Utformning av detaljer i cykelinfrastrukturen är av stor betydelse. Det handlar om att uppnå grundläggande faktorer så som säkerhet, trygghet, framkomlighet och förutsägbarhet. Helt avgörande om det ska vara enkelt, bekvämt och attraktivt att cykla. Jag har tidigare skrivit om hur noga man är med detaljer i Nederländerna och i ett annat inlägg hur tokigt det blir när man slarvar med detaljerna.
Här har vi en nyupprustad separerad gång- och cykelbana i södra Stockholm. Tidigare var det en gemensam gång- och cykelbana. Den har nu breddats och gående och cyklande separeras genom en linje. Det är även en mittlinje på cykelbanan mellan cykelriktningarna.
En helt ok upprustning tycker jag, en anständig cykelbana med rimliga mått både på cykel- respektive gångdelen. Kanske behöver den byggas ut ytterligare när stora delar av Årstafältet är färdigexploaterat och trycket ökar på sträckan. Men i dagsläget tycker jag den är ok. Ingen lyx, inget överdrivet men löser grundläggande funktioner.
Sen händer något. När vi tittar på detaljerna – de så viktiga detaljerna. De som avslöjar kunskaps- och ambitionsnivån – som visar om man vet vad man sysslar med.
På sträcka finner vi alltså sittbänkar – placerade utmed cykelbanan. Och ja, sittbänkar behövs, det finns de som inte klarar av att gå längre sträckor utan dem. Och många av oss andra uppskattar även vi att då och då använda dem. Men varför i hela världen placera dem utefter cykelbanan då det är främst gående som använder dem? Det finns ju hur mycket plats som helst att placera bänkarna på andra sidan längs gångdelen.
Är det meningen att man ska sitta och dingla med benen ut i cykelbanan? Att man ska parkera barnvagnen eller rullatorn i cykelbanan när man bänkar sig? För vem av de som trafikerar denna sträcka är det bra med bänkar placerade utmed cykelbanan? Inte för gående och inte för cyklande. Så för vem undrar jag?
Och jag kan avslöja – bänkarna fanns där redan innan breddningen och separeringen. När det var en gemensam gång- och cykelbana:
Men projektet valde alltså att inte flytta bänkarna till andra sidan när man placerade cykelbanan på samma sida, i stället lät man bänkarna stå kvar. Att man inte valde att lägga cykeldelen på andra sidan har sin förklaring i att då hade man behövt bygga om en signalkorsning och göra om gång- och cykelbanan vid Årstabergs station – ett avsevärt större och mer kostsamt projekt (vilket iofs behövs då det är en minst sagt usel lösning för gående och cyklande vid stationen). Men nu var projektet begränsat till denna sträcka.
Detta är väldigt vanligt. Det enkla – att projektera och rita upp en bredare gång- och cykelbana och måla ut lite linjer fixar de flesta. Men sen när det kommer till finliret – detaljerna – då händer något. Då avslöjas omgående ambitions- och kunskapsnivån. Man placerar inte sittbänkar utmed cykelbanan – man flyttar dem till andra sidan. För trafikanternas bäst – så att det är tryggt och enkelt att gå och cykla. För det är väl för dem vi utformar och bygger dessa anläggningar, eller?
I sådana här projekt är det en hel del olika yrkeskategorier inblandade. Först har kommunen en projekt-/beställargrupp som består av ett antal personer – projektledare, trafikplanerare, landskapsarkitekt, anläggningsingenjör, belysningsingenjör m.fl. Sen projekteras detta, och det görs av ett konsultföretag som också de har en projektgrupp bestående att flera personer med olika kompetenser – man kan säga att det ofta är en spegling av kommunens projektgrupp.
Handlingar och ritningar tas fram och bägge parter har till uppgift att granska och godkänna handlingarna innan upphandling och byggnation startar. Under byggnationen har sedan staden oftast anlitat en byggledare som övervakar arbetet, att det byggs som handlingarna anger samt fattar beslut om olika avsteg från handlingarna ska ske. Och ur denna stora grupp, med mängder av kompetens och erfarenhet, så kommer det ut – sittbänkar utmed cykelbanan. Ingen av inblandade upptäckte uppenbarligen detta, eller kanske värre – det upptäcktes men man tyckte det var ok, att det duger.
Det slutar tyvärr inte här vad gäller att placera saker – ni vet detaljerna. Belysningsstolparna, stolpar för vägmärke och elskåp längs sträckan är placerade på tok för nära cykelbanans kant – det går knappast att få dem närmare utan att ställa dem i cykelbanan:
Och det är samma som med bänkarna – stolparna stod där innan breddning och separering av gång- och cykelbanan – och man lätt dem stå kvar, man flyttade inte på dem. Finns inte en handbok i världen som säger att detta mått är ok. Så här kan vi läsa i stadens egen handbok Cykeln i staden om avstånd till fasta hinder:
Handböckerna VGU, GCM-Handboken och denna talar också om varför man inte placerar stolpar så här nära – det handlar om säkerhet. Och om att faktiskt kunna utnyttja hela cykelbanans bredd. Annars är ju breddningen av cykelbanan minst sagt bortkastad – man slösar så att säga med investeringsmedlen.
Jag tog kontakt med en förare av snöröjningsmaskiner för att få input vad detta kommer få för konsekvens för snöröjningen. Snöröjningen kommer inte kunna utföras på ett effektivt sätt – de måste ta ut marginaler till stolparna – och därmed uppnås inte ett bra resultat. De kommer inte kunna röja hela cykelbanans bredd. Det kommer samlas snö runt skåp och stolpar och till slut försvinner cirka halva ytan av cykelbanan.
Får känslan av att diskussionen gått så här:
”Vi breddar cykelbanan men det får inte bli för brett, för bra och för dyrt så vi låter stolparna stå riktigt nära cykelbanan! Sen kryddar vi det hela med sittbänkar – utmed cykelbanan.”
Varför gör man så här? För vem är det bra? Räckte inte pengarna till att flytta bänkar och stolpar?
Relaterade inlägg:
4 kommentarer
” Räckte inte pengarna till att flytta bänkar och stolpar?” Skriver Krister Isaksson.
En annan fråga är varför räcker inte pengarna?
Och det är nog en mer intressant fråga. Det är ju ingen ”rocket science” att få rätt avstånd på stolpar bänkar när det finns handböcker som berättar vilka min måtten är.
Normalt är det dyrt att flytta belysningsstolpar över en lång sträcka. Missar man det i början i beställningen kan det p.g.a. av mer än pengar vara kört då det kan addera tid. Mer än vad man tror. Omprojektering och nya tillstånd.
I processbeskrivningen av projekt finns inte politiker eller anslagsförfarandet med. Dvs ansvariga och processen för tilldelning pengar. Satsar 100% att grundfelet med placering av stolpar börjar där.
Hade det inte varit slugare om man bytt plats på cykel och gångbanan? Då hade ivf bänkarna hamnat på rätt sida.
Varför går ett inte sådant projekt på remiss till cykelfrämjandet innan byggstart?
Bra skrivet! Det sägs förresten att staden har planer på att bygga om cykellösningen vid tvärbanestationen och ta bort ”shared space”-lösningen som finns där idag. Men vi får väl se hur länge det dröjer