I morse var det ett inslag i SVT, en ”tävling” mellan cykel och kollektivtrafik. Mellan Huddinge i södra Storstockholm och Hornstull på Södermalm skulle Mattias Bengtsson Byström cykla och samma sträcka skulle SVT-reportern Emil Hellerud åka kollektivt. En sträcka på ca 11,5 km att cykla. Det hela slutade med att Mattias stod och väntade på Emil vid tunnelbanan i Hornstull, nyduschad och ombytt. Cykelresan tog 25 minuter, resan med kollektivtrafik tog 45 minuter – utklassning!
Cykeln är konkurrenskraftig mot både bil och kollektivtrafik på resor upp till ca 15-20 km. Särskilt i rusningstrafiken. Det kan illustreras genom denna kartbild:
Tänk om det sedan fanns ett riktigt bra regionalt cykelvägnät. Väl anpassat och utformat för cykeltrafik. Hur snabbt och enkelt skulle det då inte vara att cykla! Till liten kostnad för samhället och till stor nytta för samhället.
Nästa gång hoppas vi att SVT tar med en bil och förare i tävlingen!
Andra inslag där cykeln är snabbast:
- Cykeln snabbast i Lund
- Malmö – cykeln snabbare än både bilen och stadsbussen
- Stockholm – cykeln snabbast
- Katrineholm – cykeln snabbast
5 kommentarer
Tack för viktig kunskap och bra inlägg i debatten som vanligt Krister!
Nu har inslagets webbartikel närmare 500 delningar och diskuteras i flera forum, bland andra i Cyklistbubblan på Facebook med listor över cykelsträckor versus kollektivtrafiken: https://www.facebook.com/groups/cyklistbubblan/permalink/928003330583423/
Heja, heja!
Jag pendlar 24 km enkel resa och har kommit fram till att cykeln inte bara är konkurrenskraftig utan vida överlägsen alternativen. Det blir missvisande att bara räkna minuter. På cykeln blir hjärnan syresatt man hamnar i ett kreativt tillstånd. Jag utför ofta en dryg halvtimmes högkvalitativt arbete på mina pendelresor. Mervärdena för hälsan behöver knappast nämnas.
Problemet med reportaget är att cyklisten håller en genomsnittshastighet på 27 km/h. Om vi antar att han måste stanna ibland och manövrera i innerstaden så är den praktiska snitthastigheten över 30 km/h, vilket är att betrakta som extremt högt med tanke på den cykel som används (upprätt ställning).
Dusch är absolut nödvändigt och man måste dessutom vara ganska vältränad. Total tidsåtgång är säkert lägre, men bara om man räknar bort tiden för dusch hemma.
Jag har 19 km till jobbet och jag hade gärna cykelpendlat 1-2 ggr i veckan, men vad cykelentusiaster (varav jag själv är en) gärna bortser från är att vissa personer måste/bör vara snyggt klädda på jobbet. Jag vill inte vika ner min kostym i en ryggsäck. Inte heller vill jag lämna den på kontoret och då återstår därmed endast kollektivtrafiken som alternativ.
MEN, med en elcykel så kan jag ta mig 19 km snabbt utan att duscha och det blir därför med en sådan som jag kommer att förena mig med alla pendlande cykelhjältar (utom när det regnar).
Johan: intressant läsning. Jag kan känna igen mig mycket väl i ditt resonemang. Jag kunde ha sagt ungefär samma sak för 3-4 år sedan. För 3 år sedan blev jag osvettig el-cyklist vilket var ett intressant lyft. Numera står dock el-cykeln för mindre än hälften av resorna bara för att det är så skönt att cykla. Jag har successivt blivit starkare cyklist och jag har hittat former vad gäller klädsel mm.
Jag tror att man generellt kan säga att den som börjar cykelpendla en längre sträcka kommer att gå igenom en flerårig utvecklande process i många avseenden. Idag t ex snittade jag över 32 km/h på hemvägen vilket jag för 3-4 år sedan hade betraktat som löjligt orealistiskt.
Man hänger några kostymer och ett gäng strukna skjortot på jobbet och duschar där. Visst, det finns säkert en del som OMÖJLIGT kan hitta en enda dörr att hänga lite kläder bakom och ABSOLUT INTE kan komma åt en dusch på jobbet, men för ganska många går det faktiskt att lösa. Eller också finns en gym nära jobbet och genom att lösa medlemskap och lite smörande kan du få hänga några kostymer där.