hur Transportstyrelsen resonerar vad gäller cykelpassager vid trafiksignaler – bevakade cykelpassager som det heter idag. Inte helt enkelt att förstå vad de menar, trots att deras målsättning ju faktiskt är att göra det tydligare och enklare för trafikanterna.
Om cykelpassager tas bort från trafikförordningen måste väghållarna – kommunerna och Trafikverket – antingen släcka signalregleringen för cykelpassagen om passagen tas bort eller ersätta passagen med en cykelöverfart menar Transportstyrelsen.
I fallet med att cykelpassagen tas bort menar Transportstyrelsen att cyklande då kommer att behöva korsa körbanorna på övergångsställena (om sådant finns). Och cyklande kommer ha väjningsplikt mot både fordon och gående när de korsar körbanorna.
Om passagen istället ersätts med en cykelöverfart menar Transportstyrelsen att fordonsförare har väjningsplikt gentemot cyklande på överfarten.
Vi går alltså från ett läge där det idag råder väjningsplikt för fordonsförare som svänger i korsningen gentemot cyklande på den bevakade cykelpassagen till en situation där det blir helt omvänt – cyklande får väjningsplikt när de ska korsa gatan – vilket de nu ska göra på ett övergångsställe enligt Transportstyrelsen.
Dagens regler vid en bevakad cykelpassage. Från Transportstyrelsens informationsmaterial angående cykelpassager och cykelöverfarter
En bevakad cykelpassage. I dag har svängande fordonsförare väjningsplikt gentemot cyklande på cykelpassagen. Så blir det inte med Transportstyrelsens förslag – då försvinner passagen, cykelsignalen och du ska cykla på övergångsstället. Och svängande fordonsförare har inte längre väjningsplikt – det har istället cyklande, även mot gående på övergångsstället.
Om det ska bli samma situation som idag, det vill säga att svängande fordonsförare har väjningsplikt gentemot cyklande och cyklande ha en egen yta att cykla på, måste alltså väghållarna bygga om och skylta cykelöverfarter i dessa signalreglerade korsningar – vi talar om hundratals passager runt om i landet.
Trafikverket och Sveriges kommuner och regioner beräknar att en hastighetsäkrad överfart kostar mellan 50 000 – 100 000 kr. Här blir det sannolikt dyrare då dessa platser också innebär ombyggnad av trafiksignaler vilket inte ingår i ovanstående beräkning. Vidare är ju signalreglerade korsningar ofta större vilket också gör det dyrare.
Idag finns det ingen signalreglerad cykelöverfart i landet. Det är väldigt ovanligt att ha både trafiksignal och hastighetsdämpande åtgärd. Och det finns ju anledningar till detta, något Transportstyrelsen överhuvudtaget inte går in på i sin utredning.
Alla sådana här cykelpassager måste kommuner och Trafikverket bygga om och göra till cykelöverfarter om vi vill att dagens väjningsregler ska gälla. Och det finns många sådan här passager runt om i landet.
Är detta förslag till regeländring ett lämpligt och trovärdigt sätt att driva fram skapandet av hundratals cykelöverfarter vid trafiksignaler? Att göra det bättre för cyklande? Något landets politiker och väghållare kommer att kasta sig över och prioritera högt?
Cyklingsutredningen kom fram till att cykelskulden är omfattande i landet – det vill säga att det är stora brister i cykelinfrastrukturen. Likaså har inventering av Stockholm läns regionala cykelvägar visat att endast 1 procent uppfyller grundläggande utformningsprinciper. Ovanpå allt detta vill då Transportstyrelsen lägga denna regeländring. Som om väghållarna inte hade nog. Och framförallt: som om cyklande inte redan har tillräckligt usla förutsättningar att förflytta sig – nu ska de alltså få det ännu sämre. Och kanske, men bara kanske, eventuellt lite bättre någon gång i framtiden. Men det kan ju Transportstyrelsen aldrig veta om så blir fallet, allt baseras istället på en ”förhoppning”.
Och allt detta är Transportstyrelsen medveten om – de beskriver ju problemen. Sen gör de en fullständigt undermålig analys och har en minst sagt naiv förhoppning om att deras förslag till regeländringar ska leda till förbättringar – till omfattande ombyggnad och utbyggnad av vettig cykelinfrastruktur. Och om så inte sker – var finns riskanalysen i rapporten? Transportstyrelsen redovisar inte ens hur många signalreglerade cykelpassager det handlar om.
Analyserades förresten barnperspektivet i utredningen?
Låter allt detta svårt och krångligt – det är det. Därför har jag ännu svårare att förstå förslaget från Transportstyrelsen. Förslaget skulle ju göra det enklare och tydligare. I stället riskerar förslaget att helt sänka svensk cykling.
Relaterade inlägg:
