Krönika: Svenska cyklister har dåligt med fristäder – inte ens på våra så kallade cykelbanor har man i dag fri lejd. Men så kom den till slut till Sverige, och det med råge – graveltrenden.
Förutsättningarna för ett gruseldorado i världsklass går inte att ta miste på. I Sverige finns det 300 000 kilometer fria och tillgängliga grusvägar som ligger öppna för våra feta däck. Det är nog bara en tidsfråga innan mer eller mindre alla har cyklats och kartlagts ordentligt. I flykten från hetsiga bilister vittnar allt fler om att de helt gått över till att cykla på grus – att gravel har blivit en fristad. En plats där man kan cykla utan livet som insats, och där alla diskussioner om cyklisters vara eller icke vara helt uteblir.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det ligger något sorgligt över denna trend. Är det inte lite tragiskt att så många känner sig tvingade till denna sorti? Precis som att vissa känner sig bortskrämda från stigarna för att vandrare likställer 50 millimeter breda däckspår och lite lera med en skövling i paritet med den som sker i Amazonas? Ett kalhygge ter sig ju i diskussionerna som ett barr i skogen jämfört med den fruktansvärda lerpöl där man hittat spår av en cyklist. Ute i mer asfalterad terräng finns det svenska bilister som på allvar fått för sig att de betalar en bilskatt för att få färdas på en bilväg och att cyklister därför inte har någon rättighet till denna arena – en sanning lika verklig som tomtens flygande renar. Känns det inte som att (bil)trollen på något sätt lyckats?
Men nu är ju detta en sanning med modifikation. För tusentals av oss kommer att fortsätta njuta av både stigar och vägar – som vi alltid gjort. För mig kommer gravel alltid att vara en liten bit i det underbara pussel som cykling är, och jag ser med glädje på alla de underbara event och tävlingar som dyker upp på temat. Och visst är gravel även ett sätt för oss att på ett lite mer stillsamt vis ta ett steg tillbaka in i naturen, till en plats där farten är sekundär och upplevelsen primär. Det finns en gnutta guld i det trots allt.
