Hur detaljer är utformade och utförda i cykelinfrastrukturen avslöjar hur kunniga och ambitiösa konsulter och väghållare är. Det är enkelt att tala sig varm när det gäller cykel. Att skriva fina strategier och planer. Men till sist avgörs nästan allt av hur systemet fungerar, hur det ser ut och kan användas – i detalj.
Detaljerna i cykelinfrastrukturen är av stor betydelse. Det handlar om grundläggande funktioner så som framkomlighet, säkerhet och komfort. Dåligt utformade detaljer leder också många gånger till dåligt och oförutsägbart beteende hos trafikanterna – inte bra.
Så låt oss ge oss ut på en cykeltur i mitt närområde – hur ser det ut med detaljerna?
En sträcka som inte har allt för många år på nacken. En sträcka på drygt 200 meter. En cykelbana som byggdes i samband med en bostadsexploatering. Ett så kallat pendlingsstråk – det bästa av det bästa. Hur blev det med detaljerna?
Det börjar inte så bra. Den så kallade sänkningen och nollningen av kantstenen vid början/slutet av cykelbanan är mycket slarvigt utförd. Den går inte längs hela cykelbanans bred. Och därmed utgör den en säkerhetsrisk och innebär dålig komfort.
Så slarvigt. Och nonchalant.
Så här skriver Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) i rapport nr 779 vad gäller cyklisters singelolyckor:
”Orsaker relaterade till vägutformning är i huvudsak omkullkörning på grund av kantstenar”
Om vi sen fortsätter att studera sträckan så ser vi att det är skyltat separerad gång- och cykelbana. Men det saknas någon form av separation, till exempel en målad linje. Den linjen dyker dock upp efter nästa korsning, 200 meter bort…
Vägmärke visar separerad gång- och cykelbana. Men separationen på asfalten lyser med sin frånvaro…
Men så dyker då linjen upp efter nästa korsning. Och samma vägmärke som tidigare:
På sträckan finns också en busshållplats. Här går resenärerna till/från hållplatsen samt uppehåller sig vid hållplatsen. Vi vet att detta leder till incidenter. Sådana incidenter beror bland annat på att det är dålig sikt i anslutning till väderskydden. Det har genomförts konfliktstudier vid hållplatser som sedan lett till typritningar i stadens tidigare handbok Cykeln i staden. Typritningar för att underlätta och göra interaktionerna säkrare. En viktig detalj i dessa typritningar är räcke på var sida om väderskyddet. Räcket gör att gående inte kan kliva ut rätt i cykelbanan vid väderskyddet där sikten är som sämst – en enkel, billig och effektiv säkerhetsåtgärd. Även GCM-Handboken tar upp vikten av räcke i anslutning till väderskydd:
Som vi ser på bilden finns här inget räcke:
Typritningen i handboken visar dock räcke vid hållplatser:
När vi sedan cyklat några hundra meter på denna sträcka och kommer till nästa korsning så ser vi att inte heller här gick det så bra med höjdsättningen och kantstenen i början/slutet av cykelbanan. Det sket sig i stället riktigt ordentligt och här ligger nu en rejäl asfaltsramp för att ta upp höjdskillnaden.
Så summa summarum:
- Dålig höjdsättning och utförande av kantsten – vid bägge korsningarna
- Ingen separationslinje – det som är skyltat separerad gång- och cykelbana är en gemensam cykelbana.
- Bristfällig utformning av busshållplatsen
Allt detta på en sträcka av 200 meter.
Det kostar sällan mer att vara noga med detaljerna och bygga bättre. Det är till och med som så att det kan bli billigare. Studerar vi stadens tidigare handbok för cykelinfrastruktur Cykeln i staden så ser vi på typritningarna att det inte ska vara någon kantsten alls i början/slutet av cykelbanor. Det ska vara asfalt – för bättre komfort och säkerhet:
Att det svarta strecket upphör vid cykelpassagen innebär ingen kantsten – det ska en projektör veta
Så om man följt handboken hade man dels sparat pengar, dels fått en bättre och säkrare funktion. Kantstenar i granit är tämligen kostnadsdrivande. Dels i inköp men framförallt är det en tidsödande arbetsprocess då dessa sätts i betong – och tid är pengar. Men någon tyckte uppenbarligen det var bättre att göra på detta sätt. Jag tror att de som cyklar är av en annan uppfattning. VTI är det i varje fall…
Ja det kan man i bland fråga sig… Foto: David Backman
Relaterade inlägg:
- Stolpar – en obotlig sjukdom
- Därför blir det svängfest på cykelvägen
- Så bygger du farlig cykelinfrastruktur
- Kan det bli mer fel?
- Jag cyklar på gångbanan
- Så skapas en anständig cykelbana
- Att planera och utforma en cykelbana
