Stelvio, Gavia och Mortirolo är klassiska bergspass som ligger på de flesta landsvägscyklisters bucketlist och dolomiterna är en av de vackraste platserna att cykla på i Europa. La Pedalata är ett bikepackingäventyr från Bormio till Alta Badia och tillbaka som slår ihop dessa ikoniska destinationer på ett äventyrligt, men ändå bekvämt, vis.
Foto: Adam Kolarski
Konceptet har uppfunnits av de två hotellägarna Daniele Schena (aka Stelvioman) som bor i Bormio och Klaus Iseri, som bor i Badia. Resan ska ta oss just från Bormio upp till Alta Badia i Dolomiterna och tillbaka över några av alla dessa ikoniska pass. För att trots allt kunna fokusera så mycket det går på själva cyklandet kommer vi inte sova i tält och käka frystorkat utan minimerad packningen till kreditkortsformat = bo på hotell och äta gott på restaurang.
Giorno 1: Bormio till Malosco – 137 km 2800 höjdmeter
Den sena vintern gör att flera av passen som brukar höra till rutten fortfarande är helt inkapslade i snö och därför är stängda. Dagens första äventyr skulle ta oss över Gavia men vi får tänka om och istället ta oss an en omväg på två mil över en annan klassiker: Mortirolo. Dagen till ära är det dessutom kallt och rikligt med nederbörd i form av skyfall.
De första två milen fram till foten av Mortirolo rullas i regn men när vi väl kommer fram till den 1.4 mil och 1100 höjdmeter mastiga klättringen ger vi oss in i dimma på nylagd asfalt. Vår lite spretiga grupp på åtta män från olika delar av europa har ingen ambition om att hålla ihop utan vi petar på en och en sakta uppför. Dimman och frånvaron av bilar och brådska gör färden meditativ.
Innan nästa utmaning – Passo Tornale – passerar vi byn Temú i sånt ösregn att den lilla byn känns övergiven vilket bjuder på en närmast apokalyptisk atmosfär. Där och då är jag glad att vi har lätt packade cyklar och vet att ett varm hotel, en restaurang och en skön säng väntar till kvällen. Hela upplevelsen, halva insatsen, jämfört om man skulle tälta…
När vi väl når havet av äppelodlingar på andra sidan bergen tittar solen fram. Efter sex timmars trampande rullar vi in på vårt hotel i Malosco, som lägligt, eller olägligt nog ligger mitt på följande dags klättring upp till Passo della Mendola. Lagom mosiga bänkar vi oss i hotellets restaurang för kvällens middag, våra kläder är på tvätt och vi summerar dagens äventyr som blött, utmanade och underbart.
Giorno 2: Malosco till Alta Badia – 111 km 2260 höjdmeter
Vi vaknar till en klarblå himmel och en strålande sol. Runt oss, bergsmassiv pudrade med snö. Det är söndag och vi rullar rätt in i den italienska cykelkulturen. Det vackra vädret gör att Passo della Mendola befolkas av hundratals söndagscyklister. Syner som värmen en i cykelhjärtat.
För att ytterligare värma det där cykelhjärtat fortsätter vi efter dagens första klättring inte bara utför mot staden Bolzano utan gör det på en helt magisk och avskild infrastruktur för cyklar, där vi stundtals spenderar långa sträckor i finfina cykeltunnlar.
Kontrasten till gårdagens ösregn kan inte bli mer distinkt för nere i dalen rullar vi in ett Bolzano och ett söndagstorg fullproppat med överbefolkade uteserveringar.där termometern tryckt sig upp mot närmare 30 grader. Gårdagens ösregn byts här ut mot en strid ström av Aperol spritz på servitörernas brickor.
Från Bolzano går det sen uppför de kommande 65 km tills vi står på toppen av Passo Gardena. Här uppe möts vi av dolomiternas unika och vackra granitspiror. Som tur är håller finvädret i sig och det är sol och uppehåll, för skam om det skulle vara dimmigt och man missar dessa enastående vyer.
Vi kramar verkligen det sista ur dagen och rullar ner och in på Klaus Hotel Melodia Del Bosco precis när solens sista strålar når bergens toppar. Alpenglow som ett avslut på en magisk cykeldag.
Giorno 3: Alta Badia till Merano 103 km 1240 höjdmeter
Då jag tidigare kört Maratona Dles Dolomites är detta bekanta kvarter. Det loppet körs över bergspassen här på helt avspärrade vägar. Även om det inte är riktigt så lyxigt när vi är här – i slutet på maj -är det ändå relativt få bilar på vägarna. Under högsäsong bokstavligen kryllar det av vrålande motorcyklar på dessa pass, så det finns en bra tid att vara här och en mindre bra tid…
Efter att först backa ut samma väg vi kom in, genom Passo Gardena, rullar vi vidare mot Passo di Pinei innan det går utför resten av dagen. Allt är dock inte klättringar och vyer över bergsmassiv, för jag har sedan länge tappat räkningen på hur många galet mysiga och uråldriga byar vi passerat. Ett av dagens stopp görs i Castelrotto, som av många anses vara en av Dolomiternas, om inte Italiens, vackraste byar. Att inta stanna upp här för en fika – vilket vi såklart gjorde – räknas säkerligen som någon form av medeltida synd.
Dagens etapp är ruttens lättaste och bjuder i slutspurten ett maratonlångt helt platt sträcka som tar oss fram till dagens slutmål och ännu en vacker by: Merano.
Giorno 4: Merano till Bormio 148 km, 2870 höjdmeter
Ruttens Queenstage där planen i vanliga fall är att avsluta med kronjuvelen på allas bucketlist: Stelvio. Passet är dock fortfarande stängt pga snö, så istället får vi ta en omväg genom Schweiz, över Ofenpasset och genom Livigno innan vi kan köra ner till Bormio.
Höjdkurvan för dagens rutt är inget för den som räds en stigning , för det går mer eller mindre nästan bara rakt uppför i 12 mil, undantaget för en liten dipp då vi passerar genom Livingo. För att ens komma över till Italien från Schweiz får vi ringa en cykeltaxi som tar oss genom den privata envägstunneln Munt La Schera. Det går även en buss här som har plats för en handfull cyklar.
Väl på andra sidan möts vi av sol och en lång sträcka längs Lago di Livigno. Efter en sista kicker som tar oss över Foscagnopasset kan vi efter sju timmar i sadeln till slut rulla nedför de två sista milen tillbaka in i Bormio.
Efter fyra dagar, 67 apfelstrudels, 50 mil och nästan 10 000 höjdmeter är både benen och minnet tankade med minnen som når långt bortom orden som får plats här. La Pedalata är inget annat är ett succekoncept av rang.
