Snö som blir liggande på cykelvägen har en fördel:

Det blir enkelt att se vilken väg cyklister väljer att cykla.

I handböcker för cykelinfrastruktur så som Vägar och gators utformning (VGU), GCM-Handboken, Cykeln i staden m.fl. så påtalas vikten av generösa radier i kurvor på cykelvägar samt bra siktsträckor vid exempelvis tunnlar. Detta för trafikanternas komfort, framkomlighet och säkerhet. Alltför tvära kurvor innebär låg hastighet vilket gör cykeln svår att hantera för många. Det kräver också stor koncentration, många gånger när den koncentrationen behövs till att interagera med andra trafikanter. Sen har vi ju den faktorn också att man tvingas bromsa in sin fart kraftigt och sedan trampa igång igen – inte alltid så populärt bland cyklister. På dessa snöiga bilder kan vi tydligt se att cyklisterna föredrar en annan väg än den som väghållaren planerat och utformat.

Och så här vill väghållaren att man ska cykla på denna plats:


Förutom en besvärlig kurva och obefintlig sikt så ser vi också att cykel- och gångbanan är underdimensionerad.

Tittar vi åt andra hållet så ser vi att även där i snön att cyklisterna väljer en annan väg än den som väghållaren tänkt sig:

Om ni tittar noga så ser ni skylten för uppdelad gång- och cykelbana samt en målad linje. Cykelbanan är placerad till höger, närmast tunnelväggen. I stort sett alla väljer att cykla på gångdelen. Så här ser det ut när snön är borta:

Så här placerar sig cyklisterna  för att enklare klara av 90-graders kurvan och för att överhuvudtaget kunna få till en vettig siktsträcka och därmed kunna interagera med andra trafikanter.

Så här ser det ut när du ska cykla in i tunneln:

Så det spåret i snön gör är att tydligt bekräfta att de riktlinjer som finns i utformningshandböckerna vad gäller kurvradier och siktsträckor för cykelinfrastruktur finns där på mycket goda grunder.  Och det visar också tydligt vad som händer när väghållaren frångår dessa riktlinjer och gör avsteg och försämringar.

På denna plats är det tydligt att få vill och kan cykla som väghållaren vill att man ska cykla.

Ett annat ord för spåren är: desire line

 

Relaterade inlägg:

Share.

5 kommentarer

  1. Dessutom samverkar det ju på ett fint sätt med fotgängarnas önskemål, då de har lägre krav på kurvradier och helst tar kortaste vägen. Om man nu ska ha fotgängare och cyklister tillsammans. … Problem bara är banan svänger omväxlande åt vardera hållen.

  2. Krister Isaksson on

    Ylva, nä jag tycker inte man ska ha fotgängare och cyklister tillsammans. Är väl ingen av grupperna som uppskattar att blandas – det är konfliktdesign…

  3. Usch, jag cyklar just på den platsen flera gånger i veckan och avskyr platsen. Det är ofta incidenter mellan cyklister och med gående. Man ser ingenting och tvingas köra på chans och det är alldeles för smalt och trångt.

  4. Jocke von Scheele on

    Såhär vintertid drabbas man dessutom av ytterligare en komplikation: När man snöröjer korsningar i gång- och cykelbanenätet blir det ju en del snö som ska skyfflas undan. Och den snöhög som bildas placeras gärna precis mitt i ”desire line”. Väldigt ofta hamnar snöhögen mitt i innerkurvan, där den både är i vägen och skymmer sikten ytterligare. Ibland läggs den vid utfarten från korsningen, just där man behöver ta ut svängen efter att ha passerat kurvan.
    Snöröjare skulle behöva utbildas i var det är extra olämpligt att lägga snö.

  5. Lisa. Jag håller med, jag cyklar också där dagligen och det är en katastrof. Mörkt, trångt och man ser inte varandra samt känner nästan alltid en oro över att något kan hända.

Leave A Reply