Det är många gånger väldigt roligt att vara cykelkonsult. Jag får arbeta över stora delar av landet, många gånger med människor som verkligen vill utveckla och förbättra förutsättningarna för cykeltrafiken. Tyvärr är arbetet också ibland fyllt av besvikelser. Min yrkesroll innebär ofta att jag kommer in tidigt i olika projekt. Det handlar om att ta fram och utveckla strategier, att ta fram cykel- och handlingsplaner, att utveckla och ta fram utformningsprinciper osv. Det är inte alltid man får vara med från ax till limpa. Och det kan i allra högsta grad vara mycket frustrerande…

Ett exempel

För några år sedan fick jag och kollegorna i uppdrag att utreda ett regionalt cykelstråk i Stockholmsområdet. Utgångsläget var besvärligt, det var befintlig miljö och trångt, det saknades cykelinfrastruktur på vissa avsnitt, det var mängder av in-/utfarter från tomter och mindre tvärgator osv.

Men vi lyckades presentera en utredning som visade att det var fullt möjligt att nå den standard på cykelinfrastrukturen som fastslagits in den regionala cykelplanen, och till en rimlig kostnad.

Sen kommer den del som inte alltid är lika rolig som konsult. När man har levererat utredningen finns ingen som helst garanti att man kommer vara med i det fortsatta arbetet. När det exempelvis ska projekteras och slutligen fastställas i detalj hur det kommer att se ut. Här kommer Lagen om offentlig upphandling in och de flesta beställarna är bara ute efter en enda sak –  lägsta pris. Och underförstått att alla som lämnar ett anbud på arbetet har exakt samma kunskap och kompetens – vilket de ju självklart inte har. Särskilt inte när det gäller cykelkompetens.

Och det är nu det händer. Det är nu avstegen från det som planerades i utredningen sker. Ofta på grund av en kombination av bristande kompetens och snålhet. I utredningen som vi gjorde utformades cykelbanan som genomgående vid varje tvärgata och in-/utfart. Detta för att säkerställa en hög säkerhet och god framkomlighet för cykeltrafiken – de ska ha prioritet i korsningspunkten (samma gäller för gångtrafiken eftersom gångbanan löper parallellt). Så här ser typlösningen ut för en sådan genomgående cykelbana:

Och juridiskt får cyklisterna en stark ställning genom denna utformning:

 Men sen händer något i projekteringen som leder till detta:

Det här är inte en genomgående cykelbana där korsande biltrafik har väjningsplikt mot cykeltrafiken. Foto: Patrik Brasjö

Det vi ser är något som totalt vänder på hela principen att prioritera cykeltrafikens framkomlighet och säkerhet i korsningspunkter. Ingen hastighetssäkring och ingen väjningsplikt för biltrafiken gentemot cykeltrafiken. Utan det är samma gamla lösning vi använt oss av i decennier – cykeln sätts på undantag. Och för att göra det riktigt jävligt viker de in kantstenen över cykelbanan så att passagen för cyklisterna blir smalare och kantstenen blir en fara för passerande cyklister.

Var det detta de som projekterade ville åstadkomma? Var de ens en gång medvetna om vad de skapade. Och varför?

Så här kan det vara att vara cykelkonsult – det blir inte alltid som man planerar. Och man får sällan några vettiga svar, motiv eller anledningar till dessa avvikelser och tillkortakommande. Det sker slentrianmässigt och på rutin.

 

Relaterade inlägg:

 

 

Share.

7 kommentarer

  1. Hade varit intressant med en uppföljning och försöka få svar på de frågorna du ställer. Misstänker att svaren i förlängningen kan leda till att man kan få till bättre resultat i framtiden.

  2. Krister Isaksson on

    Robin, min erfarenhet är att sådana här avsteg många gånger beror på byggnadstekniska orsaker. Det kan handla om att det var enklare att lösa vattenavrinningen på detta sätt. Istället för att behöva flytta en el flera brunnar vilket kostar lite mer pengar. Det blir alltså en ren byggnadstekniks fråga där liten el ingen hänsyn tas till funktioner som framkomlighet eller säkerhet.

  3. Jag ser att det är Sollentuna det handlar om i det här fallet. Har själv noterat att i kommunens, vällovliga och ”kaxiga”, cykelsatsning så har det vid vissa korsningar blivit som du visar och i andra har man inte vikt in kantsten och dessutom höjt upp cykelbanan så att bilarna får ”guppa” istället för cyklisterna.
    Jag har då inte kunnat se någon skillnad på de vägar som har fått den ena eller andra lösningen.

  4. Mycket tråkigt att se. Jag kan tyvärr informera om att livet som IT-konsult knappast är bättre. Vi erfarna tas in i ett planeringsstadie sen fylls projekten på med lägsta-pris resurser som gör nåt helt annat som inte uppfyller nyttan. Helt i enlighet med LOU. LOU verkar motverka sitt syfte inom många områden.

  5. Snäll kantstensinvikning det där, där jag bor sätter de upp trafikdelare i utfarterna, så kommer man efter cykelvägar som korsar utfarter måste man göra 2 90-gradare åt vardera hållet för att komma upp på cykelvägen igen, alltså cykla bakom delaren för att komma av och upp på cykelvägen igen.

  6. Måste cykelbanan vara upphöjd vare sig i eller mellan korsningarna? Cyklar är fordon som alla andra och bör vara jämställda med dessa, inte vare sig upphöjda eller nedsänkta, om det ska bli någon respekt i trafiken, tror jag.
    Skyddande separering mellan bilkörbana och cykelbana, därefter cykelbanan i samma nivå och därefter trottoar för de gående:
    ___________,–,_____,———
    Och så ta bort distinktionen mellan cykelpassage och cykelöverfart igen och låt utfartsregeln m.a.p. cykelbanor bara gälla när man lämnar en sådan, inte när man korsar en väg på en cykelöverfart, samt låt svängande trafik ha väjningsplikt i stället för att den ”ska köra med låg fart” o.s.v. Generellt borde det vara mindre skillnad mellan cykelbana och cykelfält förutom att den förra är fysiskt separerad.
    Okej, det kan finnas en bra anledning till att göra cykelbanor upphöjda däri att bilister därigenom måste sakta ner och påminns om att titta efter cyklister, vilket de har svårt för, men man ska också tänka på att det lär förekomma cykeltrafik till och från sidogatorna också, och den drabbas mer onödigt av detta farthinder, och det är rätt viktigt med smidiga övergångar mellan blandtrafik och separerad cykelbana.

  7. Jag förstår inte syftet med den sista dryga metern (själva böjen) av kantstenen. Den är i vägen för cyklisterna och tillför inget (som jag begriper i alla fall). Varför kan inte kantstensraden sluta innan böjen?

Leave A Reply