Vad innebär att prioritera cykeltrafiken? Fler och fler kommuner tar fram olika former av trafikstrategier, framkomlighetsstrategier, cykelstrategier och cykelplaner. Många av dessa dokument är mycket tydliga – cykeltrafiken ska prioriteras i transportsystemet. Det hävdas att det är av stor betydelse både för samhället och individen.
Sen blir det lite cykelbanor – eller snarare gång- och cykelbanor, lite cykelparkeringar, en del gör försök med sopsaltning, en del avslutar försök med sopsaltning – det blev för dyrt menar de. Ofta finns där också olika typer av kortvariga kampanjer – vintercyklister, testcyklister, bästa cykelarbetsplatsen och så vidare.
Väldigt lite av detta är att prioritera cykeltrafiken – i min värld. Det är möjligtvis att göra lite mer än vad man gjorde tidigare vad gäller cykel. Men alla dessa strategier som kommunerna tagit fram säger inte det – göra lite mer. Strategierna säger: prioritera cykel (och ofta gång) högst i transportsystemet. Som till exempel Stockholms framkomlighetsstrategi.
Jag menar att vi snarast är mycket långt från att prioritera cykeltrafiken, såväl mentalt som i den fysiska trafikmiljön. Se bara alla exempel jag har visat när det gäller nybyggnationer och exploateringar – där är ju cykeltrafiken närmast satt på undantag.
Det är uppenbarligen en lång resa vi måste göra för att vi ska förstå vad det innebär att faktiskt prioritera cykel i transportsystemet. Och den största utmaningen i det arbetet ligger på det mentala planet. När det väl har löst sig är det fysisk, det trafiktekniska, en tämligen enkel match.
Ska försöka exemplifiera vad jag menar med att prioritera cykeltrafiken i transportsystemet. Jag gör det genom ett exempel från Nederländerna – ett exempel med över 30 år på nacken.
Gerrit Krolbron i Groningen Nederländerna
Två broar med segelfri höjd – för de som går och cyklar. Vägbron har inte segelfri höjd och öppnas därmed frekvent.
Vägbron är öppnad – biltrafiken står still. De som cyklar och går fortsätter över kanalen på två broar för gående och cyklande.
Det är i slutet av 80-talet. Det fanns en befintlig bro över kanalen. En bro där gående, cyklister och bilförare delade yta för att ta sig över. Bron är en svängbro och öppnas regelbundet då godstrafiken på floden är frekvent. Då blev det stopp för trafiken. Och i en stad som beslutat sig för att prioritera cykeltrafiken ansåg man att det var inte bra att de som cyklar (och går) fick dessa frekventa stopp och fördröjningar. Så man började planera. Man kom fram till att bygga en bro, nej inte en bro utan två broar, för gående och cyklister. En bro med segelfrihöjd. Två broar bredvid den befintliga bron. Så att de som cyklar inte råkar ut för någon mer broöppning utan hela tiden kan ta sig över kanalen. Biltrafiken däremot får stå kvar när det är broöppning vid den gamla bron.
Allt detta skedde i slutet av 1980-talet och bron stod sedan klar 1993 – det är 27 år sedan.
Detta är att prioritera cykel (och gång) i transportsystemet. Alla trafikslag tar sig över kanalen. Men de trafikslag som prioriteras gör det snabbare och hela tiden. Genom en sådan här åtgärd – och många fler – gör man cykeln attraktiv och framförallt konkurrenskraftig. Man visar också väldigt tydligt för omvärlden vilka trafikslag som är prioriterade – en viktig och helt avgörande pedagogisk signal.
Man har också kommit till den nödvändiga insikten att om man menar allvar med att prioritera så kommer det att kosta, det måste kosta. Man får inte en förändring utan att man satsar – ordentligt. I Sverige har vi mer inställningen att denna så kallade prioritering av cykel, att uppnå ett ökat och säkert cyklande ska ske av sig självt – det ska i varje fall inte innebära några ökade kostnader eller större omprioriteringar i budgetar. Det verkar som en del ansvariga tycker det räcker med några fina ord i några styrdokument och sen att man upprepar dessa lite då och då.
Jag upplever att inte särskilt många har gjort denna mentala resa, än så länge är vi fast i styrdokumenten och de fina löftesrika orden i dem. Därför ser vi få exempel i landet på att man tydligt har prioriterat cykeltrafiken. Men vi fortsätter att se och uppleva massor av exempel där cykeltrafiken fortfarande är satt på undantag, de upprepas hela tiden.
Relaterade inlägg:
