I går presenterade regeringen ännu en av sina så kallade cykelsatsningar – det ska bli billigare att cykla. Regeringen och samarbetspartierna föreslår skattelättnader för förmånscyklar.
Cyklister är den trafikantgrupp som står för flest allvarligt skadade personer. Drygt 2 000 av 4 200 allvarligt skadade år 2018 var cyklister och 226 cyklister var mycket allvarligt skadade. Väg- och transportforskningsinstitutet, Folksam, IF, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap pekar alla på samma sak – för att få ner antalet dödade och skadade cyklister krävs:
– nya cykelbanor
– bättre cykelbanor
– säkra passager
– bättre drift och underhåll av cykelbanor
På såväl det statliga som det kommunala vägnätet.
På detta område ser vi inga kraftfulla satsningar från regeringen. När kritik framförs brukar då en del representanter från regeringspartierna slå sig för bröstet och kraftfullt deklarera: Stadsmiljöavtalen!
Ja nu var ju de avtalen inte ens utformade att från början också omfatta cykel – det blev återigen en nödlösning, en brandkårsutryckning istället för en långsiktig och målmedveten strategi – och vi ser det på volymen ansökningar av stadsmiljöavtal för cykel, de är inte särskilt omfattande. Samt ännu en liten detalj, stadsmiljöavtalen har ju inget att göra med det statliga cykelvägnätet och dess brister.
Vad vi ser från regeringen är istället mest små smulor. Smulor som ofta handlar om att försöka få ut fler att cykla – i denna undermåliga och underkända trafikmiljö. Och därmed få fler dödade och skadade cyklister.
Känns jättebra att det kommer bli billigare att cykla på 2+1-vägen – ni vet vägen utan cykelväg.
I sanningen ett arbete för säker cykling…
Relaterade inlägg:
