Vissa kan massor, andra för lite. Vissa är rena magiker medan andra verkar ha tummen mitt i handen. Vissa är glada, andra lite mer bistra. Några av dem har skägg, andra är piercade. Men en sak är säker – utan cykelmekanikerna stannar cykelsverige. Vi har träffat en av de bästa, Jon Lindgren, även känd som @angrybikemechanic. Han huserar till vardags på Trek Store Service i Göteborg – och tycker att det är dags för skärpning i leden.
Nå, hur arg är du egentligen?
– Jag är inte så mycket arg som jag är besviken. Nä, men jag kan väl uppfattas som lite kort om jag ska få igenom en poäng kanske. Man har inte alltid tid att utveckla saker. Och sen är väl många mekaniker bistra till sin natur.
Och varför är ni så bistra då?
– Dels tror jag det är en speciell personlighetstyp som sysslar med sådant här. Sedan är det ju ganska hög stress under säsong när allt är igång. När man måste mata på i verkstan har man helt enkelt inte tid att vara den här sköna, smidiga säljartypen. Och rent krasst är inte en öppen verkstad som vi har på Trekstore i Göteborg så värst effektiv egentligen.
Hur kommer besvikelsen in i bilden?
– Problemet är ju att mitt yrke är kraftigt underskattat. Många tänker att ”det är ju bara en cykel” och då räknas inte arbetsinsatsen lika högt som exempelvis en bilmekanikers, där är ju allt som görs ren voodoo för vissa. Samtidigt finns det en salig blandning med folk i yrket. Vissa är otroligt bra, andra mindre bra. Men oavsett hade det varit fint om man kunde få upp statusen för vår yrkeskår.
Samtidigt har ju många cykelhandlare dåligt rykte?
– Ja, där kommer det där med status in i bilden igen. För vem som helst kan ju öppna en cykelbutik och det är inte alltid kunskapen finns där. Till och med en kass snickare har ju gått som lärling och lärt sig något på vägen. Är de dåliga så sållar de per automatik ut sig själva på sikt, men på cykelsidan är det inte så, de är kvar år efter år. Jag fattar inte hur det är möjligt.
Men hur märker du av det?
– Kanske främst i mitt jobb som mekaniker. Det finns många mekar som påstår att de fixar gafflar eller droppers, bygger hjul eller drar interna kablar i moderna aeroramar. Men jag får rädda upp ganska mycket. Det gäller kanske främst dämpare som först varit på andra ställen och mest blivit kaos.
Hur ska man lösa det då?
– Ett av problemen är att det inte krävs någon utbildning. Visst har industrin många bra utbildningar men det ställs ju aldrig krav på några tester. Ibland räcker bara närvaro, så det borde kanske finnas mer prov. Folk kör ju ändå runt på en pryl i 50 blås med en liten kruka på huvudet, och litar på att du dragit åt allt.
Samtidigt är ju folk själva så otroligt dåliga på att ta hand om sina cyklar?
– Ja, men det går ju hand i hand det där, även cykeln förtjänar högre status. Tyvärr så trillar nog mentaliteten kring cyklar över från den där treväxlade damhojen till mountainbikes och landsvägscyklar i mellanprisnivån och vidare till folk som har hojar för 100 lakan. Många verkar tro att ju dyrare prylar man har, desto mindre underhåll behöver de, men det är ju snarare tvärtom. Man kan jämföra med hur ofta man byter olja på en formel 1-bil jämfört med en vanlig bil.
Ditt Instagramkonto (@angrybikemechanic) är fyllt av mer eller mindre katastrofalt misskötta cyklar och subtil kritik av små misslyckanden i cykelindustrin, presenterat med en syrlig och humoristisk underton. Där vill man ju inte hamna med sin cykel, även om exemplen är helt anonymiserade …
– Hamnar din cykel i mitt Instagramflöde då har du misskött den å det grövsta. Visst, det är nördigt och smalt men för mig är det en ventil – även om jag är äldre och lugnare än när jag var 25 och jobbade som mekaniker. Jag har kanske inte den där höga tryckkokarnivån i skallen längre, utan kan släppa ut det i små portioner på internet i stället.
Du heter Preacher på Happyride – vad är det du vill predika och lära ut till folk?
– Jag tycker att det saknas lyhördhet, att man inte reflekterar över att den där mekaniska tingesten man har mellan benen verkar må lite dåligt och kanske kräver en viss dos av periodisk skötsel. Låter det illa, då finns det ett problem. Man får ha lite sympati för en cykel som mår dåligt och behöver lite kärlek och omtanke.
– Det finns de som har den absolut dyraste drivlinan på sina cyklar och kommer in med den helt täckt i gruskräm. Eller med heldämpade cyklar som har lager som inte ens går att rotera med fingrarna och fjäderben med nedslipade innerben.
Ännu en orsak till din bisterhet alltså?
– Det blir ju lite fel när man kör en dyr tingest i botten för att sedan reparera den, i stället för att bara underhålla den. Men det börjar egentligen när cykeln är ny. Ingenting ska slitas in på en cykel, det slits bara ut. Du kan gå in ett par kängor och sitta in en Brookssadel, men inget ska knäppa, gnissla eller låta när det är nytt. Lyssna inte på cykelhandlare som påstår det.
Mer tvätt helt enkelt?
– Nja. Underhåll handlar om mer än tvätt. Cyklar är både övertvättade och undertvättade i dag, det handlar om balans. Tvätt är faktiskt inte alltid bara bra. Särskilt vissa landsvägscyklister har en tendens att överdriva. Lagren i cyklar klarar inte av allt för hårda tvättar.
Är behovet av underhåll större än tidigare?
– Ja, och det finns två aspekter här. Jag är lite allergisk när folk jämför med ”hur det var innan”. Folk verkar glömma bort att de själva utvecklas och att de kanske sliter betydligt mer på sin cykel nu även vad de gjorde som nybörjare för tio år sedan. Cyklar man mycket, hårt och i grisiga förhållanden så kommer saker slitas snabbare än om de bara rullar på en grusväg.
Och vad är den andra aspekten?
– Cyklar får ju inte väga någonting i dag, vilket bidrar till utmaningen. Eller som Keith Bontrager sa en gång: ”lätt, billigt eller hållbart – välj två”. Och det stämmer bra. Antingen har man en hållbar och billig pendelhoj med en stabil åttadelad kassett som man kan köra som vinterhoj, men den kommer inte att vara lätt. Eller så har man något lätt med tolvdelat, men då kräver cykeln ett annat underhåll.
Snålar folk för mycket när de köper hojar?
– Både och, men det var värre förr. Billigast är inte alltid bäst i längden. Många handlar från märken som kanske kan verka lite billigare men som inte har någon vidare eftermarknadssupport. Det är ju dit de extra pengarna för ett större märke går. Visst hamnar en del på PR och marknadsföring men bortom det så tar de betalt för att de faktiskt har en ersättningsram som står redo och väntar om det händer något. Vissa märken kan ju inte erbjuda någon som helt lösning.
Hur tänker du som mekaniker i en fysisk butik kring näthandeln?
– Jag var väldigt upprörd över det tidigare, men det är jag inte längre. Nu tänker jag att vi har en fri marknad och att det handlas jävligt mycket på internet. Själv hade jag inte köpt en drivlina över disk för 15 000 hos min lokala handlare om den kostar 10 000 på nätet. Men många butiker rynkar fortfarande på näsan åt folk som kommer in med prylar de köpt på nätet, och det tycker jag är konstigt. Det finns ju kunder som till och med fått skäll i andra butiker.
Hur ser det ut i Sverige jämfört med de internationella nätbutikerna?
– Man måste förstå att en stor internationell webbshop exempelvis köper in tusentals XT-kassetter och får en helt annan mängdrabatt. De jobbar inte heller med marginaler utan med volym. Samtidigt måste konsumenter förstå att inköpspriset för svenska handlare är ganska högt. Vill de kunna tända ljusen i butiken måste de ha en viss marginal.
– Vi har själva inga problem med att jobba med saker handlade på nätet, vi tar betalt för vår kunskap. Och det finns andra fördelar. Vi har till exempel inte behövt lagerhålla den prylen och kunden får en cykel som faktiskt funkar bra – alla blir glada och nöjda.
Men cyklar köpta på nätet då?
– Vi har inga problem med det heller. Det är ju bättre att kunden kommer till oss så att det blir ordentligt gjort, än att de har sönder något eller monterar något felaktigt. Exempelvis måste man ha momentnyckel till moderna kolfiberhojar
Sju grundläggande mektips
1 Tvätta med måtta
– Gör absolut inte som mekanikerna i Tour de France, det är rena döden för cyklar, utan tvätta med måtta. Moderna cyklar är för lätta för att tåla en hård tvätt. Frågar du mig klarar en modern cykel inte ens av kommunalt vattentryck rätt på vevlager, nav, styrlager och packningsytor. Sprutar man vatten i full fräs rätt på de ytorna får man räkna med att vattnet tar sig in. En cykel är inte byggd som en motorcykel. Den får inte väga tillräckligt för att det ska vara tillräckligt väl tätat. En cykel med så täta lager hade rullat riktigt skitdåligt.
2 Serva och byt grejer i tid
– Kedjan är nummer ett. Investera i en kedjemätare. De kostar 100 spänn och ger ett hum om slitaget så att du vet när det är dags att byta kedja. Byt också bromsbelägg och smörj dina slitagedelar.
3 Ge din cykel en ettårspresent – varje år
– Att byta höljen och vajrar är inte dyrt. Byt växel- och bromsvajrar (även på landsväg) en gång per år så kommer cykeln att kännas som ny. Och byt den där äckliga styrlindan – många väntar onödigt länge med det.
4 Håll koll på dina lager
– Lagren i ett dämparlänkage slits inte jämnt. Ett tips är att sätta sätta chucken från en borrmaskin mot lagren och hålla en stund. Det fördelar fettet i dem så de blir jämnt smorda igen.
5 Smörj dina lager
– Görs det försiktigt kan man lossa på locket till baksvingens maskinkullager med ett rakblad (alla lager i nav är däremot inte helt lämpliga att ploppa av tätningarna på). Poppa loss det lilla plastlocket och tryck i lite mer fett i lagret. Om inte annat så tränger detta bort eventuellt vatten.
6 Bättre med slanglöst
– Många nya däck kan kännas som nybonade golv på insidan. För att det ska funka så bra som möjligt när du kör slanglöst ska du tvätta bort denna vaxliknande hinna. Testa med citrusrengöring eller brakeclean eller något liknande. För annars spelar det ingen roll hur mycket eller vilken vätska du har i, det kommer inte fästa i väggarna.
7 Lär dig fixa punkan
– Förvånansvärt många kan inte fixa en punka. Är du en av dem? Öva på det.
1 kommentar
Bra artikel