Nybyggda bostäder i södra Stockholm. Färdigställda för cirka 1 år sedan. En cykelbana. En cykelbana som är cirka 80 centimeter bred. Som i stadens cykelplan är utpekat som ett huvudstråk, och att cykelbanan då ska vara minst 1,5 meter bred.
I och med att det är uppförsbacke säger även stadens handbok att cykelbanan ska vara bredare då hastighetskillnaderna mellan cyklisterna blir större och man behöver kunna cykla om varandra. Och man vinglar också mer uppför – större vingelmån behövs. Därför ska cykelbanan alltså vara bredare än 1,5 meter.
Man vet att cykelbanan är för smal när cykelsymbolen inte får plats.
Men icke sa Nicke, cykelbanan blev istället smalare än vad både plan och handböcker säger den ska vara – den blev endast 80 centimeter bred. Cykelbanan blev till och med smalare än vad den var innan husen byggdes. Det blev alltså sämre än tidigare – i staden som säger sig prioritera cykel.
Det är nu vi brukar få höra från staden att stadsbyggande handlar om ”kompromisser”, om ”avvägningar”, att det inte går att göra ”optimala lösningar”. ”Alla kan inte få allt”.
Det är inget annat än kvalificerat bullshit. Det är floskler man gömmer sig bakom. Gömmer sig när man struntat i vad styrdokumenten säger och gjort ett minst sagt uselt hantverk. När man nonchalerat grundläggande funktioner för ett trafikslag. Det trafikslag som staden säger sig prioritera högst.
Här är fem sätt som hade möjliggjort en anständig och funktionell cykelbana – var för sig eller i kombination med varandra. För ytan finns där, det handlar mer om att vilja, att ha förmågan, att ha kompetensen. Fem sätt för att lyckas med en vettig och funktionell ”kompromiss”:
1, Smalare körfält. Körfälten hade tillsammans kunnat smalnas av cirka 50 centimeter. Hastighetsbegränsningen på sträckan är 30 km/t:
Körfälten hade kunnat göras smalare för att göra cykelbanan bredare
2, Smalare grönremsa vid träden. På så sätt hade hela gatan kunnat förflyttas för att göra en breddare cykelbana:
Grönremsan hade kunnat gjorts smalare för att göra cykelbanan bredare. Observera att cykelbanan är bredare på denna sida.
3, Ingen eller smalare förgårdsmark. Det nämns ofta att staden bygger innerstad utåt mot förorterna. I innerstaden är det ovanligt med förgårdsmark – varför då här? Genom smalare eller ingen förgårdsmark går det att få en bredare och anständig cykelbana:
Ingen eller smalare förgårdsmark = bredare cykelbanan
4, Flyttat husen längre in från gatan – cirka 1 meter. Finns hur mycket yta som helst bakom husen. Hade husen placerats endast 1 meter längre in så hade ju det löst sig – 1 meter… :
En meter längre in i skogsdungen med husen = bredare cykelbana
5, Värst av allt – en yta med död asfalt. Som verkligen visar att man varken vill eller klarar uppgiften. Mellan körfälten finns en yta på cirka 1 meter. En yta till vad? För vem? Till vilken nytta? Den ytan hade löst nästan allt – om man omfördelat ytan till förmån för cykelbanan. I stället ligger asfalten bara där – till ingen som helst nytta – the arrogance of space:
Här ligger den – död asfalt. Fyller ingen som helst funktion. Det kunde ha blivit en anständig cykelbana av denna yta i stället…
Så nu står vi här – ännu en gång. Med ännu en usel cykelbana i ett nyproducerat bostadsområde. Cykeltrafiken fick det lilla som blev över. Det är lite av ett signum för staden. Trafiknämnden och Trafikkontoret kämpar på och bygger nya cykelbanor och rustar upp befintliga cykelbanor till en acceptabel standard. Sen har vi Exploateringsnämnden och Exploateringskontoret som fullständigt omkullkastar alla fina planer och målsättningar – och gång på gång lyckas med bedriften att producera minst sagt usel cykelinfrastruktur.
Det är tragikomiskt. Trafikkontoret betar av objekt efter objekt i cykelplanen med hjälp av cykelmiljarden. Sen kommer Exploateringskontoret och fyller på med nya undermåliga cykelobjekt. Det blir lite av ett nollsummespel – en bygger bra, en bygger skit.
Det här är en mycket tydlig och talande bild över hur Stockholm och flera andra kommuner hanterar cykeltrafiken i stadsbyggandet – cykel är ett trafikslag på undantag. Stick i stäv med alla fina ord om cykel i diverse styrdokument. Det är inte ett stadsbyggande för att skapa förutsättningar för en hållbar stad och ett hållbart transportsystem – det är en process förenklad till att producera hus och upprätthålla befintlig trafikmaktordning.
Relaterade inlägg:
- Nya Slussen (17 delar)
- Nybyggd cykelbana så dålig att den beslutas att skrotas
- Cykelvägen som försvann
- Cykeltrafiken måste väck för biltrafikens skull
- Staden växer – cykeln får flytta på sig
- Staden – en obotlig alkoholist
- Cykelvänligt i norra Djurgårdsstaden?
- Varför blir det som det blir?
- Katastrofbygget i Älvsjö
- Finns alltid en ursäkt för att bygga usel cykelinfrastruktur
- Cykeltrafiken får det som blir över
- Stolpskotten i Solna
- Solna – där cykeln är satt på undantag
- Solna – kommunen där cykelplaneringen havererat
- Stolpskotten i Haninge
