Det är inte helt ovanligt att jag på olika sätt får höra eller läsa att cyklande bryter mot alla trafikregler, de är absolut värst av alla i trafiken. Att det behövs ett ”cykelkörkort” – det fixar allt!
Det verkar finnas en stor tilltro till just det där cykelkörkortet – hos de som inte cyklar och spyr galla över de som cyklar. Vad som förvånar mig är att man då inte reflekterar en sekund över hur det ser ut bland oss som kör bil. Och hur frekvent vi bryter mot alla möjliga trafikregler. Till exempel att köra för fort – det är så vanligt och frekvent förekommande att man inte reflekterar över detta. Det verkar inte körkortet råda bot på.
Eller detta: landets cykelbanor är fullständigt nerlusade med olika former av bilhinder. Det måste alltså placeras ut 10 000-tals bilhinder på landets cykelbanor – för att bilförare skiter i regelverket. Och kör där man enbart får gå och cykla. Bilförare med körkort (får vi hoppas).
Så vanligt är alltså detta regelbrott – att köra bil på cykelbanan – att bilhindret mer eller mindre blivit cykelbanas främsta kännetecken. Bra kämpat alla bilförare – som gör cykelbanan sämre och farligare. Och inte bara när ni kör där, utan även när ni inte kör där. Och detta kostar ju samhället pengar, att ständigt placera ut och montera upp dessa hinder, att underhålla hindren samt hantera alla olyckor där människor skadas på grund av dessa hinder.
Sen kan vi ju göra som Trafikverket gör – räkna på restidsfördröjningar som all dessa hinder innebär för cyklande. Det blir nog en rejäl sudd pengar och därmed en samhällsekonomisk förlust. Allt för att bilförare kör där de absolut inte får köra.
Avslutningsvis kan vi ju höra med Väg- och transportforskningsinstitutet och forskningsledare Sonja Forward. Hon har studerat och forskat på cyklandes eventuella regelöverträdelser. Så här säger hon i en intervju i VTI-Aktuellt:
Toppbild: Tomas Eriksson. Observera hur många som cyklar vid sidan av hindret, för att det är enklast så.
6 kommentarer
Tres bien!
För några år sedan inventerade vi cykelnätet i Karlskrona och jag tog fram kriterier för vad som i praktiken skulle räknas som cykelinfrastruktur eftersom vägmärken ofta saknas. Det visade sig att om det finns fasta hinder som försvårar för cyklister så är det ett tydligt tecken på att vägen är avsedd för cykeltrafik!
Hahaha, underbart! Som sagt, cykelbanans främsta kännetecken – hinder. För de cyklandes eget bästa brukar ansvariga förklara det som.
Jag är övertygad om att det skulle bli mindre trafikproblem i det stora hela om man tog bort samtliga hinder.
Jag jobbar med att köra lastbil, och har alltid med min cykel i den. Det har blivit många tramprundor under 24år på massvis av orter. När färdskrivaren ska samla vilotid.
Och jag hävdar att trafikplanerarna iscensätter otroliga mängder hinder för alla trafikanter, ingen kommer undan.
Tyvärr tror jag inom en generation, att cyklister får en regelbörda motsvarande motorfordonsförare idag.
Hastighetsbegränsningar på cykelbanor parkeringsavgifter i cykelställ. Trafikpolis på cykelbanor. Stillastående köer på cykelbanor mm.
Det finns en fantastisk hinder i Göteborg, på et gemensam gång- och cykelväg som heter Ärods genväg. Du kommer in på järnvägsspåret mot Oslo med lådcykel, men kan inte komma ut den andra sidan då hindret är för smal. Det är också trångt mellan spåret och hindret. Man får liiiite panik när man hör tåget komma i 220km/t och försöker trockla ut sin cykel genom spärret.