Nybyggd cykelinfrastruktur i Lund – utsedd till årets cykelkommun av Cykelfrämjandet 2017. Spårvagn har byggts i staden. Då blev cykelbanan på detta sätt. Visst, det är en kamp om ytan och man måste kompromissa. Har man bestämt att det ska byggas spårvagn måste man ju ge spårvagnen vad spårvagnen behöver.
Nybyggd cykelbana, smalare än 90 centimeter. Gångbanan är endast 70 centimeter – Boverkets riktlinjer säger 2,0 meter, min 1,8 meter. Foto: Joakim Fors
Men konsekvenserna blev då detta – en minst sagt usel cykelbana som inte ens kan hantera en lastcykel eller cykelkärra. Cykelbanan är smalare än 90 centimeter. Och så som cykeln är placerad på bilden kan man inte cykla – man behöver vingelmån till kantstenen. Man kommer då att cykla på remsan med smågatsten eller mer sannolikt – man kommer cykla på en del av gångbanan. Det kommer också vara omöjligt att cykla om varandra på denna sträcka. Om man nu inte väljer att cykla på gångbanan.
Studera även gångbanan. Den är alltså 70 centimeter bred. Vad händer när gående möts? När man går med barnvagn? Eller bara en sådan självklar sak att man går bredvid varandra på sin promenad.
Dåliga lösningar för cykeltrafiken innebär många gånger att det blir dåligt för gående. Och vice versa. Vilket vi tydligt ser här. Vi ser det också på en annan plats i Lund – där kommunen gjorde plockepinn på gångbanan. För vem det ska vara bra för kan man fråga sig.
Massor av stolpar i gångbanan. Inte en utformning som är bra för gående, eller cyklande. Annat vara kanske viktigare… Foto: Rasmus Ljungberg
Det är uppenbart att önskan att få in spårvagn innebar att cyklande och gående kom väldigt långt ner på agendan. De fick som så många gånger förr det som blev över. Och det som blir över – smulorna – är sällan särskilt funktionellt och bra.
Relaterade inlägg:
