Ett inlägg i Facebookgruppen Vi som cyklar i Stockholm väckte min uppmärksamhet. Det var en bild och text om Hornstull på Södermalm i Stockholm. En mycket hårt belastad cykelkorsning där tusentals cyklande passerar under morgonrusningen. De kommer från Liljeholmsbron och sen ska majoriteten över Hornsgatan för vidare färd på Långholmsgatan mot Västerbron.
Författaren av inlägget ondgjorde sig lite över hur en del agerar vid korsningen och den kösituation som är på platsen. Han anser att det är bättre att ställa sig sist i en lång kö och efter varandra. Och inte som en del gör tränga sig förbi och ställa sig längre fram bredvid varandra när det är rött:
Jag ser på saken på ett litet annat sätt. Jag ser det inte som att det enbart är de som cyklar som bär hela ansvaret att lösa förhållandena i denna korsning och köandet (och andra korsningar med liknande problem). Så tänker absolut inte väghållaren och utformar hårt belastade korsningar för biltrafiken – att bilisterna själva får fixa det – långt ifrån. Vi behöver bara titta några meter till vänster om cykelbanan och cykelkön. Och där se hur väghållaren valt att hantera korsningen och kömagasinen för biltrafiken.
För biltrafiken har väghållaren gjort en omfattande och tydlig målning. Vidare en uppdelning i olika magasin för att köa upp – tre körfält rakt fram (varav ett för buss), sen ett körfält för att svänga höger. Och allt med stopplinjer.
Till detta kommer sedan en tydlig och hjälpande vägvisning – i god tid. Och som sedan upprepas.
Funktionellt och stödjande för att underlätta för bilister att göra ”rätt” – och på så sätt effektivt tömma ur tillfarten när det blir grönt. Systemet läggs till rätta – omsorgsfullt.
För cykeltrafiken är det mer av inställningen att det är de cyklandes eget ansvar att lösa korsningen och kösituationen. Och som en konsekvens av detta förhållningssätt får vi en rad olika beteenden där en del göra si, andra göra så. Lägg sedan till att kömagasinet för de som cyklar är närmast katastrofalt underdimensionerat och illa anpassat till antalet som cyklar här.
Jag har full förståelse för att vi får lite olika beteenden från de som cyklar här. Jag har också lite svårt när det pekas finger på detta – utan någon som helst reflektion över förhållandena på denna och andra platser. Det är som att fingerpekarna ställer avsevärt större krav på de som cyklar än de som kör bil – förare som har en utbildning för framförandet av fordonet, och det är dom som får absolut mest hjälp av systemet att framföra det på ett funktionellt sätt. Ni kan ju leka med tanken på vad som skulle hända om vi tog bort alla målning och vägvisning för biltrafiken på samma plats – det skulle bli kaos.
Att det inte blir total kaos för cykeltrafiken beror på att cykeln är ett smidigt fordon och att många av de som cyklar är härdade och vana vid undermåliga förhållanden och löser då denna situation på ett någorlunda smidigt sätt. Men tänk så mycket bättre det skulle kunna vara. Om man hanterade cykeltrafiken omsorgsfullt och professionellt. Som vi så ofta gör med biltrafiken.
