Vi backar bandet till 1997, året då Hayes skapade den första skivbromsen för cyklar. De blev långt ifrån en hit, tvärtom. Ingen ville ha en så överdrivet kraftig broms på en cykel. De var onödiga, svåra att jobba med, tunga och så vidare. Nä, bättre var det att bara hålla sig till v-bromsarna – denna fantastiska och felfria produkt som levererade perfekt bromsverkan i ur och skur, år efter år.
Nåja. Diskussionen om skivbromsar på landsväg som fortfarande puttrar är alltså bara ett 25 år gammalt eko. Hayes ville dock inte ge sig. Brytpunkten kom när Trek satte ett par skivbromsar från Hayes på en av deras hardtails 1999. Idag är v-bromsar ett föremål som gör sig bäst på ett museum över industrihistoria – eller är det någon som saknar dem och vill ha dem tillbaka? Eller saknar någon kanske sina 26-tumshjul? Eller 19-millimetersdäck på landsväg? För att inte tala om rammonterade växelspakar av friktionstyp!
Att dissa teknikutvecklingen verkar för en stor andel svenska cyklister vara lika självklart som havregrynsgröt till frukost och utslitna, närmast transparenta, bibs från klubbkollektionen 2003
Visst finns det floppar i cykelhistorien men de är faktiskt relativt få. Tvärtom är det nästan inga större teknikskiften på cykelfronten som vi inte har omfamnat i dag. Vid varje skifte ter sig dock den samlade cykelpubliken som inte bara lite konservativ utan närmast teknikfientlig. Allt ska ifrågasättas och kritiseras, långt innan man ens sett prylarna i verkligheten eller varit i närheten av att testa dem. Att dissa teknikutvecklingen verkar för en stor andel svenska cyklister vara lika självklart som havregrynsgröt till frukost och utslitna, närmast transparenta, bibs från klubbkollektionen 2003.
Ibland undrar jag om samma personer sitter hemma med tjock-TV och har en Nokia 3310 i fickan. Skivbromsar på cykel är ju trots allt samtida med kameror i våra telefoner.
Hårdaste stolpskottet just nu
Transportstyrelsen har på uppdrag av regeringen utrett om en rad regeländringar kan göra att fler börjar cykla. I första steget avfärdade man alla möjliga förslag till förändringar som omöjliga (till exempel en förändrad lag om avstånd vid omkörningar). Nyligen har man kommit med svar på del två. Och hör och häpna – det är precis lika insiktslöst. Till skillnad från vad som alltså bevisligen funkar på flera håll i världen menar Transportstyrelsen på fullaste allvar att regeländringar inte alls kommer påverka hur många som cyklar – utan att faktorer som väder är mycket viktigare. Ja, varför ens försöka påverka det man kan? Varför göra något av den unika chans man fick – när man i stället kan stoppa öronen fulla av navelludd och befästa Sveriges allt starkare position som ett cyklingens u-land?
