Gång- och cykeltunnlar motiveras ofta med att det skapar säkra förbindelser för de som går och cyklar. I verkligheten är det dock inte alltid så. Då är det exakt tvärtom – det blir bara farligare. För annat – än människors säkerhet och trygghet – anses mycket viktigare.
Som till exempel i Uppsala. Där kommunen var medveten om att gång- och cykeltunneln inte kommer bli bra – den kommer bli farlig. Men det var uppenbarligen inte så viktigt – husets form var däremot väldigt viktig. Då kan man ju inte ta hänsyn till små trivialiteter som människor säkerhet.
Husets placering och dess form. Vilket fick konsekvensen att det blev mycket dålig sikt i andra änden av tunneln. Foto: Torbjörn Albért
Foto: Torbjörn Albért
Foto: Torbjörn Albért
I GCM-Handboken, utgiven av Sveriges kommuner och regioner samt Trafikverket, kan vi läsa detta om gång- och cykeltunnlar:
Från GCM-Handboken. Självklart med det lilla ordet ”bör” – så väghållaren har friheten att bygga vilken undermålig anläggning som helst
Kommunen fick alltså i ett tidigt skede i planeringen veta att gång- och cykeltunneln blir inte bra. Men ingen förändring vidtogs. Man körde på ändå, som om inget hade hänt:
Svart på vitt – nollvisionen gäller inte för cykeltrafiken (och gång) när det ska exploateras och byggas hus. Formen på huset var viktigare.
Huset byggs och innebär omgående negativa konsekvenser för säkerheten i tunneln. Det går inte heller lång tid innan klagomålen inkommer till kommunen. Klagomål på den farliga lösning som de medvetet har byggt. Då blir reaktionen från kommunen denna:
Grisen har sminkats – och trafiksäkerheten är nu SÅ mycket bättre! Foto: Torbjörn Albért
Som så många gånger förr. Först medvetet bygga farlig gång- och cykelinfrastruktur – sen ska grisen sminkas. Och ansvaret för trafiksäkerheten i denna idiotlösning läggs helt och hållet på gående och cyklande. Någon uppmaning att höja nivå på ”IQ” i stads- och trafikplaneringen ser vi dock inte röken av – enbart lite kladd med färg.
Kladd med färg som självklart åtföljs av en liten pekpinne från kommunens representant:
Några ”skyldigheter” att tillhandahålla en säker, trygg och funktionell gång- och cykeltunnel verkar kommunen inte vilja kännas vid.
Men kommunen tar gärna emot förslag på hur det kan bli en säker gång- och cykeltunnel – för man är ju mycket medveten om att tunneln, trots kladd med färg, inte på något sätt är säker. Så någon annan ska alltså tala om för kommunen hur tunneln ska bli säker – det verkar inte ansvariga själva fixa:
Nu kan man ju tro att detta är ett undantag – att så att säga kommunen lärt sig av sina misstag. Men icke sa nicke. Istället fortsätter kommunen på inslagen väg – och bygger fler farliga gång- och cykeltunnlar. Även denna gång var exploatering, hus och form så mycket viktigare än människors trygghet och säkerhet. För man bygger ju ny stad – Gränbystaden – då får man inte hindras av trivialiteter som säkerhet. Detta i staden som blivit utsedd till årets cykelstad, tre gånger.
Gång- och cykeltunnel innan exploatering och hus byggdes – tämligen rak och med god sikt
Tunneln efter exploatering – sikten är närmast obefintlig på norra sidan. Cykelstråket går inte längre rakt fram utan tar en omväg runt.
Noll sikt. Säker och trygg gång- och cykelinfrastruktur verkar inte vara prioriterat. En annan sak, cyklande får genom utformningen en lång omväg om de ska besöka Gränbystaden. Så vad gör de för att undvika denna omväg? Parkera cyklarna nedanför trappan och går upp, och det finns ju ingen cykelparkering. Foton: Torbjörn Albért
Är detta då unikt för Uppsala. Nej tyvärr inte. Det finns massor av exempel på hur kommuner, trafikverk och regioner nonchalerar och åsidosätter grundläggande fakta och kunskap om hur man bygger trygga och säkra gång- och cykeltunnlar. De åsidosätter människors säkerhet för att annat anses så mycket viktigare.
Vi får gång på gång bekräftat att när det kommer till kritan – när det verkligen gäller och ställs på sin spets – då väger cyklandes och gåendes trygghet och säkerhet fjäderlätt. Vi har uppenbarligen otroligt svårt att förena form med något så grundläggande som säkerhet.
Och många gånger är inblandade mycket medvetna om att de utformar och bygger undermåliga och farliga lösningar – men de ändrar inget utan gör det ändå. Och pekar sedan finger att det är helt och hållet trafikanternas ansvar att lösa trafiksäkerheten – det är inget ansvar som vilar på den som utformar och bygger dessa lösningar verkar de anse.
Som detta exempel i Stockholm. Långt innan byggnation fick projektet veta:
”Lösningen innehåller många av de fel man kan göra när man utformar en GC-tunnel.”.
En korsning i direkt anslutning till tunnelmynningen. Nedförsbacke och noll sikt. Motivet för byggnationen av tunneln var trafiksäkerhet – en trafiksäkerhet som blev sämre efter att tunneln var klar.
Men vad hjälpte det – tunneln med alla sina brister byggdes ändå. Och det blev omgående olyckor. Fler olyckor än när passage skedde i plan. Sen sminkade man grisen. Väghållaren har gjort en utvärdering av projektet, slutsatsen:
”Att resultatet inte blev trafiksäkert nog har flera förklaringar.”
”… tunnelns utformning med siktproblem m.m. ett resultat av anpassning till befintlig miljö, att kostnaderna inte fick dra iväg samt att landskapsgestaltningen delvis fick styra.”
Fjäderlätt alltså. Trafiksäkert kan det bara bli om det inte kostar för mycket. Och om det är i linje med tänkt gestaltning. Annars får det vara.
Eller när region Stockholm renoverade och höjde standarden på Roslagsbanan. Då fick inblandade i projektet i tidigt skede vetskap om att de var på väg att bygga en farlig och otrygg gång- och cykeltunnel. Men vad hjälpte det – projektet fullföljde sina planer och nu står vi här med ännu en farlig lösning – annat var uppenbarligen viktigare.
Foton: Björn Stenberg
En gång- och cykeltunnel. Med noll sikt och tvära svängar. En pinsamt rolig liten detalj, och samtidigt så talande för den låga ambitionen vad gäller funktionella lösningar för gående och cyklande: handledaren får gående är placerad… på cykeldelen!
Självklart fick projektet i ett tidigt skede synpunkter på att detta blir inte särskilt bra, och inte säkert. Projektet fick tom ett förslag på hur det skulle kunna bli bättre:
Ett förbättringsförslag utarbetat av Björn Stenberg Cykelfrämjandet. Som det inte togs någon hänsyn till. Utformningen hade ju då blivit lite dyrare. Istället valde projektet den djupt rotade traditionen: Vi sminkar grisen!
Sådär – vi kladdar ut lite färgmassa! Nu har ansvariga gjort vad de kan för att åstadkomma en riktigt bra trafiksäkerhet… Resten får de som går och cyklar fixa. Foto: Cornelis Harders
Sen har vi den nya gång- och cykeltunneln i Tappström som tidningen Mitti skrivit om:
Receptet för att uppnå den dåliga trafiksäkerheten är det gamla vanliga – obefintlig sikt:
”Tunnelns västra utfart har en tvär 90-graderssväng runt ett hörn. Man ser ju inte vad som är runt hörnet, oavsett vilket håll man kommer ifrån.”
Kommunens svar på kritiken:
”Men kommunens teknik- och exploateringschef Jonas Orring håller inte med.
– Tunneln har breddats från tre till sex meter så den är mycket mer trafiksäker nu. Dessutom har den blivit ljusare än tidigare. Vi tycker att den är tillräckligt trafiksäker som den är, säger Orring.”
Svaret visar ju på en grundläggande brist på kunskap vad gäller trafiksäkerhet och gång- och cykeltunnlar. Se texten från GCM-handboken ovan eller dödsolyckan i Västerås nedan – det handlar om sikt, eller som detta fall i Tappström – ingen sikt alls. Vilket de som cyklar och går i tunneln påtalar. Men inte kommunens representant, som istället för trafiksäkerhet pratar mer om trygghet – i form av att tunneln blivit bredare och ljusare.
Nu kanske en del tycker att detta är väl inte så farligt, vad kan liksom hända? Ja det finns ju en anledning och bakgrund till varför det står som det gör om tunnlar i till exempel GCM-Handboken. Människor skadas allvarligt, det är till och med så illa och fruktansvärt att människor dör. På grund av dåligt utformad cykelinfrastruktur – för människor ges inte vettiga och rimliga förutsättningar att interagera på ett säkert sätt. Det kan sluta så tragiskt som i Västerås, något som Sveriges Radio rapporterat om:
Där utredningen av dödsolyckan kom fram till:
”…tunneln saknar trafiksäker sikt.”
Och visst är det så att vi har många äldre och bristfälliga gång- och cykeltunnlar. Byggda när kunskapen var sämre, byggda innan nollvisionen. Men att vi fortfarande idag fortsätter producera undermålig och farlig cykelinfrastruktur är för mig obegripligt. När vi ska arbeta efter nollvisionen sen flera decennier tillbaka, när vi har så mycket mer kunskap och fakta. När i stort sett alla kommuner, regioner och statsmakten slår sig för bröstet och säger sig arbeta för ökad och säker cykling. Men bara om det inte kostar så mycket verkar det som. Och inte påverkar form och gestaltning av annat. För då väger säkerheten, tryggheten och framkomligheten för cykeltrafiken fjäderlätt.
Relaterade inlägg:
- Så bygger du farlig cykelinfrastruktur
- Vart tog skyddsremsan vägen
- Död asfalt – The Arrogance of Space
- Cykeltrafiken måste väck – för biltrafikens skull
- Stolpskotten i Haninge
- Stolpar – en obotlig sjukdom
- Stolpskotten i Solna
- Stolpar i cykelbanan – en standardlösning
- Stolpar mitt i cykelvägen låg säkerhetsrisk enligt Trafikverket
- Trafikverket – hur många farliga stolpar är det?
Jag hänger även på Twitter och Instagram
2 kommentarer
Uppsala är ett bra exempel på usel cykelinfrastruktur. Ett lysande exempel på fokus på att fylla i formulär och bli utnämnda till bra cykelstad i stället för att faktiskt skapa bra förutsättningar för cyklister. Politikernas välvilja orkar inte driva frågan, inkompetenta och i många fall resurslösa tjänstemän tvingas till vansinniga lösningar
Att tilläggas har ena anslutningen till nämnd tunnel under Roslagsbanan en lutning på 15%, om jag minns rätt. Helst ska det inte överstiga 2%. Avsteg medges då terrängen inte tillåter. Men 5 gånger rekommendationen är inget avsteg, det är ett uppenbart övertramp. Och förslaget från Stenberg hade kunnat lösa bägge problem. Man kan inte annat än kalla ansvariga och projektledare för idioter. Nu blir det mindre samhällsnytta, pga passagen undviks, liksom större samhällskostnad, pga kraftigt förhöjd risk för skador. NB: Inte kraftigt höjd risk för olyckor, ty olyckor implicerar att man haft otur och något oförutsett skett; här är det ett förutsägbart felbygge som skapar skadorna, inte otur.