Att cykla till skolan är något kommunen jag bor i aktivt uppmuntrar till. Är det yngre barn så är uppmaningen att göra det tillsammans med barnen.
Området som jag och min familj bor i planlades under 50-talet och 1960 invigdes centrum och tunnelbanan här. Även om planeringsprincipen SCAFT kom några år senare så är den påtaglig i området och innebär ett väl separerat gång- och cykelvägnät. Nätet är till stora delar även sammanhängande, även om det inte är särskilt gent. SCAFT-principen har en hel del nackdelar men även en del fördelar. Till exempel när man ska cykla med barn, eller barnen cyklar själva, till och från skolan. De har då ett eget cykelvägnät, separerat från biltrafiken, och behöver sällan korsa gator i plan.
I stort sett hela vägen från vår bostad fram till och in på skolans område finns ett separat cykelvägnät. Så vi är flera familjer som startat ett cykeltåg tillsammans och turas om att cykla med barnen till och från skolan. Det fungerar väldigt bra. Förutom en sak. När vi kommer till skolan. Skolan har genomgått en omfattande renovering inför skolstarten och fått nya fina cykelställ. Det är bara det att det knappast kan ha varit en trafikplanerare inblandad när det gäller lokaliseringen av dessa cykelställ. Placeringen av cykelparkeringen utsätter barnen för en mycket komplicerad och obehaglig situation.
Cykelparkeringen ligger nämligen på vad som tidigare var en bilparkering. En bilparkering som till vissa delar finns kvar på var sida om cykelparkeringen. Och där alla bilister och varutransporter som kör in eller backar in på skolans område gör det förbi barnens cykelparkering. Alla kommer och lämnar ju på skolan under i stort sett samma tider. Då ser det ut så här varje dag när vi kommer cyklande:
Cykelbanan in på skolans område leder rakt fram till körbanan och vändplanen. Där bilister kör, vänder, backar och håller på. Inte heller ovanligt med lastbilförare som kommer backande ner längs körbanan. Och längre bort i bild, vid den vita bilen längst bort, där ligger barnens cykelparkering. På vänster sida. Det finns ingen annan väg till och från cykelparkeringen än att ge sig in bland bilarna. Och snart är den mörka årstiden här och det finns ingen belysning på den sidan där cykelparkeringen ligger, enbart på fastighetssidan.
Så när du har tråcklat dig fram bland bilarna till cykelparkeringen och ställt din cykel där ska du sedan korsa körbanan och biltrafiken för att ta dig till skolan till höger i bild.
En vy från andra hållet. Här ligger alltså cykelparkeringen. Mellan skolan och parkeringen färdas alla bilister som kör in på området, fram och tillbaka för att söka parkeringsplats, för att lämna eller hämta och för att vända. Självklart finns det bilförare som har det dåliga omdömet och backar in och vänder i cykelparkeringen när de lämnat sina barn.
Så har vi även sopbilar och varutransporter på samma yta. Och den vanligaste dödsolyckan för cyklister är en där ett tungt fordon är inblandat – men hej döda vinkeln fattar väl alla barn, bara att se sig för ju. Sen kan man ju undra hur mycket man tänkte på arbetsmiljön för dessa förare – inte alls.
Men det här var den enkla och den billiga lösningen för skolan och dess fastighetsbolag. Ta bort lite bilparkering och skruva dit några cykelställ. Hur barnen ska ta sig till och från cykelparkeringen var av underordnad betydelse. Fanns det ens en gång med i ansvarigas tankevärld undrar jag?
Så nu har den absurda situationen uppstått att det absolut värsta förhållandet på barnens cykelväg till och från skolan är på skolans egna område! På skolans område – som ska vara deras trygga område – planerat och utformat utifrån barns perspektiv och förutsättningar. En skola som är nyrenoverad – såväl inomhus som utomhus – vi kan så att säga inte skylla på gamla synder här.
Men så går det när man inte blandar in sakkunniga och har lekstuga med sånt man inte har kunskap om och inte begriper. Det är som att jag skulle lägga upp barnens skolundervisning det kan väl vem som helst fixa, hur svårt kan det vara – tror inte det!
Förhållandena för barnen och cykelparkeringen var något som omgående kom upp på första mötet mellan föräldrar och skolledning efter skolstarten. Tänk så onödigt. Om ansvariga gjort rätt från början. Nu får vi avvakta och se. Skolan säger sig ha en annan lösning på gång.
