Kanelbullens dag, pizzans dag, internationella pannkaksdagen, chokladbollens dag, golfens dag, internationella mensdagen, nationella dagen för strävhårig foxterrier, tangons dag, raggmunkens dag, kaninköttets dag, husbilens dag, potatisens dag, internationella kyssdagen, raggsockans dag, surkålens dag… Snart kanske det inte finns ett ledigt datum för en till temadag!
Och den 3 juni är det dags för ännu en dag – Cykelns dag
Jag märker att jag får svårare och svårare för denna dag. Kanske beror det på att jag redan för 20 år sedan arrangerade sådana här dagar under ett antal år i Stockholm. Det är lite jippo, lite tävlingar, några flashiga annonser och kanske någon hemsida – under en dag.
Börjar Cykelns dag bli som en urtvättad t-shirt?
Sen är allt mer eller mindre som vanligt – den särskilda dagen klingar ut och övriga 364 dagar domineras av ett annat trafikslag. Jag vet inte om detta är ett bra och effektivt sätt att arbeta på för att lyfta cykelns roll i transportsystemet. Om det bidrar till att förbättra och öka cykelns status. Jag tror inte det, jag blir mer och mer tveksam till dessa former av insatser. De känns inte så kreativa, inte så konstruktiva – detta att upprepa samma sak år efter år.
Eller finns det studier och utvärderingar som visar på dessa dagars genomslagskraft och framgång? Att de faktiskt påverkar och förändrar? Att vi så att säga behöver lite jippon då och då som kontrast till vardagens tröskande.
Relaterade inlägg:
