Trafikförordningen 7 kapitlet 1 §:
”Gående som använder… …en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.”
Så lyder den regel som infördes 15 oktober 2018. Gjorde ett blogginlägg 2019 om den nya regeln för att se hur det går, har det hänt något – hur går och cyklar man på de gemensamma gång- och cykelbanorna efter införandet av regeln? Min genomgång visade att ingenting hade hänt.
Nu börjar det dock dyka upp skyltar som ska informera trafikanterna om denna regel och hur det är tänkt att den ska efterlevas, som till exempel här i Nacka:
Gå längst till vänster i färdriktningen, cykla i mitten. Foto: Thomas Ekström
Inte så stora skyltar, inte helt enkelt att se vad figurerna visar och innebär. Om man inte väljer att stanna helt och hållet vid skylten. Och det kanske man inte är så intresserad av när man går och cyklar – att stanna för att förstå vad ett vägmärke innebär. Detta är heller inget officiellt vägmärke som finns i vägmärkesförordningen – det är så att säga ett eget hittepå – vilket ju inte är helt ovanligt när det gäller väghållare och cykeltrafik.
Men det är alltså så här lagstiftaren vill att vi ska gå och cykla på våra gemensamma gång- och cykelbanor. På den överväldigande majoriteten av dessa gemensamma gång- och cykelbanor är det överhuvudtaget inte möjligt att göra det. Av den enkla anledningen att de är för smala för trygga och funktionella möten:
Så det blir istället att ägna sig åt slalom och att bromsa och gasa för att ta sig fram – kanske även ett litet pling från ringklockan då o då. Och som gående ska jag alltså ha koll på detta och hoppa lite hit o dit beroende på var jag kommer från och var jag ska. Och framförallt: gå inte i bredd! För då omkullkastas ju lagstiftarens grundtanke helt och hållet.
Detta är alltså vad Näringsdepartementet och regeringen kallar för regelanpassningar för cykel, och som är en del av den nationella cykelstrategin. Som har som mål: ökad och säker cykling.
Ibland har jag verkligen svårt att förstå vad regeringen håller på med när det handlar om åtgärder för ökad och säker cykling. Jag tycker Anders Noréns kommentar från mitt inlägg 2019 summerar det väldigt bra:
”Den nya regeln är ett fåfängt försök att åtgärda en konflikt som beror på att man tror att ”gång- och cykeltrafik” är ett homogent trafikslag och att konflikter inom trafikslaget ”gång- och cykeltrafik” beror på att det inte finns klara regler för hur ”gång- och cykeltrafikanter” ska mötas.
Givetvis är det ett stort feltänk: gångtrafik och cykeltrafik är två helt olika trafikslag och konflikter mellan gångtrafik och cykeltrafik beror på att väghållarna väljer att klämma in dem på gemensamma smala ytor, ytor som inte är breda nog att klara trygga möten mellan trafikanterna. Lösningen är enkel: ge trafikslagen separata ytor eller, om det i värsta fall inte går, en tillräckligt bred gemensam yta för att klara trygga möten.
Frågan handlar i första hand inte om cykeltrafikens framkomlighet utan om trygghet för de svagaste gångtrafikanterna: barn och personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Men hos kommunerna och Trafikverket är oförståelsen total – trygga och tillräckligt breda gångytor ses som en obegriplig lyx, ungefär som att man skulle föreslå separata körfält för vita respektive röda bilar.”
Relaterade inlägg:
- Var går du?
- Ring klocka ring!
- Varför går du här?
- Vi gör fel – det blir ingen cykelrevolution
- Statens havererade cykelpolitik
- Skrotade snabbcykelvägar
- Cykling – en kommunal angelägenhet?
- Hur bred är en cykelbana?
- ”Cyklister bara klagar”
- Ombytte förnöjer
- Det som blir över blir sällan bra
Toppbild: Thomas Ekström
1 kommentar
Cykla på höger,gå på vänster sida=självklart.